Jag har således sagt upp mig.

Det här var bland det modigaste jag gjort. Att bryta ny mark. Att i alla bemärkelser utmana och utmanas. #memorylane

Styrbords tankar

För lite drygt två år sedan ställde jag frågan till alla dem som arbetade i skolan där jag var ganska nytillträdd rektor varför de jobbade i vår skola och om de verkligen ville jobba kvar, om de var villiga att chippa in den energi och det mod som skulle komma att krävas. Några ville det, andra sa upp sig.

För ett år sedan nyrekryterade vi i princip hela lärarlaget och stor del av fritidspedagogerna . Det var många som efter en tid med mig som chef, kände att de ville inte, orkade inte eller kunde inte göra den kultur- och värderingsförändring som krävdes för att gå från en skola med så många anmärkningar inom området trygghet, kränkningar och leverera Lgr11 att de fasat ut sig. Och handen på hjärtat, jag var inte helt genom omtyckt som chefen som kom in och hade som uppdrag att vända på varje sten. Helt…

View original post 876 fler ord

Varför ska vi inte göra det annorlunda när det så tydligt märks att det här inte längre funkar?

Det är något år sedna jag skrev detta men i Lärarlönelyftets efterdyningar blir det åter aktuellt i mina tankar, det där om behovet av långsiktiga och kommunicerade strukturer.

Återbruk av bloggtext, rätt okej – för det mesta har väl egentligen redan sagts. Jag tänker att det är märkligt att så lite utveckling sker med anledning av att så mycket görs. Eller?

Styrbords tankar

För ett halvår sedan skrev jag en text om ett tvåårigt projekt att få en finnjolle sjöduglig och jag drog paralleller till det skolutvecklingsarbete jag befann mig i tillsammans med mina pedagoger. Det är en avstampstext jag ofta återkommer till, där hämtar jag tilltro till vårt arbete både före och efter. Har det som referenspunkt när vi stämmer av drömmar och mål.

Vi har haft en period av framgång och fart framåt, vi har till och med kunnat unna oss att vila lite för att hämta andan till nästan ansträngning, till nästa avsats i trappan upp till måluppfyllelse enligt skollag, centrala och lokala mål för läsåret. Det går bra. Vår del går bra. Lokalt.

Jag tycker det går sämre centralt beroende på organisation och framtidsutsikter för skolan, direktiv och osäkerhet i skolfrågor som kommer från politiskt håll på nationell nivå bidrar mest med frågor och frustration. För varje vecka som…

View original post 713 fler ord

Är det verkligen allt jag vill – att ungen ska vara lycklig?!

Det har lika säkert som amen i kyrkan så här i terminstartstider börjat dyka upp fina och behjärtansvärda uppmaningar att dela i våra sociala medier. Allt på temat att ”jag älskar mina barn över allt annat”, att ”det enda jag vill är att de ska vara lyckliga”, ”om du har en son som betyder allt så dela denna status” och så vidare och så vidare. Jag har reflekterat över det för något år sedan. Jag kommer att reposta den texten varje vända de här präktiga/ängsliga/tävlande statusarna dyker upp. För att min unge ska vara lycklig – då krävs det lite träning i både med- och motgång.

Styrbords tankar

Det florerar en bild på Facebook som sysselsätter min hjärna snudd på heltid sedan en tid tillbaka. Jag uppmanas att dela den om jag håller med om bildtexten. Jag har inte gjort det. Hela den här tankeströmmen som följer med bilden in i min tankevärld gör mig förbannad och uppgiven, och om jag inte delar som jag uppmanas till så har någon avgjort att jag inte älskar mina barn. Allvarligt?! Stanna världen, jag vill kliva av.

Att ens barn ska vara lyckliga, jo det kan man lätt skriva under på helt oreflekterat men är det sunt? Det där att vara alltjämt lycklig. Och vad innebär det, hur kommer man dit, till det stadiet av tillstånd?
Ja, frågar du en tonåring med medelmåttig skolmotor så inte blir svaret via utbildning i skolan. Inte i Sverige i alla fall.

Jag såg för ett tag sedan en TedTalk med en ung kille som…

View original post 634 fler ord

Ny på jobbet, ny i stan och utan att känna en enda människa

Det är i skrivande stund fredag och jag upplever att jag äntligen börjar få lite reflektionstid sedan semestern tog slut. Det har gått tre veckor sedan jag tillträdde min nya tjänst i Sävsjö kommun som rektor i en 7-9skola. Det är tre veckor som gått i ett rasande tempo, tidvis har jag varitså trött av alla intryck att jag undrat om jag skulle kunna ta mig hem efter avslutad dag.Ni som följt mig här på Styrbords tankar vet att jag slutade mitt förra jobb i somras eftersom jag längtade efter något annat, jag ville se andra arbetsgivare i samma yrkeskategori och jag sökte en del tjänster och erbjöds några efter intervjuer. När Sävsjö erbjöd tjänst var jag i egentligen redan på väg till Skåne eller Gotland men ville ändå invänta Sävsjös besked, eftersom intervjun varit så löftesrik om en organisation som var allt igenom genomtänkt och strategisk med en långsiktighet som jag saknat.

Utanför bekvämlighetszonen är en intressant plats att utmana sig själv och sina styrkor och tillkortakommanden i. Jag tackade ja till ett jobb på en ort med stor bostadsbrist utan att ha någonstans att bo så första veckan bodde jag på ortens enda hotell. Varje kväll gick jag långa promenader i stan och överallt där jag såg en tom lägenhet tog jag kontakt med fastighetsägaren, när fredagen kom fick jag ett hyresavtal. Jag kunde flytta in måndagen därpå. 

De här tre veckorna har fått mig att reflektera över människors utsatthet under förflyttningar som inte sker av egna val, klimat- och krigsflyktingar till exempel. Ett annat exempel är barn och ungdomar som flyttar från mindre ortens småskolor till stora grannortens stora stora skola. Hur utsatt man kan känna sig och faktiskt vara. Min flytt har varit frivillig, i ett land där jag kan språket och sederna, men även den inhemska kulturen i Oxelösund och Sävsjö skiljer sig åt. Språkbruket skiljer sig också åt. Det finns många olikheter. Jag var inte fullt beredd på det. Dialektala skillnader var det som jag såklart var medveten om men det finns fler bottnar i ett svenskt samhälle än det. Referenserna i samtal, sånt som bygger på historiska verksamheter i en stad påverkar. I Oxelösund är det ‘brukets barn’ medan det i Sävsjö är något annat, hur ordstäv och meningsuppbyggnad ligger lika men innebörden är inte densamma. Detta är nyttigt, tänker jag. Att uppleva. Att utsätta sig för under trygga förhållanden.

Att byta ort, jobb, sakta sakta bygga upp ett kontaktnät av vänner och flytta under en och samma vecka är en utmaning som heter duga, iallafall för mig. Jag ångrar inte en dag att jag tog detta steget. Jag tänker tankar och drar andra slutsatser om ett par saker efter bara den här korta tiden, främst blir det ytterligare mer utkristalliserat att en likvärdig skola oberoende av var man bor aldrig någonsin kan betyda att alla elever lär sig utifrån samma förkunskaper eller utgångslägen. Sverige är långt och fantastiskt unikt precis som alla dess småstäder.

Nya äventyr

Så packar även jag min jobbarväska (faktiskt hela min bil) efter ännu en sommarsemester, i år en sällsynt lång. I sociala flöden har jag följt nedräkningen av sensommarens sista dagars ledighet, vi är många som återvänder till elevtomma skolbyggnader imorgon. 

Jag styr kosan mot nya äventyr! Till en ny kommun, nya chefer, ny politisk majoritetsstyrning, nya medarbetare och nya elever. Nya rutiner, nya grannar, ny dialekt och  inte minst nya tankar och tankemönster!

Ser fram emot att ingå i nya sammanhang att bli utmanad och utmana.  Allt är möjligt – sett i metaperspektiv. Mångfacetterat. En skön känsla. 

Hej Sävsjö!

Pokémon Go – 2000-talets största digitala hype

Jan Bidner testar och levlar i nya IRLvirtuella succéspelet Pokémon go. Missa inte det!

Det här behöver man känna till, i synnerhet om arbetsplatsen stavas skola. Det är slutvattnat i korridorerna är en kort slutsats.

Bra spelat (och delat!) Bidner!

bidnerdonethat

Från ingenstans till fler användare än Twitter på en vecka. Och då har appen formellt inte kommit till Sverige än.

Sedan appen släpptes i mitten av förra veckan har Nintedoaktien skjutit i taket med 25 procent och marknadsvärdet har ökat med över 60 (!) miljarder kronor. Sällan har en mer sensationell digital hype skådats. Inte sen Facebook slog igenom har en app rusat i användande på samma sätt.
Så vad handlar det om? Jo, en osalig mix av nostalgi och modern appteknik med platspositionering och augmented reality som bas. Men också en smart spelmekanik och en hel del #gamification och utnyttjande av drivkrafter, levelups och utmaningar. Framförallt handlar det om överraskningar och upptäckarlusta som väcker nyfikenheten och barnet i vem som helst. Vansinnigt beroendeframkallande och engagerande!

Pokémon har funnits sen mitten av 90-talet och har engagerat generationer av unga genom sina figurer, spelkort och filmer. Framför allt handlar det om…

View original post 414 fler ord

Räv. Jag skulle kunna tänka mig att vara räv.

I en tid då vi gör så många olika saker av lika många olika skäl. Det här med att vara människa, att ha en egen kärna av självkänsla, självmedvetenhet och självinsikter – cores…det är många nivåer av medvetenhet i den sträckan och förmågan.

Vem är du, kan du leva dina värderingar, kan du ta med hela dig och ditt jag till jobbet, till festerna, till släktträffarna och grillkvällarna.

Almedalsvecka pågår, jag undrar hur många människor det är där, vilka är sina agendor och vilka bär sina jag?

Djupare än så ska jag nog inte fundera. Idag.

Styrbords tankar

Forts påHelenasblogg tidigare idag om vårtDigitala samtalhärom morgonen. Det där med att tänka och samtala i grupp för utvecklande syfte är inte alls dumt. Inte dumt alls. Man får syn på saker.

Det där är en mening jag burit med mig i många år men inte förstått förrän nu vad den innebär – eller vad den KAN innebära. Det startade för 10 år sedan, en höstlördag och familjen var på väg ut på svamptur i skogen. Yngste sonen säger plötsligt utan tidigare konversation ”är det bara jag i den här bilen som tycker det är konstigt att vara människa?”

Det blev tyst en stund och jag frågade sedan ”hur menar du nu, tänker du dig att du vill vara nåt annat?” Nu blev det tyst jättelänge och så svarar 5åringen ”Räv. Jag skulle kunna tänka mig att vara räv…”
Jag tycker det är en bra ingång…

View original post 60 fler ord

Heja Farmor, tack för skolväskan. Det har gått bra för mig. Jag fattar varför.

Idag har jag förmånen att Nationaldagstala i Tystberga, den ort som jag arbetat i som rektor i nära nog två och ett halvt år.

Jag har slipat på ett tal i flera dygn och plötsligt nu så slår det mig att det jag vill säga egentligen redan är sagt.

Människan är sin egen passion och det kan man bara få vara under rätt omständigheter. Skolan är en del men familjen är den viktigaste. Där familjen fallerar där ska skolan kompensera, villkorslöst.

Vi har en jord och vi är alla människor, min strävan och längtan är att vi en dag firar Tellusdagen (såg en pojke i sociala medier i morse som sagt så till sin mamma).

Jag skriver några lappar och lägger i fickan om jag kommer av mig, klär mig som vanligt och låtsas inte att jag är något annat än vad jag är. Jag är en världsmedborgare med passionerat intresse för framtidens vuxna och nutidens barn.

Och allt startade en solig försommardag 1971 hos farmor i Värmland.

En jord, vi är alla människor. Hur svårt måste vi göra det?

Styrbords tankar

Det här är min farmor Brita, bilden är tagen utanför hennes hus i Värmland. Året är 1971 och jag ska börja skolan om bara några månader. På bilden är det juni, jag har nyligen fyllt 7 år. Jag minns den här dagen, jag minns skolväskan och jag minns tydligt hur den doftade lack och metall. Jag minns också att farmor doftade liljekonvalj och hårläggningsvätska. Men allra mest i vuxen ålder har jag lagt ihop allt och minns det som var farmors drömmar för mig som barn att lyckas med på resan till vuxen. Fast jag är osäker på om hon hade formulerat det ens för sig själv. Sådär som man sällan gör, jag hoppas, tycker och önskar saker och skeenden för mina barn men jag har inte formulerat det mer än som en referens till mitt eget liv och varande.

Min farmor arbetade som hus- och städfru på Lundsbergs internat…

View original post 493 fler ord

Hejdå alla Vänner i Tystberga!

Idag har jag skrivit sista månadsbrevet från den här rektorsstolen. Det blev ett Hejdå-brev. Det har varit så intensiva år, fem terminer med allt från skolskjutsproblem, julbad, bli prickfri hos skolinspektionen, vittnesmål i hovrätten, målat om på fritids, vårmarknad och bäst av allt – tryggare barn och gladare vuxna och med det bättre resultat.  Jag har kanske inte älskat varje sekund men jag har trivts alla dagar, jobbet har aldrig varit en tråkig del av vardagen. Jag tar med mig många fina minnen härifrån och jag tror att jag även lämnar några fina minnen av ig själv kvar här.

Hejdå Tystbergas alla fantatiska människor och stort tack för allt ni gett mig!

 

Juni 2016

Nu är det slut på läsåret och vi har bara ett par dagars räknande och skrivande kvar. Efter det återstår ihop-plock, lekdag och skolavslutning. Det är lika magiskt varje år att den här tiden kommer. I mörka november-januari kan jag knappt föreställa mig att sommaren återvänder någonsin.

Bra att veta

Den 7e juni är fritids och skola stängd, vi har studiedag.

Den 8e juni är nya rektorn här, välkommen på drop-in och titta på honom mellan 13-14

Den 10 juni är det skolavslutning och alla tider finns i respektive veckobrev.

För den som vill ha extra rektorsboost finns möjligheten att komma till Bygdegården den 6e juni kl. 14.00 och lyssna på mitt nationaldagstal. Det lär ska vara en tårtparad där också.

Det dyker ju alltid upp frågor

Om det skulle vara så att det dyker upp en fråga som är relaterad till något jag varit delaktig i som inte går att finna svar på i skolhuset framöver så är min mailadress susannegahlstrand@gmail.com

Med lite darr på rösten…

Jag vill tacka för de här två och ett halvt åren jag fått vara er rektor. I juni 2014 skrev jag i slutet av mitt månadsbrev ”ps. Jag fick jobbet. Jag stannar. Det är nu det börjar.”

Det har sannerligen varit en intressant resa. I likhet med skolan är jag inte alls densamma som då. Ni har gjort mig och skolan till en bättre upplaga av oss själva, starkare och modigare än aldrig tidigare. Vi är båda redo att ta oss an nya utmaningar. Er uppgift blir att fortsatt vårda skolan och dess pedagoger så att kursen hålls med låst sikte på framtidens utmaningar. På riktigt, jag menar det – det ÄR er främsta uppgift i sammanhanget.

Nya rektorn verkar vara ett kap, han är absolut mitt förstahandsval och jag vill att ni tar lika väl hand om honom som ni gjort med mig. Ert ansvar är att vara aktiva och odla relationen, jag förväntar mig inte mindre än fulla föräldramöten i början. Ge honom det. Så fort alla avtal och papper är underskrivna offentliggör jag hans namn.

Det är inte helt klart än vart jag tar vägen men till att börja med blir det en aktiv Almedalsvecka och därefter en rejält lång semester. Den som vill veta vart jag landat i höst får gärna följa min blogg https://rektorndotcom.wordpress.com/ på Styrbords tankar.

Till er alla

Ha en riktigt skön sommar, jag önskar att den fylls av allt det som just precis du önskar och behöver.

Hejdå!

Rektor’n

Skola på vetenskaplig grund – vad är det?

Det här är ju klokt!
Läs!

Fröken Ann

Vi vet att skolan, som den fungerar i dag, inte fungerar. Det är tydligt i internationella mätningar, där Sverige dalat på ett utmärkande sätt under många år. Och oavsett vad du tycker om PISA så tror jag att vi kan vara överens om en sak; skolan är i behov av både utveckling och uppryckning.

I den senaste omarbetningen av skolans styrdokument lyfts vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet fram, som fundamentet till skolans utveckling. Detta har skapat ett väldigt eko i skoldebatten, där forskning och vetenskaplig grund närmast blivit en term vi kan slänga runt med ett slagträ, så fort vi inte håller med om något. Och precis som alla uttryck och begrepp som används som slagträ i debatter har detta tappat sin mening. En skola på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet har blivit en floskel. Alla använder sig av uttrycket men så gott som ingen förklarar vad de menar med…

View original post 975 fler ord