Än finns tid att vara den coolaste föräldern, på temat koll på läget. Cool i avseendet häftig – det tåget har nog gått. Här är listan oavsett.
Ett år har gått och hur gick det? Eller kanske mer en homage till en Morris.
via Efter 17 år i pedagogisk omsorg checkar vi ut unge nr 1
Texten i länken ovan skrev jag för ett år sedan. Det har varit ett magiskt år av hårt arbete och målmedvetenhet för 19 åringen, som fyllde 20 igår.
Han kom in på drömutbildningen. Efter att ha skrivit introduktionsbrev, varit på intervju och genomfört ett antal utbildningsrelaterade tester blev han en av de 35 som kommer in på den här skolan. Den enda i sitt slag i Sverige. Vilken målbildsseger!
I förra texten sågade jag en del av den skolgång sonen tillgodosetts och så här ett knappt år in i högskolelivet kan konstateras att den viktigaste byggstenen saknas:
– nämligen förmågan att lära sig saker för att imorgon ska man lära sig något nytt som bygger på det man lärde sig igår.
Sonen har verkligen kämpat hårt med just det. Han säger att i skolan har han inte någonsin BEHÖVT lära sig något för att lära sig nästa steg. Han upplever att allt så här i backspegeln handlat om snuttar ”idag gör vi det här för att det hör ihop med mål x” inte att ”nu gör vi detta för att senare kunna lära oss det här”.
Det handlar sannolikt inte om att han inte fått chansen, men han har aldrig lärt sig att se sambandet.
jag granskar min egen yrkesutövning som lärare och nu senare rektor. Vi talar ofta om de kortsiktiga MÅLEN och BETYGEN men sällan om sedan och konsekvenskedjan.
Det är årets insikt och reflektion.
Skolan handlar inte om mobilförbud eller katederundervisning den handlar om att unga människor ser nyttan och får användning för skolan som en klivsten i floden som utgör livets alla möjligheter.
Student 2018? Checklista som funkar.
För några år sedan hade vi vår första student i huset och av en jobbarkompis fick jag tipset att skapa en kalenderstyrd ”what to do and when to do it”.
Jag har delat den vidare till vänner nu ett tag och idag fick jag frågan varför jag inte lägger den på bloggen. Ja, det kan man ju faktiskt fundera på… Här är den:
Januari
Ingenting
Eller börja med februarilistan REA efter nyår
Varje månad
Köp en omgång champagne/vin/läsk eller vad du nu vill servera.
Med omgång menas:
om du bjuder tex 50 gäster behöver du 10 flaskor bubbel så behöver du köpa typ två flaskor varje månad för att ha rätt antal på studenten.
Februari
Leta fram 2 foto för studentskylt. Det vackraste fotot. Inga pottbilder – varför förnedra ungdomar inför andra?
Välj dubbelsidig skylt, två olika bilder. Då slipper man stå där och snurra på skylten. Hjälper gäster som kommer från olika håll att hitta er grupp vid utspringet.
Beställ skylt med regnskydd. Tag bort regnskyddet om solen skiner #töntvarning
Köp.
Pappersdukar
Engångsgrejer
Champagneglas
Serpentiner
Girlanger
Servetter
Bestäm vart ni ska vara och håll er till det.
Behöver ni extra bord och stolar boka upp det nu även om det är hos kompisar.
Boka chaufför och bil om det inte ska åkas flak.
Mars
Studentmössa, gå in på http://www.abcgruppen.se/studentmossor/
designa en egen. Välj inte bort fodret, man har sett många studenter med hatten ner över ögonen – det beror på just detta.
Strunta i låda och champagneglasen i erbjudandet inte värt priset.
Tips: texten inne i mössan på kanten ange mobilnumret till en förälder, bra av väldigt många olika anledningar…
Du behöver hjälp på studentdagen av folk (vänner och släktingar) som fixar i köket/lokalen, plockar fram och bort. Som shitchattar med folk när du själv inte hinner, Du behöver också hjälp med efterfix, köra möbler, sopor etc, kontraktera dem, nu!
April
Ska det skickas inbjudningskort gör det nu. Många har student samtidigt. Konkurrensen om tiden är stor. Tänk på att en studentkortege tar tid om ni ska ha festen samma dag/kväll.
Fixa med: (till hela familjen)
Klänning/kostym.
Skor
Väska/tröja/kappa
Snygga och PRAKTISKA underkläder
Din egen present, fixa med den/beställ den nu.
Att tänka på vid kostym/klänningsval:
Det ska klättras upp och ner på flak på stegar, det ska sittas på filtar och bjudningar.
Många använder en slags genomskinlig haklapp på studenten för att skydda mot fläckar från blommor och champagne. Ser inte klokt ut. Möt studenten innan avfärd på flaket och bär det mesta själv. Det besparar alla både fläckar, gnäll och nackspärr.
Maj
Gör menyn
Tänk enkel och billig plockmat, ingen vill stå i köket på en mottagning
Börja handla och fylla frys och skåp.
Beställ tårta
Beställ blommor
Kompletteringshandla på bolaget, spar kvitto. Obrutna kan returneras.
Kolla in kortegevägen, promenera den och välj redan nu en plats för bästa vy. Kom ihåg att du kommer att se bäst och mest om det finns någo du kan stå på. En mur, ett cykelställ, en bänk eller liknande.
Visa din student vart du kommer att stå, då blir det ett gemensamt ögonblick och du får fina foton.
Juni
Tokstäda kök och badrum – enda stället där folk verkligen tittar.
Allt du inte hunnit feb-maj gör du nu (och lär dig något av det)
Håll vuxnas kalender HELT tom HELA studentveckan.
ALL ledig tid behövs till fiff, egen vila och studentens (och mammans) ångest och utbrott.
På studentdagens morgon
Allt du kommer på att du inte har gjort hinner du inte.
Så skit i det. Ingen märker något.
Under HELA studentdagen
Detta är din dag som förälder.
Ta på bra skor, fina kläder.
Uppför dig som den bästa föräldern av klassens totala samling.
Le mycket.
Fota mycket.
Ta med extra vatten till dig själv och din student. Ta med plåster, många får skoskav. Dela med dig. Om det är varmt är det Fiffigt med resorb vätskeersättningstablett.
Ha några SMÅ påsar med lättsaltade chips i väskan till dig och din student. Allt tar längre tid än man tror den här dagen, särskilt mellan 11-17 finns många perioder av tuggummikaraktär som man inte kan göra annat än att vänta på stället.
Efter studenten.
Vila.
Njut av efterdyningarna.
Kör tillbaka alla möbler – se till att ha hjälp till det.
Skicka alla foton för tryck till
LALALAB ladda ner via AppStore.
Välj poster till studenten själv att ta med ut i livet.
Fotobok till dig själv.
Fixa den här listan inför nästa student.
Lycka till❤️
Är det verkligen allt jag vill – att ungen ska vara lycklig?!
En reflektion om insikt
Jag har en sporadisk kalender 5/24 2017
Rektor – är som att vara Madeleine Albright och Alfons Åbergs pappa i samma skepnad
De senaste åren har jag har förmånen att kunna arbeta som rektor. Några olika uppdrag i olika skolor, olika huvudmän med klara ideér med vad de vill med sina skolor. Jag gillar det. Tydlighet. Starka huvudmän. Starka huvudmän ger förutsättningar att skapa magiska möjligheter.
Mina rektorsuppdrag brukar vara ganska nischade, den som anställer mig har ofta en klar plan över varför de valt just mig. Nej. Det är inte att vara kaxig i överkant. Alla har vi fått våra respektive jobb utifrån att vi var bäst lämpade för uppdraget. Arbetsgivaren valde just oss. Dig till ditt uppdrag och arbete, mina chefer valde mig. För våra personliga egenskaper. I personkemin ligger det magiska, att bli vald.
Gott så.
Jag blev rektor för att jag från början blev lärare. Rektor var aldrig mitt mål, det hampade sig så. Som för så många lärare runt om i landet. Vi halkar in på ett bananskal, fyller en tf-tjänst, visar att vi har fallenhet och så rullar det igång.
För min del har det alltid handlat om de extra speciella klasserna, krävande eleverna eller skolorna vars skolchefer ser behov av extra ansatser. Jag gillar när det är lite trixigt, lite svårt och utmanande. Jag trivs bäst i medvind såklart men jag gillar det jag lär mig av motvind. Några kallar det tålamod, andra mod, och ibland kallar jag det för egen del ren galenskap, och andra gånger för jävlar anamma. En stark motivationsdrift ligger i det som sedan 2013 varit min dagliga grundfråga #varförskola alltså om varför gör vi det här. Varje dag – bedriver skola. Vad ska den innehålla och varför? Så spännande! Ibland är det frågorna som för oss framåt och väldigt sällan påståendena eller de snabba svaren.
Jag går till jobbet varje dag av glädje, av drivkraft att ge elever en skola för var och en. En skola för alla, ja i och för sig men en skola för var och en har ytterligare en dimension av elevfokus. En annan drivkraft är vilja och min önskan om att skapa en arena/skola/plattform där både elever och medarbetare hittar vägar att med sina grundförmågor erövra världen, ett litet stycke dag för dag. Tänk att få vara den möjliggöraren tillsammans med andra. Det är magiskt.
Rektor är ingen enmansuppgift, samtidigt som det inte är ett grupparbete. Rektor är att vara Madeleine Albright och Alfons Åbergs pappa i samma skepnad med ett uns av Elastaflickan och kanske även Fantomen. Som rektor behöver man vara skicklig på att tolka och hantera lag och fakta med känslostyrda gamla traditionella måsten. Nyutbildade lärare, outbildade lärare, unga lärare och gamla lärare – och alla andra personalgrupper som är exakt lika viktiga som just lärare för att vi ska kunna vara en skola för var och en. Elev som anställd. Tillsammans. Tillsammans skapar vi magi. Oavsett om vi leder eller följer.
Rektor har ansvaret att skapa ett möjligt tillsammans. Tillsammans med personal som vill skapa tillsammans . Tillsammans med personal som inte vill. Det är en utmaning som heter duga. Det är en arbetsuppgift rektor delar med alla chefer, oavsett bransch eller skola. Det finns eldsjälar, det finns själar. Det finns glada, det finns oglada, nöjda, missnöjda, filantroper och misantroper…jag gillar mixen. Det blir dynamiskt. Det jag har svårt för är när vi tappar elevfokus. När vi fastnar i administration, skolbussar, schemasystem och lärarbrist. Det tar tid. Måste göras men tar tid från elev.
Jag trivs på mitt jobb. Jag går med glädje till jobbet varje dag. Jag har min huvudmans förtroende och huvudmannen har mitt. Jag har ett fantastiskt gäng medarbetare och kolleger i fem-sex olika yrkeskategorier som gör det möjligt att vara en skolledare av 2017års mått i skollagssammanhang alla dar i veckan. Jag har underbara elever med varierad grad av närvaro och transportmedel. Dagens unga och framtidens vuxna. Som ska erövra världen. Det är magiskt.
Men surdegarna vi också hanterar? tänker du kanske nu. Alltså, jag tänker att vi noterar att de finns, vi tar itu med dem men vi fokuserar inte på surdegarna som plattformar att utgå från. Det blir fel fokus. Alldeles fantastiskt dränerande och omagiskt. Tur för skolan att den är obligatorisk!
Se där. Det blev ett spretig inlägg om vardagens tankar och göranden i all sin enkelhet. Reflektionen är min egen, tankarna är mina egna och representerar bara mig. Att stå för sitt ord. Förlita sig på att kunna sin roll och leva sin värdegrund. Att vara en människa. På sitt eget sätt. En rektor. Ett uppdrag. Skapa förutsättningar för en bra lärmiljö – för eleverna. Magiskt!
Hur är det egentligen med begreppet kravkänslig?
Sista semesterveckan står runt hörnet och jag tänker i år som så många andra år att tre veckor egentligen räcker. För mig alltså. Det där är ju så olika, jag vet.
Men nu har jag har sovit klart. Läst alla böcker i sommartraven och bakat alla bullar, hälsat på, haft gäster, grillat och knäppt några pilsner.
Hjärnan trevar efter något att hantera som är jobbrelaterat och har fastnat för frasen ”kravkänslig”.
Jag möter alltfler kravkänsliga elever, föräldrar, bekanta, vänners barn och kolleger/medarbetare för vart år som går. Hur är det med innebörden av kravkänslig? Alltså jag vet inte, jag funderar – så det finns ingen anledning att hetsa upp sig men skicka gärna länkar om du vet någon som forskar på området.
När måste man acceptera kravkänsligheten och när kan man förvänta sig att den kravkänslige faktiskt förmår att spotta i nävarna och jobba på sin kravkänslighet? Får man ens det? Och egentligen – törs man närma sig tanken om att det är med kravkänslighet som med kränkning, ett stort ord som förlorat sin kraft då alltfler vävt in det i en slags vardagsvokabulär. Och att den som använder det som sitt eget inte heller kan eller får bli ifrågasatt?
Så här går det till när semesterhjärnan signalerar utvilad. Den tar tag i ett ord eller begrepp och jobbar sig varm.
En vecka kvar. Lite rastlös men också nyfiken på nästa tankeloop.
Bucketlist – idag blev det bilbingo
Jag vill vara med om så mycket som möjligt medan jag lever. Jag har därför beslutat mig för att göra lite nya grejer med jämna mellanrum. För att liksom utvidga min kunskapsbank, men också för att öka min förståelse för saker som andra människor anser är roligt, viktigt eller helt enkelt bara en del av livet.
Idag blev det bilbingo. På Enstaberga IP, arrangör IKTun. 
När vi kom (sist av alla ca 100 bilar 30 minutser före start) parkerade vi och gick för att köpa bingobrickor. Vi var tydliga med att detta var första gången. Och det var så enastående vilket fint mottagande vi fick. De som sålde brickorna förklarade, okända bingospelare kom fram och säkerställde att vi fattat. Vi fick berätta att vi stannade på vägen för att kontrollera att tutan funkar med tändningen avstängd. Det gillades!
I pausen kom en funktionär fram och kollade att vi trivdes. Vi hade eget kaffe med och det ansågs vara lite proffsigt, fin feedback fick vi för det och det fick oss att känna oss som normala i en onormal situation. Utroparen var övertydlig när spelbrickor var klara och en ny skulle plockas fram. Vi blev liksom lotsade genom tre timmar (helt osannolikt lång tid) med varsam hand. Vi var de enda nybörjarna, åtminstone vad som kunde urskilja komma i helt egen bil.
Det är roligt att prova saker man aldrig gjort förut tillsammans med en som man är trygg med i andra mer vanliga situationer. Bilbingo kanske inte direkt utmanar intellektet eller fysiken men det är något som många människor sysslar med på helger runt om i sommarsverige. Jag vill vara en del av sommarsverige. Jag vill vara en del av sånt som människor utanför mina vanliga kvarter upplever och det här var roligt. Jag kommer med stor sannolikhet åka på bilbingo igen, men det är inget som kommer bli ett nytt intresse. Det var alldeles för långt för mitt tålamod, jag hade önskat att det gått att klara av fortare. Tre timmar för en sittande aktivitet i bil som står still är något av overkill i min världsbild. Men nu har jag gjort det och det är jag tacksam för.
Jag tar med mig insikten att det här är ett fint folknöje. Jag förstår att många deltar, det är som vilket kör- eller danssammanhamg som helst. Många glada miner hos de som återsåg varandra sedan sist, kaffet i små grupper i pausen, glädjen när någon vann lite eller mycket. Ett spel gav 10.000 kronor så det är ingen småpotatis precis på satsade 130:-
#semestersöndag #bucketlist #bilbingo
Så har jag avverkat ett läsår och en flaska Yes
Ett läsår i Sävsjö har passerat sedan jag för ett år sedan ganska precis drog upp bopålarna ur Nyköpings kommuns trygga arbetsgivarfamn och kastade mig ut i det blå. Helt säker på att få jobb, osäker på om jag skulle hitta ett jag verkligen skulle trivas med. Men ibland är det som om någon har planerat och jag, jag hamnade i Sävsjö.
Men hur har det varit att jobba i Sävsjö då? frågar många. – Lite så här faktiskt!
Grundfärgen i Sävsjös kommunslogga är gul som solen, och barn- och utbildningskontorets hela styrkedja arbetar med en uttalad vänlighet och värme där man vårdar relationen till både anställda och barn/ungdomsfamiljer. Det finns en stark vision som handlar om att vi som arbetar här #tillsammans ska skapa Sveriges mest barnvänliga, gröna och inkluderande kommun. Och vi är på god väg. Lång bit kvar. Men på väg. #Tillsammans med framtidstro och optimism, väl förankrade i verklighetens ramar och frirum.
Här har jag under ett år ännu mera slipat på mina förmågor som chef, ledare, inspiratör och för några även visat förmågan jobbig chef, krävande ledare och förhindrare. Jag trivs i alla roller. Jag gillar inte chefandet lika mycket som ledandet, jag trivs bättre som inspiratör än som förhindrare. Som rektor växlar jag mellan alla förmågor. Jag tänker att det är precis det som är rektors entreprenöriella standard, man kan urskilja en enkelspårig rektor från en mångsidig utifrån hur hon hanterar entreprenörskap där ledning och delegering är stora förmågor. Jante viskar nu i mitt öra skriv för Guds skull inte att du kan det – hantera ledning och delegering alltså. Fast det kan jag, det är inte så svårt om man är bekväm i sin värdegrund, känner att man har ett etiskt inre lod för vad som är rätt och fel, om man är påläst på skollagen, Afsen, bilagaM och skolskjutstidernas eviga sattyg och därtill toppat med orädda ledningskolleger som vågar utmana och ifrågasätta. I sak och inte person. Utan offerkofta eller demagogisk skolidé om att vi ska göra som förr och att år i yrket ger tolkningsföreträde på framtidsfrågor eller organisation.
Det här året är jag en bättre rektor än förra året och sannolikt en sämre rektor än nästa år. Jag är tacksam att jag fått förtroendet att ta kommunens enda 7-9skola in i ett förändringsarbete där samtid och framtid ska hänga ihop. Att politiker och tjänstemän över mig tydligt uttalar förtroende för mitt ledarskap och välkomnar de steg som jag ansett nödvändiga att vi tar #tillsammans, för att elever i vår skola ska ha samma chans som elever i de bästa skolor i landet har att nå så långt deras drömmar kan föra dem.
Det här läsåret har jag varit en av flera röda trådar i Sävsjö kommun som #tillsammans skapar en väv, ett nät eller en repstege för barn och unga att låta sig fångas upp av vid tappat fotfäste och att klättra vidare på. Det är stort och fint, att vi satsar så uttalat på barnen i vår vision. Det hårda arbetet är att leva visionen.
De röda trådarna skapar också förutsättningar för alla som arbetar inom barn&ungdom att hålla sig ajour med utvecklingen som rör skola och barnomsorg. För min del det här året har en arbetsuppgift varit att lotsa personal vidare till utbildning eller till andra tjänster, ibland mer aktivt ibland mindre aktivt. Det ingår. Det är de svåra bitarna i rektorsuppdraget, men likväl en del av de röda trådar som skapar förutsättningar för elever att växa och att se möjligheterna. Alla pedagoger passar inte alla elever, alla pedagoger passar inte varandra – precis som rektorer, man passar inte alla. Några blir glada när man kommer och uppskattar det man gör och vill. Andra upplever att man är det värsta som hänt sedan dackefejden. Det ingår. I alla yrken. Det är livet. Man får hantera det.
Ett läsår har gått, jag har klarat att veckopendla, och jag har lärt mig att en flaska Yes räcker från 8augusti ena året till 7e juli året därpå. Jag har köpt en ny flaska diskmedel, det blir ett läsår till i Sävsjö. Minst.
Om att klippa törnen på barnens väg
Jag står här och klipper törnen av rosor. Inför morgondagen. Imorgon tar sonen studenten. Det är lätt att fastna i en av livets många backspeglar och memorylanes. Jag klipper några taggar till. Minns hårt och lätt, svårt och mjukt. Barnaarmar om min hals på dagis efter en dag åtskilda av jobb och förskola, jag minns ångesten i barnabröst när betyg blev utskåpande och när liten kämpade med att se sig som en fullgod människa när betygen sorterade i kompisgänget. Jag tänker på innebandypokaler, orrienteringsresor och segelläger. Jag minns alla törnen jag klippt på barnens väg genom livet på väg till studenten. Var det ens nödvändigt? Varför gör jag det nu i bokstavlig mening?
Jag klipper lite till. Imorn ska rosorna hängas runt hals och vila mot studentens bröst. Jag tänkte i affären att de här taggarna skulle göra ont om jag inte tar bort dem. Omtanke? Tramsigt? Det som inte dödar härdar och allt det där. Men jag tänker här och nu att alla taggar vi klipper bort i andra sammanhang kanske är just de där som härdar utan att döda. Kanske inte ens dödar självkänslan…
Under åren som gått har jag sällan (men jag har absolut ibland likt en tigrinna) gått in protesterat, styrt och ställt i till exempel skolans organisation, gruppindelning, klassindelning, val av klassföreståndare, val av skola med mera med mera. Jag har medvetet försökt att låta bli det, och oftast lyckats. Det beror på att jag en gång under en föreläsning hörde att de barn som klarar sig sämst i skolan av noormalpresterande elever är de vars föräldrar lägger sig i hela tiden. Och en sån ville jag absolut inte bli. Jag tror det har besparat mig några klipp på barnens rosenvägar. Om ni fattar?
Det har gått bra för sonen. På dagis 5 underbara år, 1-3 på lågstadiet fantastiskt, 4-6 så sopig period, 7-9 sonen var happyhappy men vi föräldrar inte alls särskilt lugna, gymnasiet vilket fantastikst hittepå! För morgondagens student.
Imorgon är det student. Jag är så tacksam för mina barn *klipp* de har utvecklats till inkännande, kloka, livsglada, trygga och tydliga individer. Jag må ha tagit taggar av törnen för att i god tro skydda dem från trista upplevelser *klipp*. Jag har väckt, kramat och kokat varm choklad stor sett varje morgon de senaste tio åren *klippklippklipp*
Men jag har också tvingat ner dem i armod och stress, jag har haft perioder där alla törnen suttit kvar. Kanske för att jag valt smärta åt dem genom att utkräva ansvar och konsekvens. Kanske också för att jag inte kunnat förutse en annalkande fara och törnet har skurit djupt in i deras tillvaro. Det bekymrar mig int, det är inget jag ångrar. Jag tänker att det har danat dem, lärt dem att göra smartare val andra gånger. Det har bidragit att forma deras personligheter. De har fått möta faror och farhågor ansikte mot ansikte och det har stärkt dem i mod och klokhet. De har prövats i tillit till oss föräldrar i sammanhang där vi alla upplevt törnen som ingen på förhand kunde förutse. De har också tränats i villkorslös kärlek genom tillitsprövande upplevelser. Det hör till. Det är kanske också ett slags törne? Kanske klipper vi för ofta, funderar jag på här och nu. Kanske kunde jag ha sparat några törnen genom åren ändå, låteit dem ta lite mer smällar, låtit dem härdas ännu lite till?
Jag står här på styrbord och klipper för att det 19åriga bröstet inte ska bli en zon för taggar från utsidan. Jag vill och önskar för studenten imorgon där han står på ett flak och skriker skolfrihetens lov att inget ska sticka honom på vare sig in- eller utsida. Jag önskar för honom en milstolpe av inre tillfredsställelse, en dag där alla hans förmågor i socialt samspel kommer till sin absoluta rätt eftersom de törnen vi klippt fram till nu har haft syftet att göra honom till den omtänksamma, solidariska, trygga och framtidsbenägna person han är.
