Nya äventyr

Så packar även jag min jobbarväska (faktiskt hela min bil) efter ännu en sommarsemester, i år en sällsynt lång. I sociala flöden har jag följt nedräkningen av sensommarens sista dagars ledighet, vi är många som återvänder till elevtomma skolbyggnader imorgon. 


Jag styr kosan mot nya äventyr! Till en ny kommun, nya chefer, ny politisk majoritetsstyrning, nya medarbetare och nya elever. Nya rutiner, nya grannar, ny dialekt och  inte minst nya tankar och tankemönster!

Ser fram emot att ingå i nya sammanhang att bli utmanad och utmana.  Allt är möjligt – sett i metaperspektiv. Mångfacetterat. En skön känsla. 

Hej Sävsjö!

Pokémon Go – 2000-talets största digitala hype

Jan Bidner testar och levlar i nya IRLvirtuella succéspelet Pokémon go. Missa inte det!

Det här behöver man känna till, i synnerhet om arbetsplatsen stavas skola. Det är slutvattnat i korridorerna är en kort slutsats.

Bra spelat (och delat!) Bidner!

bidnerdonethat

Från ingenstans till fler användare än Twitter på en vecka. Och då har appen formellt inte kommit till Sverige än.


Sedan appen släpptes i mitten av förra veckan har Nintedoaktien skjutit i taket med 25 procent och marknadsvärdet har ökat med över 60 (!) miljarder kronor. Sällan har en mer sensationell digital hype skådats. Inte sen Facebook slog igenom har en app rusat i användande på samma sätt.
Så vad handlar det om? Jo, en osalig mix av nostalgi och modern appteknik med platspositionering och augmented reality som bas. Men också en smart spelmekanik och en hel del #gamification och utnyttjande av drivkrafter, levelups och utmaningar. Framförallt handlar det om överraskningar och upptäckarlusta som väcker nyfikenheten och barnet i vem som helst. Vansinnigt beroendeframkallande och engagerande!

Pokémon har funnits sen mitten av 90-talet och har engagerat generationer av unga genom sina figurer, spelkort och filmer. Framför allt handlar det om…

View original post 414 fler ord

Räv. Jag skulle kunna tänka mig att vara räv.

I en tid då vi gör så många olika saker av lika många olika skäl. Det här med att vara människa, att ha en egen kärna av självkänsla, självmedvetenhet och självinsikter – cores…det är många nivåer av medvetenhet i den sträckan och förmågan.

Vem är du, kan du leva dina värderingar, kan du ta med hela dig och ditt jag till jobbet, till festerna, till släktträffarna och grillkvällarna.

Almedalsvecka pågår, jag undrar hur många människor det är där, vilka är sina agendor och vilka bär sina jag?

Djupare än så ska jag nog inte fundera. Idag.

Styrbords tankar

Forts påHelenasblogg tidigare idag om vårtDigitala samtalhärom morgonen. Det där med att tänka och samtala i grupp för utvecklande syfte är inte alls dumt. Inte dumt alls. Man får syn på saker.


Det där är en mening jag burit med mig i många år men inte förstått förrän nu vad den innebär – eller vad den KAN innebära. Det startade för 10 år sedan, en höstlördag och familjen var på väg ut på svamptur i skogen. Yngste sonen säger plötsligt utan tidigare konversation ”är det bara jag i den här bilen som tycker det är konstigt att vara människa?”

Det blev tyst en stund och jag frågade sedan ”hur menar du nu, tänker du dig att du vill vara nåt annat?” Nu blev det tyst jättelänge och så svarar 5åringen ”Räv. Jag skulle kunna tänka mig att vara räv…”
Jag tycker det är en bra ingång…

View original post 60 fler ord

Heja Farmor, tack för skolväskan. Det har gått bra för mig. Jag fattar varför.

Idag har jag förmånen att Nationaldagstala i Tystberga, den ort som jag arbetat i som rektor i nära nog två och ett halvt år.

Jag har slipat på ett tal i flera dygn och plötsligt nu så slår det mig att det jag vill säga egentligen redan är sagt.

Människan är sin egen passion och det kan man bara få vara under rätt omständigheter. Skolan är en del men familjen är den viktigaste. Där familjen fallerar där ska skolan kompensera, villkorslöst.

Vi har en jord och vi är alla människor, min strävan och längtan är att vi en dag firar Tellusdagen (såg en pojke i sociala medier i morse som sagt så till sin mamma).

Jag skriver några lappar och lägger i fickan om jag kommer av mig, klär mig som vanligt och låtsas inte att jag är något annat än vad jag är. Jag är en världsmedborgare med passionerat intresse för framtidens vuxna och nutidens barn.

Och allt startade en solig försommardag 1971 hos farmor i Värmland.

En jord, vi är alla människor. Hur svårt måste vi göra det?

Styrbords tankar

Det här är min farmor Brita, bilden är tagen utanför hennes hus i Värmland. Året är 1971 och jag ska börja skolan om bara några månader. På bilden är det juni, jag har nyligen fyllt 7 år. Jag minns den här dagen, jag minns skolväskan och jag minns tydligt hur den doftade lack och metall. Jag minns också att farmor doftade liljekonvalj och hårläggningsvätska. Men allra mest i vuxen ålder har jag lagt ihop allt och minns det som var farmors drömmar för mig som barn att lyckas med på resan till vuxen. Fast jag är osäker på om hon hade formulerat det ens för sig själv. Sådär som man sällan gör, jag hoppas, tycker och önskar saker och skeenden för mina barn men jag har inte formulerat det mer än som en referens till mitt eget liv och varande.

Min farmor arbetade som hus- och städfru på Lundsbergs internat…

View original post 493 fler ord

Hejdå alla Vänner i Tystberga!

spiralIdag har jag skrivit sista månadsbrevet från den här rektorsstolen. Det blev ett Hejdå-brev. Det har varit så intensiva år, fem terminer med allt från skolskjutsproblem, julbad, bli prickfri hos skolinspektionen, vittnesmål i hovrätten, målat om på fritids, vårmarknad och bäst av allt – tryggare barn och gladare vuxna och med det bättre resultat.  Jag har kanske inte älskat varje sekund men jag har trivts alla dagar, jobbet har aldrig varit en tråkig del av vardagen. Jag tar med mig många fina minnen härifrån och jag tror att jag även lämnar några fina minnen av ig själv kvar här.

Hejdå Tystbergas alla fantatiska människor och stort tack för allt ni gett mig!

 

Juni 2016

Nu är det slut på läsåret och vi har bara ett par dagars räknande och skrivande kvar. Efter det återstår ihop-plock, lekdag och skolavslutning. Det är lika magiskt varje år att den här tiden kommer. I mörka november-januari kan jag knappt föreställa mig att sommaren återvänder någonsin.

Bra att veta

Den 7e juni är fritids och skola stängd, vi har studiedag.

Den 8e juni är nya rektorn här, välkommen på drop-in och titta på honom mellan 13-14

Den 10 juni är det skolavslutning och alla tider finns i respektive veckobrev.

För den som vill ha extra rektorsboost finns möjligheten att komma till Bygdegården den 6e juni kl. 14.00 och lyssna på mitt nationaldagstal. Det lär ska vara en tårtparad där också.

Det dyker ju alltid upp frågor

Om det skulle vara så att det dyker upp en fråga som är relaterad till något jag varit delaktig i som inte går att finna svar på i skolhuset framöver så är min mailadress susannegahlstrand@gmail.com

Med lite darr på rösten…

Jag vill tacka för de här två och ett halvt åren jag fått vara er rektor. I juni 2014 skrev jag i slutet av mitt månadsbrev ”ps. Jag fick jobbet. Jag stannar. Det är nu det börjar.”

Det har sannerligen varit en intressant resa. I likhet med skolan är jag inte alls densamma som då. Ni har gjort mig och skolan till en bättre upplaga av oss själva, starkare och modigare än aldrig tidigare. Vi är båda redo att ta oss an nya utmaningar. Er uppgift blir att fortsatt vårda skolan och dess pedagoger så att kursen hålls med låst sikte på framtidens utmaningar. På riktigt, jag menar det – det ÄR er främsta uppgift i sammanhanget.

Nya rektorn verkar vara ett kap, han är absolut mitt förstahandsval och jag vill att ni tar lika väl hand om honom som ni gjort med mig. Ert ansvar är att vara aktiva och odla relationen, jag förväntar mig inte mindre än fulla föräldramöten i början. Ge honom det. Så fort alla avtal och papper är underskrivna offentliggör jag hans namn.

Det är inte helt klart än vart jag tar vägen men till att börja med blir det en aktiv Almedalsvecka och därefter en rejält lång semester. Den som vill veta vart jag landat i höst får gärna följa min blogg https://rektorndotcom.wordpress.com/ på Styrbords tankar.

Till er alla

Ha en riktigt skön sommar, jag önskar att den fylls av allt det som just precis du önskar och behöver.

Hejdå!

Rektor’n

Skola på vetenskaplig grund – vad är det?

Det här är ju klokt!
Läs!

Fröken Ann

Vi vet att skolan, som den fungerar i dag, inte fungerar. Det är tydligt i internationella mätningar, där Sverige dalat på ett utmärkande sätt under många år. Och oavsett vad du tycker om PISA så tror jag att vi kan vara överens om en sak; skolan är i behov av både utveckling och uppryckning.

I den senaste omarbetningen av skolans styrdokument lyfts vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet fram, som fundamentet till skolans utveckling. Detta har skapat ett väldigt eko i skoldebatten, där forskning och vetenskaplig grund närmast blivit en term vi kan slänga runt med ett slagträ, så fort vi inte håller med om något. Och precis som alla uttryck och begrepp som används som slagträ i debatter har detta tappat sin mening. En skola på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet har blivit en floskel. Alla använder sig av uttrycket men så gott som ingen förklarar vad de menar med…

View original post 975 fler ord

Att vara två

De år som jag arbetade som lärare hade jag förmånen att under ett par år få arbeta  i kompanjonlärarskap med Nina Hoff som idag skriver på skola.365

Arbetslag i all ära, det är verkligt bra och viktigt men ur ett personligt perspektiv måste jag ändå säga att det finns ingen länk i skolans kedja som är så berikande som ett kompanjonlärarskap.

Bra formulerat om arbetslagens introducerande, jag minns det som igår även om det var på annan skola än Ninas. Gubbarna som surade, jag tänker att det är samma stereotyp som surar idag fast för allt annat de tycker är hittepå.

Hörni, läs och le.

och Nina, tack! -Åren med dig är mina hittills bästa i yrket❤️

Source: Att vara två

Presentation

Det jag skriver i mina texter är mina privata reflektioner. Jag gör inget anspråk på att vara vägvisande, detta är mina tankar om utveckling och även om inveckling. Sannolikt blir det flest texter om livet som rektor på just min rektorsstol.
Välkommen att följa med.

Med ett förflutet i många olika yrken, från nattportier på Stadshotellet via säljare på Svenskt Stål AB till skolans underbars lärarvärld har jag nu ett rektorsuppdrag. Skolan är liten, ca 100 elev…

Source: Presentation

Jag har således sagt upp mig.

För lite drygt två år sedan ställde jag frågan till alla dem som arbetade i skolan där jag var ganska nytillträdd rektor varför de jobbade i vår skola och om de verkligen ville jobba kvar, om de var villiga att chippa in den energi och det mod som skulle komma att krävas. Några ville det, andra sa upp sig.

För ett år sedan nyrekryterade vi i princip hela lärarlaget och stor del av fritidspedagogerna . Det var många som efter en tid med mig som chef, kände att de ville inte, orkade inte eller kunde inte göra den kultur- och värderingsförändring som krävdes för att gå från en skola med så många anmärkningar inom området trygghet, kränkningar och leverera Lgr11 att de fasat ut sig. Och handen på hjärtat, jag var inte helt genom omtyckt som chefen som kom in och hade som uppdrag att vända på varje sten. Helt förståeligt. Men. Helt nödvändigt.

Vid anställningsintervjuerna var vi tydliga med att det här är ingen vanlig skola och att arbeta här kommer att krävas tydlig värdegrund levererad genom synligt elevfokus, engagemang, samarbete, öppen och rak kommunikation. Det här är ingen vanlig skola för vi har inget elevråd, vi har ett Ledningslag bestående av elever, rektor,skolsköterska, rektor, fritidspersonal och idrottslärare som hanterar i stort sätt alla frågor utom orosanmälningar, medarbetarsamtal,och lönesättning. Det här är är ingen vanlig skola för vår skolsköterska arbetar hos oss alla dar i veckan och fungerar som en biträdande rektor i fler sammanhang än vad man kan vara van vid. Det här är ingen vanlig skola för här kommer du med jämna mellanrum få frågan om du inte kommer till jobbet för att du vill förändra världen, vad gör du då här? Det här är ingen vanlig skola du måste ha en bärande idé med varför du vill arbeta här och du måste vara beredd att ibland omvärdera dina ställningstaganden och andra gånger slåss för dem.
   I januari 2014 möttes jag som ny på den här rektorstjänsten en medarbetare som hälsade mig med bara så du vet, jag gillar inte kvinnliga chefer varpå jag svarade fast jag är en rätt bra karl så det löser sig kanske. 

Jag visste när jag klev på det här jobbet att det var en stridspilot och inte en rektor som efterfrågades, uppdraget var att flyga den här gamla tunnan genom ett slimmande krig och komma ut på andra sidan som en rätt styckad JASgripen. Det är gjort nu.

Av de dryga 30 medarbetare som fanns i januari 2014 finns endast sex kvar och 15 är nya sedan ett- till ett och ett halvt år tillbaka. Idag är vi totalt 22 på personallistan så det där med att flyga genom skärseld och omgruppera för ny succé , det har vi verkligen lärt oss.

Besättningen är till stora delar nyrekryterad, erfarna flygare från blandad flotta, flyger numera vår enhet säkert och stabilt och de kan navigera med de nya styrdokumentern på visirets insida även om motljuset är starkt. Den besättning som valt att stanna kvar är de som varit nödvändiga stabilisatorer och de har fungerat som nejsägare och träningspass när nya hetsiga spjutspetsar har drivit på onödigt snabbt framåt.

Kvar är markkontrollen rektorn. Jag flög ofta i början, varje dag faktiskt. Först som navigatör, sedan ett tag som pilot och ett tag som stabilisatoransvarig. Nu står jag mest på marken och vinkar när de gör en flyby. Det vill säga, attesterar en och annan faktura, gör verksamhetsbesök och fyller ett och annat möte med innehåll.

Jag, som person, behövs inte längre. På samma sätt som jag ställt frågan vill du verkligen jobba här, är du beredd att lägga ner den energi som krävs? Så måste jag fråga mig är jag rätt person att fortsätta i den här flottiljen? Jag har kommit fram till att jag inte är det. Det här jobbet är inte jag rätt person för längre. Mitt uppdrag, så som det var utformat är utfört. Det behövs andra tankar och vägval nu och de ska göras av en som har den kartan. Det har varit fantastiskt att få vara den möjliggörare som krävdes att få vår skola upp i luften igen, synlig i rätt division och skvadron. Det har varit en riktig och enormt tidskrävande utmaning att få alla dokument och certifikat i ordning innan liftoff, men det har absolut varit värt det. Absolut! 

Jag, som person, behövs inte längre. Det är ju i reda ord en sorglig mening men i det här fallet är det värt att fira! Tänk att ha fått det hedervärda förtroendet att vända en skola och efter såpass kort tid som två år kunna säga ja, nu har vi gjort det till alla inblandade. Det är stort.

Jag, som person, behövs inte längre. Jag har således sagt upp mig. Det finns ingen schism i detta, jag har inte fått sparken, jag har inte blivit ombedd att sluta. Det är mitt eget beslut grundat i att det jag kontrakterades för är genomfört och med den äran snyggt gjort, om jag får säga det själv. Jag har hela tiden haft förtroende för min huvudman och åtnjutit förtroende från chefer och nämnd. Men, det som är viktigt för mig är att leva som man lär.
Jag är inte rätt person att driva detta vidare. Det var inte avsikten från början och jag vill inte konstruera en ny verklighet i en gammal karta. Så jag sa helt enkelt upp mig. Det får bli det som blir. Jag är öppen för förslag.

Jag har aldrig, på så kort tid, lärt mig så mycket om människors vilja och förmåga, ovilja och oförmåga, mina egna styrkor och tillkortakommanden – det har varit lärorikt. Jag är verkligen inte samma människa nu som i januari för dryga två år sedan. Jag är en bättre chef och medmänniska men också en väldigt mycket mer lösningsorienterad ledare. Att gå från chef till ledare för en grupp medarbetare är en ljuvlig sträcka att få uppleva. Att det var möjligt här på detta uppdrag är helt igenom baserat på Det här är ingen vanlig skola och möjligheten att leva sina värderingar i en arbetsgrupp som delat uppfattning om innebörden av dem.

  

Långvarig majoritet borgar för social innovation?

Idag har jag fångats av frågan om ett stabilt politiskt styre, långvarig majoritet, i en kommun är en framgångsfaktor gällande innovativa satsningar inom den kommunala ansvarssektorn, till exempel skola.

Kan det vara så att när politikern kan ägna sig åt sakfrågor istället för att jaga politiska poäng av koalitionen blir det vila i arbetet så till vida att den politiska självsäkerheten gagnar långsiktigt samhällsansvarstagande. Lång mening, krånglig text och innebörd, jag vet. Men tänk ett varv. Jag vill prova en tankebild:

I en politiskt stabil kommun (samma styre i fem-tio mandatperioder) är det enklare att ge medborgarna en samhällsservice mer i linje med den tid som råder än den tid man önskar. Alltså att tryggheten i att veta var man har varandra gynnar innovation i alla dess former och i alla enheter. I kommunen, hos företagen och i deras samverkan.

I en politiskt instabil kommun (byte av styre varje – varannan mandatperiod) går det för mycket energi till att bevaka varandras utspel politiskt än att driva samhällsservice som gagnar utanför de politiska poängen.

Jag vet att det är förenklat, men utgå från att det är en starttanke. Det skaver lite. Känner ni det?