Tack Cecilia i Göteborg! det är inte så stor skillnad på att vara skolledare eller bilförsäljare. Eller hur #varförskola lätt kan vara #varförvolvo.

Igår offentliggjorde jag mitt brev till Volvo här på min blogg som vanligtvis mest handlar om skolan. Sedan dess har det hänt en hel del, bloggen rusar i taket på visningar och många känner sig manade att skicka personliga hälsningar om liknande upplevelser från olika platser i Sverige. Inte bara här lokalt kring Nyköping och inte nödvändigtvis i år. Det har fått min hjärna att fundera över hur intressant det är att vara en kunnig pedagog i olika yrkeskategorier. Så med #skolvårens och min paradfråga #varförskola tar jag mig an att fundera runt frågan lyckat ledarskap med avstamp i en mix av ovan skrivna och lite tillspetsat #varförvolvo.

Det är inte helt otippat för det stora flertalet av oss att läraryrket till stor del handlar om att vara en estradör i någon mån. Att fånga intresse för sin lektion och få alla att känna sig delaktiga utifrån olika förförståelsebas. Säljaren gör detsamma, äger varan och golvet visar intresse för kunden och kollar av dennes förförståelse för att inte prata förbi eller tjata hål i huvudet.

Elever och kunder har nära nog samma uthållighet när det gäller att vara intresserade initialt av sin lärare eller försäljare.

Olika kunder har precis som elever olika behov och båda förväntar sig att bli bemötta och lyssnade på därefter. För elever är det till och med reglerat i lag. För kunder som ska köpa bil är det inte lika specificerat, men viss, det finns en diskrimineringslag och den skulle jag kunnat ha åberopa som igår. Men man vill ju inte vara besvärlig…likt duktiga flickor som förr (?) sattes som buffert mellan skräniga pojkar gjorde jag inte det. Hävdade inte fullt ut min rätt till likvärdig behandling alltså, utifrån kön.

Möt barnet där det står i sin utveckling. Möt kunden där den står med sitt behov. 

När detta inte lyckas blir följderna katastrofalt olika. Barnet utifrån sin position av storlek och livserfarenhet är fast i ett system det inte på egen hand kan ta sig ur. Kunden däremot använder sina fötter och går någonannastans, det som blir lidande är ett varumärke och i förlängningen kanske personer i nära arbetsrelationer inom företaget. Ingen vill sitta bredvid den misslyckade säljaren, liksom.
Som chef i en butik eller en skola är livet ganska lika. Pengar är enligt ägare/uppdragsgivare fokus resten kommer som bonusar men vi har en tydlig vision om målet och om hur vi ska ta oss dit. Min vision för vår skola är Vår skola en skola att längta till och det möjliggörs genom den den fantastiska Personalgrupp vi har. Volvohandlaren somjag skrev om igår har ledorden/visionen Personligt hela vägen. Eller inte, tänker jag. Eller har det kanske bara inte genomsyrat i personalgruppen? – Och vad beror i så fall det på? 

Som mellanchef i skolans värld tänker jag att det är svårt att jobba samstämmighet, kommunikation och känsla av samhörighet om alla till exempel inte läser protokoll och mail. Tänker att denna enkla sak är något som butik och skola där personal går om varandra i olika scheman delar. Liksom den likheten att det finns personal som vet hur jobbet ska gör enligt metoden jag har jobbat här så många år att jag vet att det här är bästa sättet tillsammans med nyare personal som är lite mer förändrings- och utvecklingsbenägen. Där uppstår det dragkamp. Får jag som chef inte ut gemensamt förhållningssätt eller värderingar att arbeta efter till de som möter elever eller kunder så spelar det ingen roll hur goda intentioner jag har i min vision eller mina mål. Det kommer inte att lyckas.

Så hur gör man? Till att börja med pratar man med varandra. Chefen vet inte alltid bäst men chefen har tolkningsföreträde och beslutsrätt. Det som bestämts i termer av undervisning, kundbemötande eller varor  ska så levereras. Så här går mina tankebanor idag. Inte färdigtänkt men ändå formulerat i spretiga riktningar om hur pedagogens arbete inte bara värdesätts i skolors klassrum. Det finns många pedagogyrken i världen.

Pedagogens färdigheter behövs i så många olika yrken utanför skolan, och jag är säker på att allt ändå börjar med förtroende för den verksamhet eller affärsrelation man är på väg att gå in i. Som elev. Som kund. Som pedagog. Som säljare.

Man kan sätta rekord på många olika sätt, ett av de bättre är när man gör det i vunnet förtroende. Jag gör det i mitt jobb varje dag. En till som gjorde det idag är försäljningschefen på Volvo Sverige, Cecilia Björk Bang-Melchior, som ringde upp med anledning av mitt brev igår, för att prata om just relationer och tillit. Hon gjorde det som den lokale volvosäljaren skulle ha gjort vid allra första besöket, hon vårdade relationen till kunden. Jag kan såklart se paralleller till det här i förhållande till relationer mellan pedagoger och föräldrar, eller mellan föräldrar och huvudman där tilliten försvunnit och jag blivit den som får gå in och rodda, rädda upp eller be om ursäkt för något jag inte själv åsamkat. 

Det finns många beröringspunkter mellan #varförVolvo och #varförSkola. Den största handlar om förtroende för individen som står framför dig. 

Att Envetet jobba på får att nå goda resultat är den enda vägen till att lyckas. Aldrig tappa sugen, alltid fokusera på lösningen och att ofta välja att var utanför komfortzonen för att utveckla sig själv. Annars är det lönlöst.

Heja Volvo!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s