Orientering, ett solitärt kraftprov i kollektivism

Väninnan och jag rände runt på Omberg i helgen. I ganska lugnt mak matade vi på kontroll efter kontroll i dagarna två.
Vi sprang fel och vi sprang rakt på. Vi virrade bort oss och vi fick hjälpa andra som kommit urspår. Vi blev omsprungna och vi sprang om. På det stora hela en rätt normal orienteringsinsats.

IMG_1736.JPG
Kartorna var perfekta, vädret idealiskt och arrangemanget storslaget! Premiär för ombergsjakten, en tvådagarstävling på en av, i mitt tycke, Sveriges vackraste marker.
Det här var min första riktiga premiär i orienteringssammanhang. Tidigare har jag bara sprungit i relativt kända marker nära hemma.
Man skulle kunna skriva mer om själva orienteringen men jag bara måste berätta om vad som verkligen präglar en orienterare – att synas utan att se.
Och då menar jag inte på banan mellan kontrollerna.
Jag talar om konsten av att gå på toa i flock.

Föreställ dig ett stort taklöst rum vars väggar består av uppspänd tjock vit plast/pressening. Föreställ dig att detta uterum är 15 kvadratmeter, att där finns sex-sju toahinkar besuttna av , för dig, helt okända människor. Föreställ dig en handfull människor som uppför sig som om de inte besöker en kollektivtoa i skogen, tomt tittandes framför sig på ett sätt som för tankarna till hur man försöker se 3D utan 3Dbriller. Föreställ dig också att några till synes (jag tittade inte men jag HÖRDE) ljudligt utför nr 2. Mmmm jo, det är lätt att föreställa sig, men jag lovar att det är svårare att faktiskt uträtta det faktiska behovet helt avslappnat. Fast det berodde mer på den vingliga hinken än av kollektivet.

Efter det kollektiva toabesöket var det dags för den kollektiva duschningen… Ja, ni förstår upplägget nu tror jag. Samma typ av taklöst uterum, i ena änden provisoriska duschar i form av duschslangar tätt tätt på ett överliggande rör, i andra änden omklädning ståendes på tidning, proffsen har flipflop. Återigen alla dessa okända som rör sig genom eller väldigt nära integritetszoner med ödmjukt långt-framseende 3Dblick.

Efter dag ett var jag som helt betagen av detta fenomen, både obehagligt oprivata och samtidigt förnuftsmässigt okej situationer i sitt sammanhang, men ändå kluvet.

Dag två hände något märkligt. Det var som om hjärnan snabbanpassat sig till den kollektiva tömningssituationen så till den milda grad att jag med lätthet konverserade hinkgrannen vid besöket. Hjärnan, vilken grej!

Orientering, kan det bli mer skruvat?

IMG_4119.JPG

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s