Men vad gör du på jobbet hela dagarna?

Skolledare. Rektor. Pedagogiskt ansvarig. Visionsstark. Omvärldsmedveten. Forskningsförankrad. Drivande. Synliggörande. Synlig. Inspirerande. Förtroendeingivande. Samlad. Trygg. Saklig. Ekonomiskt.

Att inte begå våld på sig själv borde vara något för alla skolledare att ha i åtanke. Jag funderar denna helg på allt jag gör som motpol till mitt jobb, hur och var jag fyller på med energi. Kan inte låta bli att undra hur andra rektorer gör, för handen på hjärtat – ni måste också prioritera vad ni ska hoppa över i hopp om att ingen frågar efter det.

I skolan där jag arbetar får jag ofta höra att jag alltid syns i verksamheten. Det gör jag till priset av att ständigt ligga efter administrativt.
Jag har kolleger som får skit för att de gör för få klassrumsbesök, jag vet att flera av dessa är magiker rent administrativt.

Man verkar vara det ena eller det andra, noterar jag för min inre agenda.
Jag vill vara både och.
Eller, näe nu hittar jag på medan jag tänker – så är det INTE. Jag vill slippa administrationen. Där är min akilleshäl på jobbet, alla satans många pappersflyttningar.

Möten kan jag inte komma undan, det vill jag inte heller men jag önskar de var effektivare. Fylla i SCBstatistik som tar tre timmar, jo den senaste gjorde det, suger all energi. Mjölkrapporten för EUbidraget känns mer som kökets uppgift och krånglet efter varje regnskur med hinkar och trasor överallt sinkar mig i att lyssna och leda.

Schemat för alla och all verksamhet ska in i datorsystemet, sjukskrivningar ska in i ett annat, semesterdagar rapporteras i ett tredje system och fakturorna attesteras i ett fjärde program och vikarier får endast bokas via en helt egen liten webbtjänst. Ehg, tht, EVK och Ledningsgrupp. Bup resursteamet och rektorsträffar, områdesträff och där är veckan slut.

Helgen är här och det som inte hanns ska hinnas nu för snart är nya veckan här med sina alla kära nya besvär.

Att älska skolan, framtiden och livet är inte enkelt med rektorsdirektivet. Var smart, påläst, glad och driven utveckla belys och peppa. Roligt uppdrag absolut, men vem skrapar ihop rektor när orken tar slut?

IMG_0253.JPG

Extra anpassning eller särskilt stöd?

Ett av de många nedslagen Skolinspektionen gjorde på min skolas organisation var bristen på korrekt utformade åtgärdsprogram, ja i den mån de överhuvudtaget var upprättade alls.

När jag började som rektor i januari kunde jag ana hur det var ställt. Skolan hade, och har fortfarande, en fantastisk specialpedagog som tillträdde ett halvår före mig och hon hade också insett de stora bristerna och redan påbörjat ett gigantiskt revideringsarbete. Ni vet väl vad man säger om specialpedagogers funktion? – De är rektorernas bättre jag och bästa samarbetspartner. När det fungerar som det ska.

Idag, 10 månader efter start, har min specialpedagog och jag varit i Göteborg på Skolverkets utbildning om stödinsatser i skolan och vi lämnade konferensen med vetskapen och tryggheten att vi vet vad vi gör, vi har fattat innebörden av de allmänna råden och vi är sannerligen på banan.

Det har kostat många timmar, en räcka av helger, möten och ett jävlaranamma av Guds nåde att ha nått hit. Vi är inte klara eller fullärda men vi har gått från helt noll och kaos, genom alla skollagens nivåer, nått fram till en högre och bättre nivå av att tillsammans med skolans pedagoger sy ihop och driva fungerande och rättssäkra åtgärdsprogram. Vi har förstått vitsen av, och därtill implementerat, en ny syn på samverkan med hemmen när det gäller extra anpassningar och även särskilt stöd. Det går inte i racerfart, det går oerhört sakta men det är metodiskt och vi tar steg framåt i rätt riktning.

”Bestämmelserna om ledning och stimulans innebär att skolan har ett kompensatoriskt uppdrag. Utbildningen ska ta hänsyn till alla elevers olika behov, där en strävan ska vara att uppväga skillnader i deras förutsättningar. Det innebär att organisera verksamheten på individ-, grupp- och skolnivå så att eleverna får förutsättningar att utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål”
Amen.
Vi klarar det.
Amen till det också.

Citatet hämtat ur Skolverkets allmänna råd Arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram sid 10

Så här kan en, av Fina Tidningen efterfrågad, men sedan refuserad artikel se ut. – Om den blev lite lam, typ…

Jag fick ett mail frånFina Tidningen om jag kunde tänka mig att skriva något om ”När gränsen är nådd – vad händer den skolledare som tar strid för sitt uppdrag? Tänker att det vore spännande med en rektorsröst som tar upp den tråden. Här har du ju erfarenheter att dela.”

Eftersom jag är lite allergisk mot martyrstuket valde jag att problematisera det som en lösning, vad som varit min fördel när gränsen var nådd och vad som enligt mig är nyckeln snarare än striden till framgång i mitt uppdrag. Ja, så olika man tänker! Jag fick iallafall chansen att reflektera och det är jag glad för, men jag är lite ledsen att fina tidningen inte såg det, samtidigt som jag ser och förstår att jag var fel person för deras fokus. Jag är inte utlämnad, jag tar strid för mitt uppdrag – och jag har fullt gehör från mina chefer. Jag är ointressant, det finns för få igenkänningsfaktorer bland läsarna. Tack Chefen, vi är ett bra team i uppförsbacken där jag är motorn och du är medvinden!

IMG_0276.JPG
Jag har huvudmannens förtroende, och det är ett starkt förtroende, därtill har huvudmannen mitt förtroende. Det är enda möjliga vägen till framgång för en skola, som jag ser det. Allt annat är bara tidsspill, särskilt för eleverna.

I januari tillträdde jag som rektor i en landsortsskola, en skola i stora men relativt tysta svårigheter. Elever mobbade och misshandlade, personalen samverkade sällan kring läroplanen, det exekutiva ledarskapet för hur skoldagarna skulle bli låg hos skolans äldre elever, och i de sociala medierna snurrade förtal från enstaka men röststarka föräldrar om skolan, andras ungar och om lärarna.

Det tog mig tre veckor att få ett samlat grepp om läget vilket jag delgav huvudmannen som stod frågande till informationen. Detta hade inte nått fram tidigare. Varför kan man endast spekulera i men Skolinspektionen konstaterade vid sitt besök under våren det jag fört fram till skolcheferna.
Jag kan lugnt säga att Skolinspektionens samlade åtgärdslista på 16 huvudpunkter, totalt 31 åtgärdskrav, gav mig mandat från mina chefer, i skolförvaltning och utbildningsnämnd, att verkligen ta ut en kurs för skolan som jag själv anser är riktigt och som jag tror på i förhållande till författningens krav. Det tillskriver jag helt vår förmåga att kommunicera, förstå och lita på varandra.

Jag har fått, och tagit, chansen att bygga en ny skola i vårt befintliga skolhus. Den största tillgången i detta förändringsarbete är att ta hjälp av de goda krafterna i föräldraleden. Skolans förmåga att göra föräldrar delaktiga och medvetna om läget och om planerna för framtiden måste vara på topp. Utan föräldrasamarbete ingen fungerande daglig verksamhet. Jag utgår, bildligt talat, från att rektorn är mellanchefen mellan huvudmannen och uppdragsgivarna via röstsedlar. Författningens krav är vår manual och sen handlar allt om hur vi förvaltar och driver våra relationer i förhållande till målbilden. Man kan kalla det entreprenöriellt förhållningssätt, om man vill.

Vi har nu organiserat och implementerat ett solitt tänkande kring hur vår skola ska bli en fungerande skola. Vi har bara börjat och det kommer att ta långt tid. Personal har slutat, personal har bytts ut och vi har nyrekryterat. Det har varit och är ett hårt arbete som kostar oerhörda mängder pengar, pengar som jag ser det, har sparats under åren när skolan var i tyst fritt fall, med rektorer som inte nådde fram till sin huvudman.

Jag har fått några år på mig att göra detta och vi kommer att klara det. Allt handlar om ömsesidigt förtroende, vilja till samverkan och respekt för varandras kompetenser i relationen huvudman-rektor. När man lägger till faktorn föräldrasamverkan finns alla chanser att bli en topp-tio-skola i kommunen.
Ömsesidigt förtroende i alla led.
Det är absolut enda vägen.

Bio:
Susanne Granat Ahlstrand arbetar som rektor i Nyköpings kommun och är en av fem i backoffice för #skolvåren. Du kan följa utvecklingen på bloggen https://rektorndotcom.wordpress.com/

Obs! Jag säger Fina Tidningen för att jag tycker i sanning att den är det. Jag avser inte att ironisera. Det ÄR en fin tidning.