Ett brev av kärlek till min svärmor. Den bästa.

Jag vet inte hur ni har det med era svärmödrar men jag måste få skryta lite om min.

  

Idag målar jag i farmors kolonistuga, hon vill ha väggarna vita. Inte heltäckande, utan så där ‘lite gammalt’. Jag kom dit vid 10tiden, hon kom några minuter efter mig. Jag satt i hammocken och hon for runt husknuten med ett stort leende – förväntansfull. Jag tänker ofta det om henne, att hon är förväntansfull. Känner få som henne, hon är stark och väldigt bra på det här med att leva livet fullt ut. Hon liksom förväntar sig enkelhet. Och så blir det. Oftast.

När våra barn var små var farmor min livlina i vardan. Hon fanns där som en förlängd arm av föräldraskapet, barnen älskade eftermiddagarna med farmor! Bus, lek, inga ordnade mattider, äventyr och upptäckarglädje präglade hennes dagar med våra grabbar. Det slår mig nu att hon är en riktig pojkfarmor…liksom jag sannolikt är en pojkmamma. 

På många sätt är farmor min förebild, om jag får barnbarn vill jag vara den hon varit för oss. En som hämtar tidigt på dagis nån dag i veckan och jag hoppas få bli den i nästa generation som leker kurragömma hellre än kokar potatis. Gud vad hon har lekt genom åren! Byggt lego, klätt ut sig, gungat, cyklat, klättrat i berg, badat i kalla havet, spelat spel och sprungit efter ungarna på promenader. Några år har vi rest tillsammans till västkusten på en-veckasvistelse, bara hon och jag och barnen. Jag drar mig till minnes särskilt en sån vecka när en annan farmor berättade att hon också skulle vilja kunna umgås så ledigt med sina sonhustrur. Det finns även de som sagt till mig att de aldrig skulle kunna tänka sig ensamma med sina svärmödrar. Sorgligt, men oj vilken tur jag haft som fick den bästa, tänker jag då.

Allt hon gjort för oss i alla år tänker jag, jag målar med lätt hjärta hennes kolonistugeväggar. Paybacktime och kärlek. Det blir lite ombytta roller nu tänker jag. Med ålderns rätt måste det bli så.  Man skulle kunna säga att hon nu är lite som den tonårstjej vi aldrig fick.

Farmor har tre söner, alla tre söner har två barn och varsin fru. Det finns tyvärr ingen farfar, han hann inte uppleva barnbarnen vilket såklart är sorgligt på många vis men farmor och hennes livfullhet fyller ut både en farfars och farmors kostym. Med den äran!

Heja Farmor, du äger!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s