Inte tacksam direkt.

Under en period har det dykt upp alltfler statusar i de sociala flöden jag rör mig som innehåller signalering om tacksamhet. När jag tillbringade en långhelg med väninnor i Umeå härförleden diskuterade vi också tacksamhet och vad det är, vad det beror på och hur det hänger ihop med språk och samtid. Jag sa där och då att jag är sällan tacksam. Men väldigt ofta tillfreds och mycket medveten om att jag har det bra. På väldigt många sätt.

– Ja, men det tycker jag låter som att du ändå är rätt tacksam, sa en av väninnorna.

Hm. Kanske.
Jag har tänkt på det där. Jag har kommit fram till två saker. För det första Att vara tacksam kan vara väldigt stort, som att vara tacksam för livet, sin hälsa, sina barn.. För det andra Att vara tacksam kan vara väldigt litet, som att vara tacksam för att tåget är i tid, att mjölken räckte till gröten eller att man har vettiga arbetskamrater. Ni fattar.

Jag är sällan tacksam.
Jag är egentligen bara tacksam på djupet för tre saker. Att jag är född i Sverige, att jag är frisk och att jag tillhör ett familjesammanhang där man tillåts att växa som individ.

Resten tillskriver jag som hårt arbete till tillfredsställelse. Jag är stolt över att jag har fina, självständiga och kloka barn. De har en trygg, rolig och stark pappa som jag kan växeldra med, vi har arbeten som utvecklar oss och som räcker fint till att ha en vettig och intressant fritid.

Jag har inte svårt för att känna känslor och tror mig förstå att tacksamhet som uttrycks ofta är just det som jag också känner men att ord betyder så olika för så många. Jag tänker att vi lever i en tid då de starka uttrycken behövs i sorlet för att mottagarna verkligen ska förstå viktigheter i det sociala bruset. Så synd egentligen. Tror det hänger ihop med att så många av oss är mer upptagna med att sända än att ta emot budskap. Det är då, tänker jag, de stora orden kommer in. De stora orden som förminskar de enkla och eteriska orden som egentligen långt oftare klär de djupa känslorna. Men det är jag, så tänker jag.

Sedan Umeåhelgen har jag funderat en hel del på det här med tacksamhet och kommit fram till att jag ska försöka använda färre förstärkande ord så att jag inte riskerar att bli en sån som till slut blir tacksam över en maffig semmelfika i februari. Glad och sugen men inte tacksam, om ni förstår hur jag menar.

Just i skrivande stund sitter jag på tåget hem från Göteborg. Hela familjen har varit iväg i några dygn. Jag är väldigt väldigt glad för dessa dagar. Lycklig, faktiskt.

IMG_0292

4 thoughts on “Inte tacksam direkt.

  1. Tove Olberg mars 4, 2015 / 16:57

    Här har du tänkvärda reflektioner över tacksamhet och hur tacksam kan en vara? Ska en vara tacksam? Kändes bra att läsa, och det fanns vettigheter och glädje i det.

    Gilla

  2. Andra året i Hjo mars 6, 2015 / 13:27

    Går inte heller omkring och är tacksam. Det funkar liksom inte på det viset. Att man är född i Sverige kan man gott vara tacksam för, men jag kan utvidga det till västeuropa eller västvärlden.
    Trevlig helg!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s