Fokus, mod och en skaplig dos jävlaranamma

Jag öppnade dörren till rektorsexpeditionen, klockan var strax före 8 den 2a januari 2014. Det doftade gammaldags manufakturbutik, jag minns att jag tänkte att det var en märklig doft i sammanhanget. I övrigt inga intryck utöver tystnad. En nästan kuslig tystnad.

Rummet – ljust och vackert, björkmöbler, skira gardiner och ett tomt skrivbord sånär som på två handskrivna lappar. Endast två små lappar, var och en utrivna från ett kollegieblock. Med fnuggiga rivkanter.

På den ena lappen stod det Du har ingen lärare i 6an, de sökande hann få andra anbud. och på den andra stod det Skolsköterskan slutar om en månad du måste söka en efterträdare. Jag minns att jag tänkte att jag inte kunde tänka klart under en lång stund, att hjärnan stannade upp likt mekaniken i en uppdragningsbar speldosa. Tystnad, jag minns bara tystnad.

Tystnaden kom att bli signifikativ under en lång tid fast synlig i andra former och i andra forum. Min tankeförmåga och strategiska tänkande kom igång fram på dan där,den 2a januari, men jag såg i verksamheten att tystnaden mellan kolleger, avdelningar skola och hem och mellan barn var en del av vår miljö. Det pratades och kommunicerades. Ofta bara åt ett håll.

Jag har under året som gått haft anledning att fundera över varför så många är upptagna med att sända och så ovilliga att ta emot kommunikation. Det är en svår vana att bryta, den att träna sig i att lyssna förbehållslöst för att på så sätt ta del av ett annat perspektiv. Både när det gäller svåra och stora frågor men även när det gäller enkelt samspel eller lek. I vår skolas värld hittade vi formerna till att bryta tystnaden i Lgr11 kapitel 1 och 2.

Årskrönika i faktaformat
Jag hittade två pedagoger till klass 6 under mina första två veckor på jobbet, hade klassen själv jämte rektorsjobbet de fem första veckorna.
I februari bad jag föräldrar i vår skola att sluta skriva skit om oss i sociala medier, i mars startade Kommunpolisen målmedvetet att besöka oss för att arbeta förebyggande och skapa relationer, från april hade socialtjänstens ungdomsstödjare fasta rutiner att vara hos oss och de knöt kontakter långt ut över vad vi kunde ha anat behövdes och i maj kom Skolinspektionen och slog efter granskning fast de brister vi redan kände till och redan arbetade med. I juni peppade jag pedagoger som kände oro för kommande höst att söka nya tjänster och jag fick äntligen en chef och i juli hade jag en veckas semester! I augusti anställde jag en efterlängtad skolsköterska på heltid därtill två idrottslärare som arbetar ihop alla lektioner. I september kunde vi säga ett vi har ett fungerande elevråd och även det första skolrådet med föräldrar på väldigt väldigt länge. I oktober startade kamratstödjargruppen under ledning av nyinrättade trygghetsteamet, samma månad sammanträdde ledningsgruppen för första gången med en framarbetad och tydlig fast agenda. I november kom barn- och ungdomsnämnden på besök och vitsordade den särskilda undervisningsgruppsverksamhet som vi drar igång under 2015 och i december firade hela skolan våra framgångar med ett gemensamt julbad på avslutningsdagen.

Att under ett enda kalenderår bryta ner en skola i beståndsdelar för att hitta de stabila byggstenarna som behövs för att bära upp författningens krav både innehållsmässigt och arbetsmiljömässiga har krävt sina tributer. Inte bara av rektor utan framför allt av pedagoger och eleverna med föräldrar, i synnerhet när det gäller det exekutiva arbetet med och kring att befästa nya och fasta rutiner. Att leda och fördela arbetet som rektor är ingenting i jämförelse med att vara den som gör det i grupperna. Ingenting under året har kommit gratis. Allt vi har gjort har inte bara följts av Skolinspektionen, vi har haft både tidningar och radio på sporadiska men regelbundna besök. Det håller en rektor på tå kan jag berätta. Ingenting lämnas åt slumpen och alla frågor lyfts fram ur olika perspektiv. Det är bra. Jag vill ha det så.

Det jag är mest tillfreds med är att vi trots negativ budget, risk för vite eller förvaltning ändå klarat av att ha barnets hela dag i fokus i vår skola det här året. Den personalgrupp som satts och fogats samman under min tid i rektorsstolen har visat sig fungera, pedagogernas olika erfarenheter, utbildningar och stilar de tagit med in i skolhuset gynnar verksamheten i vårt uppdrag att spegla samhället i stort.
Det var en saknad pusselbit i den stora tystnaden för ett år sedan. Mångfalden.

Det har gått ett år i mitt rektorsliv.
Jag har aldrig på så kort tid lärt mig så mycket.
Jag har aldrig på så kort tid lärt mig så mycket om människor.
Om människans förmåga till anpassning till både passivitet och till drivkraft. Jag talar här om både barns och vuxnas förmåga. Jag talar om medarbetares och föräldrars förmåga. Jag förstår efter det här året på allvar att precis som lärare sporrar eller bedövar sina elever så gör även rektor det i sina arbetsrelationer. Om det är något jag tar med mig in i 2015 så är det den vetskapen.

Tankespjärn: Min skola har drygt 100 elever, de har föräldrar och vi är uppe i 300 personer. Mina 25 medarbetare har familj om man i snitt räknar att på varje anställd finns minst två familjemedlemmar. Då är vi uppe i 375 personer. Mina beslut, mitt sätt att hantera huvudmannens delegation påverkar i runda slängar runt 400 personer. Det motsvarar ett ganska stort företag. Allt man säger och gör har betydelse, sporrar eller bedövar. Jag vill sporra.

Likaväl som jag gjort en yrkesmässigt ny resa har jag även gjort en inre resa under året. Saker jag varit med om under livet som format och byggt upp referenser och erfarenheter att förfina, har funnit sin arena här i 2014. Händelser där jag undrat varför just jag nödvändigtvis var tvungen att vara med om har visat sig vara värdefulla plattformar i rektorsuppdraget att möta människor i olika livssituationer.

Jag visste när jag sökte det här jobbet att jag skulle klara det. Det som var okänt för mig var kraften i min kapacitet. Jag visste att jag hade både fokus och mod men har alltid hört det benämnas envis och kaxig. Fokus och mod är bättre, det tar bort förminskningen av individen.

2015 fokus: Vill du sporra eller bedöva?
2015 mod: Fortsätta tänka med magen när hjärnan inte förstår.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/056/71610698/files/2015/01/img_0400.jpg

2 thoughts on “Fokus, mod och en skaplig dos jävlaranamma

  1. Tove Olberg januari 20, 2015 / 13:01

    Tar in bilden som symbol på det du skriver. Läser in alla meningar, stannar vid din kapacitet vars kraft du mötte.
    Fokus sporra, mod – magtänk når hjärnan .
    Gott arbete denna vårterminen önskar jag dig och skolan! 🙂

    Liked by 1 person

  2. Rektorn januari 20, 2015 / 19:25

    Tack! Du är verkligen en sann peppare. Allt gott till dig och tack än en gång för fina ord.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s