Idag delar jag en text jag så på Facebook imorse. Den slog an en sträng av både hopp och vemod i mig som till vardags, likt författaren, arbetar i skolans underbara värld.
Texten är skriven av Chrille Isaksson som är verksam lärare på högstadiet i Nyköping. Jag frågade om jag fick dela den här på min blogg, för jag anser att den är värd att delas. Läs själv, det finns inget jag vill tillägga – möjligen att jag önskar jag kunnat formulera det lika bra själv.
Tack Chrille för att jag fick dela, jag tog bort din bild och la en egen med tanke på upphovsrätt och GDPR.
”God morgon du älskade blågula land. Det är din dag idag och man undrar vad för realiteter och utmaningar du skådar för de unga medborgare som ska leda dig in i framtiden?
Du har sett många generationer formas och du vet av erfarenhet att oron från företrädarna gällande arvtagarnas oförmåga förefaller överdriven och näst intill obefogad. Du tar såna som jag med en hel näve salt, men är du med handen på hjärtat inte lite förbryllad över den stafettpinne som de unga fått i sin hand.
De är danade i individualismens statsreligion, de är av tekniken programmerade för snabb stimulans och omedelbar bekräftelse, de konsumerar media och polariserade åsikter som snabbmat, de drillas i att misstro konventioner och makthavare, de nödgas göra abstrakta livsval som de inte har intellektuell mognad för, de är konstant ett frestande klick från ytliga stereotyper och grova ytterligheter av brutalitet och pornografi och de ratar i allt högre grad spontanrörelse i utomhusmiljö.
Vi älskar dem, vi omhuldar dem men rapporterna talar ändå om rekord i psykisk ohälsa och utanförskap. Är det för att receptet för välmående går i stick i stäv med varje ovan nämnd punkt?
Det är i en kollektiv känsla av sammanhang man kan hitta sig själv, det är genom tålamod och uthålligt arbete man kan hitta inre tillfredsställelse, det är genom fördjupad och korrekturläst text man får perspektiv och insikt, det är genom förtroende och känsla av sammanhang man blir trygg, det är genom att leva i nuet man tillåts vara barn länge, det är genom filter och barriärer man i lagom takt får träna sig i mogna samvetsval och det är genom fysisk utmattning man frigör endorfiner som lättar på sinnets tryckkokare.
Du fantastiska land som gett oss så många förutsättningar till ett rikt liv. Du tycker säkert att jag bara är en begynnande gubbe som hamnat i det samhällsanalytiska bakvattnet, men är du inte lite orolig för att kraven på vuxet ledarskap på alla plan är mer komplexa än någonsin samtidigt som samtalstiden mellan barn och vuxna enligt flera rapporter har en vikande kurva?
Det här är en dag då det från min sida sättas några hundra skolbetyg på ett gäng fantastiska tonåringar, men utöver att sätta en kall etikett på unga människor ska jag kanske också ta mig tid att se några av dem i ögonen, fråga hur läget är och av dem få förståelse för hur jag kan hjälpa dem att orientera sig i den djungel av nutida utmaningar som de ställs inför i vad som är och ska förbli världens bästa land.
Grattis på bemärkelsedagen.”
