Det va då ett jä*la flyttande hela tiden

I bloggen Men var ska rektorn sitta funderade jag över var i verksamheten jag skulle fungera bäst i min administration. Och då kom jag fram till att just då och en tid framåt skulle jag sitta i vår skolas personalarbetsrum. Jag fattade beslutet  linje med Skolinspektionens formuleringar i sin rapport om att rektor måste vara mer synlig och närvarande. Det var då. Nu har det hänt grejer. Jag flyttar igen.

  
Jag tycker mig förstå att jag uppnått det jag ville och nu har behovet skiftat, ja rent av bytt ägare och perspektiv. Jag kan inte längre vara en i gänget. Skolan är i sin grund återuppbyggd. Alla förtjänar en chef som tar ut distansen igen, som håller sig lite lagom på sin kant och lite lagom i verksamheten. Eller kanske mer så att jag ska schemalägga mina verksamhetsvandringar istället som det här året när jag har varit väldigt synlig hela tiden. Nya mål, men vilka? Leda, såklart. Inte visa.

Gränsen mellan chef och medarbetare har tenderat  att börja suddas ut till den milda grad att delegering uteblivit, alla har gjort allt och ingen har varit direkt ansvarig. Det blir så med täta skott att  chefen minskar sitt förtroendekapital när hen är mer kompis för vissa än för andra. De som hänger ofta i arbetsrummet har mer tillgång till chefen, det skapar – vare sig vi tänker på det eller inte – relationer som kanske inte ifrågasätts men som skapar avund, osäkerhet och spekulationer. Dags att flytta, alltså.

  

På resan till att bli en skola att längta till ingår , hos oss, för all personal att offensivt bidra till utvecklingstankarna och modeller i tanke- och idéform. Vi bygger tillsammans och utvärderar tillsammans. Vi lär oss att ge och ta feedback. För min del gjorde jag så att jag i fredags efter skolavslutningen bad om feedback i fråga om läsåret som gått. Jag fick flera goda tankar om vad jag gör bra och vad jag borde göra mera av. En sak som var tydlig är önskemålet om att fortsätta leda, våga leda lite mer, fortsätta ta beslut och att bestämma mig för vilken chef jag vill vara. Den sista tycker jag är mest intressant. Bestämma dig för vilken chef du vill vara. Smaka på den.  För mig är den ett kvitto på att det är dags att lämna personalen ifred i arbetsrummet, en tydlig markering att de kan klara sig själva, de vill inte ha mig hängandes där. Hela tiden. Friskt!

Så efter ett år i arbetsrummet flyttar jag in i rektorskontor. Det känns så rätt och så dags! Vi är redo att starta nästa läsår som fullvärdiga skolmedarbetare och lite var person på sin plats. Det är skönt, ett mål uppnått. Jag är redo, personalen är redo och jag tror hela skolsverige är redo för lite mer mainstream rektorsstuk i Tystberga. Har jag berättat att vi kommer att satsa på att profilera oss nästa läsår? Inte det. Hm, ja men det kommer. Vi ska bara flytta ner slöjden till musiken och förskoleklassen till fritids och fritids till tvåans klassrum och fyran in i gamla syslöjden. Sen så återkommer jag med det som blir Tystberga skolas framtida profileringar att passa i ett framtidsbenäget utbildningssamhälle där vi kan ta tillvara på glesbygdens alla fördelar och humankapital både bland elever och hos personal. Vi har några spännande år framför oss. På kärleksfull och intresserad distans.  

  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s