Det började, som så ofta nuförtiden men en bild i ett socialt media. Det är det vi gör numera, delar bilder med subtila sentenser som skapar igenkänning eller samhörighet eller kanske bara feelgood. Aningslöst för den som publicerar kanske men för några, som för mig, startar det processer som kanske inte har med inlägget att göra. Det gör inget. Det här var mer en förklaring till det som kommer snart.

Det är många som tycker och anser om skolan och vårt innehåll. Om huruvida vi ska vara vinstdrivande eller inte, om vi ska lära barn att cykla, och om att vuxna i skolan måste ha hjälm på cykelutflykter i förebildande syfte, att skolmaten ska anpassas till veganskt eller mer mjölk till alla, eller om det går att starta senare eller börja tidigare, om det verkligen är vettigt att ha högläsning på boken si eller så i åldern den eller den och så tusen andra små och stora saker som nästan alla vill ha en åsikt i.
Den här bilden får mig inte att tänka på eleverna. Den får mig att tänka på politiken, politikerna och även i viss mån de föräldrar som finns i andra änden av vår relation till eleverna.
I skolan är vi av tradition väldigt tydliga, vi vilar på en värdegrund som är antagen sedan många år tillbaka och vi kan det här med skola och utbildningstrender. De flesta beslut som ligger till grund för kommunikation internt och till hemmet och till samhället är riktlinjer som finns skrivna i svensk författningssamling, skollagen, jämställdhetslagen, datalagen, kommunallagen och socialtjänstlagen för att nämna några.
Ändå ser jag i media med väldigt täta mellanrum texter, artiklar och många av dem är politiska utspel som riktar sig till vad skolan ska och bör och kanske skulle kunna vara så vänliga att ta in i sin undervisning så att barnen har en chans att klara sig i samhället. Jo nu raljerar jag. Men det blir så kontraproduktivt när skola ständigt görs om till en planhalva där vi som är i skolan inte får påverka spelet, trots att reglerna finns. I lag dessutom.
Så, den här bilden tycker jag är så bra som stöd för alla er som alltid vill in i skolan och tala om vad vi kan, ska och borde. Ni har inte lyssnat. Det finns en mycket utförlig manual för vad skola ska innehålla både till stoff och bedömning av stoffet. Där finns en tydlig riktning på vilken värdegrund som gäller och där finns även ansvarsfördelningen för vem som ansvarar för vad.
Det som saknas där, tänker jag, är möjligen tyngdpunkten på föräldrars ansvar. Men det finns i och för sig och å andra sidan i en alldeles egen lagtext, i föräldrabalken.
Jag anställde en pedagog här förleden som hos sin förra arbetsgivare, också en skola, hade tröttnat på kundperspektivet på familjer. Ja det var en friskola. Jag är också rektor för en friskola, idéburen och stiftelsedriven visserligen men ändå en friskola.
Hen berättade att där var det såmattmföräldrar kunde gå in och peta i lektionsinnehåll och att rektorerna var medgörliga till det. Hos oss finns det också föräldrar som vill in och peta i det lagstyrda innehållet men jag är mer Frank och motsätter mig sådant. För elevernas skull. För pedagogernas skull. för rättssäkerhetens skull. Och då tänker jag på de där vuxna som aldrig lyssnar på skolan. På rektors information på föräldramöten. På dem som inte ens kommer på föräldramöten men har åsikter. Och på politiker som aldrig läser skolors systematiska kvalitetsrapporter fast de finns där och här. Det är alla ni som inte lyssnar på den information som finns och som ges.
Den här bilden är till er.