Att hävda besittningsrätt på dåtid genom att motfråga utveckling.

Idag funderar jag  över fraser som  ”de nya måste förstå hur vi har gjort här och inte bara köra på” och ”man måste lyssna in” och den här som är min riktiga blodtryckhöjare ”allt gammalt är inte dåligt”.

Ingen av fraserna är dålig eller ens onödig men jag har noterat att de fungerar som passivt aggressiva motfrågor till innovation. Förtäckta motstånd som har spår av att vilja diskutera och analysera, som förvillar till att tro att vi är på väg till samförstånd men som i slutänden förhalar riktning och samförstånd.

Anders Härdevik sa för några år sedan alla vill ha utveckling men ingen vill ha förändring det ligger mycket i det. Det är inte konstigt, det är inte fel. Vi ingår i den där gruppen allihopa, more or less. Men det sätter käppar i hjulet för framtiden.

Men i organisationer som måste leverera enligt uppdrag  krävs en förändringsbenägenhet, i skolan i synnerhet. De där bakåtsträvarna som genom läpparnas bekännelse verkar vara på banan behöver hjälp att släppa sargkanten och skrinna ut och framåt. Hur hjälper man dem bäst?

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s