Vem är skolan till för – och vad tar jag med tillbaka från Richard Gerver-land?

Jag har svårt att släppa tanken på att undervisning i dag i många svenska skolor bygger på samma kunskapssyn som på tillexempel 60talet. Nu tänker vän av ordning att så är det väl ändå inte riktigt fullt och sant, såklart inte men i stora drag. Ta exemplet om läraren som kunskapsbäraren in i undervisningen. Läs en gång till.

Läraren som kunskapsbäraren in i undervisningen. Vad fyller du meningen med för innehåll? Vad ser du framför dig i dina inre bilder?

Jag ser flera saker. Jag ser mjukvaran och pedagogen, jag ser de lokala skolnormerna där lärare tar sig företräde att tolka vad som är bäst enligt principen det har alltid funkat och jag ser lärare som öppnar upp och låter undervisningen vara lärsituation även för egen del. Jag ser olika situationer där möblering och inredning i skola är en egen del. Inredning i skolor är en stor del av undervisningens själ. Möbler, möblering, innelektion. Främst ser jag rektorer som både törs och vill tänka stort och utanför gammal norm även om jag också ser de som kämpar för bevarandet av en äldre modell av skola och undervisningsstruktur. Det är ytterkanterna av uppfattningar jag bollar mellan i tanken nu. Mellan dessa går den stora mainstreamgruppen av pedagoger, de som gör på eget vis och får det att fungera oavsett de tillhör en rektorsorganisation som vill nytt eller vill bevara och återgå till spetsigt kallat ”tack och goddag skola”. Kan du identifiera dem? Vem av dem är du?

Nytänkargrupperna, till vilken jag själv gärna vill tro att jag tillhör, hörs ofta säga att vi har en skola som bygger på att skapa samhällsdugliga medborgare i ett industrisamhälle. Kanske är det så. Kanske är det så att det är ett gångbart utbildningssystem även för att skapa självständiga världsmedborgare i ett kommunikationssamhälle? Kanske är det ett helt galet upplägg. Problemet är att medan vi är i det, ser vi liksom inte totalen av hela utbildningssatsningen. Det finns de som kallar nytänkarna för foliehattarna vilket jag tror innebär att man tar in för mycket nytänk vilket belackare menar saknar forskningsgrund. Jag tänker tvärtom, att det som kännetecknar en foliehattegenskap är ett folierat pannben som hindrar gamla signaler att ta sig ut för att ge plats åt förädlade arbetssätt och människosyn med en ny evidensbaserad skolterräng.  En slags rigiditet baserad på att inte våga se invanda mönster i nytt perspektiv. Tänk den tanken. Vilken typ av foliehatt vill du vara?

I skrivande stund sitter jag i ett plan på väg till London.  Om jag sätter in den meningen och dess innehåll i en skolkontext går mina tankar åt det här hållet: I ett samhälle där jag bereds möjlighet att av lust/intresse/jobb skriva en text som hela världen kan läsa inom bara några minuter genom att använda ett digitalt skrivverktyg i ett flygplan flera tusen meter upp i luften, krävs idag att jag har fullständiga betyg i tillexempel idrottsmomentet dans. Jag har två av mina barn med mig på resan, det är ett av dem som gett exemplet dans. Jag som själv gillar att dansa tycker att det är ett ickemoment i skolsyfte det tillför inget och det skadar ingen men 14åringen i fråga tycker det är ett stolligt betygskrav och det är här jag undrar #varförskola. På vilket sätt gör det honom till en sämre samhällsbärare om han inte kan dansa E-mässig vals? 

Igår träffade jag en kollega som ska byta från kommunal- till friskola. Kollegan berättade om att de möten hen deltagit i med nya arbetsgivaren alltid handlat om pedagogik och framtidsorienterade pedagogiska frågor. Kollegan formligen lyste med hela kroppen när detta dryftades, själv kände jag att mitt rektorshjärta dog en smula. 

Jag är liksom fast i historia, det är oerhört  viktigt med historia men det går inte att leva på gamla välsignelser, vi måste utveckla. Min vardag är, trots att jag kämpar för något annat,  cementerad i historiska uppfattningar om vad skola kan vara eller snarare om vad skola ska vara. Hur är det ens möjligt att vi kommer att lyckas med att skapa en framtidsbenägen skola när vi inte kan förädla det vi samhällsmässigt förändrat och utvecklat? Vilken skola vill du ha?

London och England är Richard Gerver-land. Inspirerande dagar framför oss! Vad tar jag med mig tillbaka?

       

2 thoughts on “Vem är skolan till för – och vad tar jag med tillbaka från Richard Gerver-land?

  1. Jan VIkström maj 28, 2015 / 10:04

    Mkt intressanta tankar!
    /Jan VIkström (Lärande i Sverige AB: Erlaskolan & Realgymnasiet)

    Gilla

    • Rektorn maj 28, 2015 / 18:12

      Visst är det!
      Tack för att du läste – och tänkte.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s