Den (o)synliga barriären

Tänk dig skolan som en glasbox. Du ser in eller du ser ut. Tänk sedan att alla därinne är likadana. Tänker samma, utvecklas lika inom sin kronologiska ålder och har samma behov av tillfredställelse vare sig det gäller hunger eller varma kläder. Sedan tänker du att ingen där innanför har större behov av rörelse än någon annan där i glasboxen. Alla är homogent tillfreds, var och en utefter en standardiserad nivå av åldersadekvata krav. De är nöjda med sin kuvöstillvaro där de skuffas runt i flock bestämd av födelseår till hantverksövningar och litteraturhistoria som sedan länge kan klassas som veteranarkeologi. De arbetar nöjt och målmedvetet i samma bok vald efter deras ålder och den snabbe inväntar kamratligt den långsamme. Lek sedan med tanken att de i sin box är glada att de får bo i Sverige och gå i skola och att de är förstående till och insiktsfulla trots att de har kartböcker som ännu visar Jugoslavien och saknar värme på vintern, persienner på gassande soldagar och hårt rivigt toapapper på nedslitna knapphändigt låsbara toaletter.

IMG_0579
Eller. Så förstår du att så är det inte alls. Inte på riktigt.
Här kommer barriären, hindret eller den osynliga väggen om man så vill:
Förutsättningarna för att lyckas både som elev och pedagog ges utifrån betraktelsen i inledningen. Alla vet att det är så och alla kämpar på olika sätt att skapa kringkultur för att manövrera faktum. I kringkulturella arrangemang skapas friutrymmen för missmod, för intolerans, för intrigerande, för missunnsamhet och för ett allt större behov av bedömning som ett stärkande men även korrigerande verktyg. Ja, jag menar betygen. Jag menar att betyg är ett korrigerande verktyg. Lyssna in i vilket kvarter som helst en vardagskväll där det finns skolbarn, där ställs föräldrafrågor om läxa, provet imorron och provet igår.

IMG_0578
Betyg i sig har jag inget problem med, de allra flesta i skolan är överens om att formativ bedömning ska ske löpande. Det som jag ifrågasätter är när betygen kommer att fungera som ett styrmedel i brist på elevens sanna lust och motor i ett ämne. När betyg riskerar att bli bedövningen istället för sporren till att utvecklas inom ett område. När det dåliga betyget innebär indragen veckopeng för det till sist blev ett indirekt styrmedel i en bångstyrig ungdomsfamilj. Vilken är vitsen med betyg? Vad bedöms? Upp till glasboxen igen! Alla lika. Homogena. Samma behov. Samma inlärningspotential.

IMG_0594
Galghumor.

Jag tänker att det borde gå att göra annorlunda. Öppna låda och kliva ur.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s