Om du inte går till jobbet varje dag för att du vill förändra världen, vad gör du då här?

Livet som arbetstagare i skolan är ett hårt och slitsamt arbete. Oavsett vilket befattning man har. Ständigt arbetar man med sig själv som verktyg och ständigt måste man slipa på sina talanger och förmågor. Man måste också för att lyckas i sitt uppdrag använda sig ett imaginärt, eget, tredje öga för att få syn på sina tillkortakommanden. Inte så roligt, men alldeles nödvändigt.

Här skulle jag kunna slänga in citat och evidensstärkande forskningspraktik både från gamla och nya forskningsresultat men jag struntar i det. Medvetet. Jag anser att forskningsresultat är viktiga, men jag hävdar att relationsbygge och förmåga att laborera fram personkemi för att lyckas som skolmänniska är bärande, för att forskning ska tillgodoses och omsättas i praktik utanför forskningsområden.

Det finns inga dåliga pedagoger, brukar jag säga. Det finns däremot ett stort antal dåliga förutsättningar. För pedagoger. Det största hindret för att lyckas som pedagog i skolan är bristen på arbetsglädje. Att inte känna arbetsglädje är i mina ögon en stor arbetsmiljöfråga och den lyfts sällan som ett reellt problem. Min erfarenhet är att där arbetsglädje saknas finns i 9 fall av 10 en ouppredd konflikt mellan två eller flera kolleger. Vi måste prata om sånt.

Om två eller flera kolleger endast fördrar varandra och är artigt korrekta uppstår en negativ dynamik De inblandade anser att det är okej och att det inte märks för andra. Inget kan vara mer fel. Alla vet, alla märker. Vi måste våga prata om sånt. Jag hörde för några år sedan att glada kockar lagar god mat och jag kan inte låta bli att reflektera över att oglada pedagoger ofta har kämpiga elevgrupper. Såklart ingen absolut sanning i något av uttrycken. Men barn är som superparaboler, de fångar upp alla signaler vuxna i skolan sänder. Ni vet det där med små grytor har också öron…fast nu 2015 kanske det mer är även små enheter har wifi. Om ni fattar?

Det finns inga dåliga pedagoger, det finns däremot en del svaga ledare.

Som ledare ska jag ta ansvar för arbetsglädjen som bygger på relationerna i skolhuset. Det innebär såklart inte att jag måste hålla alla glada. Såklart inte, men det innebär att jag måste våga ta tag i de konflikter som dyker upp eller kanske främst de konflikter som ligger och pyr under ytan, subtilt, privat och alldeles förödande för en medarbetare och verksamhets utveckling och kvalitet. Det kan vi gott fundera över en stund.

Personalen är det kapital en verksamhet har att förvalta. Kapitalet ska växa och må bra, generera vinst. Ganska likt hur vi tänker om pengar på banken. Arbetsgivaren vill ha avkastning på satsat kapital. Om skolan ska blomstra, om eleverna ska trivas och känna trygghet och resultaten ska höjas krävs att personal som arbetar i skolans alla verksamheter har det bra och roligt på jobbet. Att det är värt att gå dit  trots att det sliter både på kropp och hjärna. Pedagoger behöver andra pedagoger för att ge avkastning. Det kollegiala samarbetet är A och O för utveckling. Bromsklossen i goda relationer i arbetslag i en skola är i många fall en svag ledare som låter konflikter bero, som låter bli att ta i jobbiga saker utan blundar och tänker att ‘dom är vuxna dom får lösa det själva’. Det händer inte.

Det är därför det finns ledare. De visar. De leder och de styr och ställer till rätta det en del behöver hjälp med.

Och varför skriver jag om det här idag då? Jo, idag har Arbetsmiljöverket varit på sittande inspektion hos oss i vår skola och vi har gått igenom bland annat arbetsmiljö och vad det är. Vi har tittat på de insatser vi gjort under året i vår personalgrupp av utbildning och synliggörande av rådande kultur. Det var just den tidigare rådande kulturen som satte käppar i hjulet för pedagogerna att växa tillsammans i uppdraget. Vi jobbar hårt med att utveckla det nu och grundfrågan #Varförskola? har fått sällskap av frågan Om du inte går till jobbet varje dag för att du vill förändra världen, vad gör du då här?

Vi är alla någon annans arbetsmiljö, det är ett ganska uppdrag. Ett personligt ansvar. För ledaren att uppmuntra och möjliggöra

One thought on “Om du inte går till jobbet varje dag för att du vill förändra världen, vad gör du då här?

  1. Rektorn juli 6, 2015 / 19:57

    Reblogga detta på Styrbords tankar och kommenterade:

    Det största hindret för att lyckas som pedagog är bristen på arbetsglädje.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s