Näe jag går sannerligen inte på knäna, ge mig inga martyrliknande epitet att leva upp, eller ner, till. 

  
Såg citatet på Facebook och reagerade på liknelsen, vill inte bli förminskad med vardagsproblematiken ur ett skurgummeknäperspektiv. För mig är det större än så. Så jag skrev:

Jag är inte alls bekväm med ordvalet. För egen del alltså. Jag går inte på knäna, jag kan inte göra det som krävs – det handlar mer om mentalt, själsligt slitage. Det som gör att skolledare lämnar är, enligt min erfarenhet av dem som jag talat med, att hjärtat slits itu mellan kraven och verkligheten.Att det skapar ett inre moraliskt dilemma att tvingas vara ansvarig att lämna en kvalitet som politiken omöjliggör – därtill är utan personligt ansvar över. 

Det är inte att få någon att gå på knän, det är att slita hjärtat ur kroppen på erfarna, kunniga och hängivna rektorer. 

Fick svar:

Åh, du sätter orden på exakt rätt punkt! Det där utslitna hjärtat är så smärtsamt att lappa ihop varenda dag.

Jag svarade ungefär såhär:

Jamenprecis. Jag är så trött på att vara gisslantagen i hjärtskärande verksamhet där alla vuxna more or less är hjältar. Tysta hjältar som gör det för barnen, för samhället för att överhuvudtaget orka möta sin egen blick i spegeln.

Det handlar inte om skurgummeknän, det är att förminska problematiken – det handlar om etik och vem som skor sig på och samtidigt slipper ta personligt ansvar för ideologiska faktoider som sedan länge är döda.

Jag är oerhört stolt och glad över att ha ett så pass viktigt uppdrag som rektorsrollen är, att få verka som skolledare och skolutvecklare tillsammans med – i mitt tycke – ett fantastiskt kunnig gäng lärare och fritidspedagoger. Ingen av oss knäar rent fysisk men vi är rejält trötta i själ och hjärta på att en dålig skolpolitik verkar tro att mer av samma som plåster på knäna ska få oss att tro på en ljusare skolframtid.

Det är inte plåster på knän som behövs, det är inte ojande citat, klapp på huvudet eller ens ett ryck upp dig! som egentligen efterfrågas. Vi behöver fler lärare, bättre betalt för utfört arbete, färre teorier om samma gamla industrialismorienterade skola mer nyorienterad samtidsforskning för skolutveckling på riktigt. En rent opolitiskt styrd skola vore det utopiskt tänkt  bästa utvecklingsläget för skola. Det är en tanke utanför boxen så det duger va?

One thought on “Näe jag går sannerligen inte på knäna, ge mig inga martyrliknande epitet att leva upp, eller ner, till. 

  1. Rektorn november 14, 2016 / 18:54

    Reblogga detta på Styrbords tankar och kommenterade:

    I dagens Twitter- och fbflöde matar det på om allt större och allt mer långt-från-kärnverksamheten-arbete för rektor. Det påminner mig om en blogg jag skrev i samband med Lärarförbundets kampanj häromåret som jag inte kände igen mig i. Idag reflekterar jag mest över vad Lärarlönelyftet raserar av kollegialt samarbete och arbetsglädje i min skola och fler med den. Att vara (pedagogisk) ledare för en yrkesgrupp jag jag med reformstöd slår sönder.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s