Twitter, tonen och året som går ur tiden

Man kan tycka att det är naivt att inte förrän vid 50 års ålder på riktigt inse att sociala medier är lite av minerad mark för den som är för duktig, för dålig, för politiskt korrekt/politiskt inkorrekt eller tillhör fel landsände, fel yrkesgrupp, fel kön, fel partitillhörighet och i kombination med något av ovanstående vid fel tidpunkt befinna sig i närheten av fel flöden. Det kan vara förrädiskt och förödande för individen. Det är på riktigt förödande för de öppna samtalen med olika tänkande. De olika tänkande som för utveckling framåt. Likasinnade kommer inte så långt. 
Så hände det något. Något startade samtalet om tonen på Twitter. Det var befriande på riktigt. Såklart varierar tonen, både den uppfattade och den reella, det är oundvikligt där tusentals människor tjattrar och där vi vill framstå som smarta, vitsiga och med glimten i ögat och samtidigt väcka gehör för alltemellanåt viktiga och stora samhällsfrågor. Jag säger inte att det är enkelt. Och jag märker en förändring. Både till det bättre men såklart även till det subtila sämre, det där med att inte skriva i klartext vem eller vad enstaka självutnämnda (se nu gjorde jag det själv)  härskare på Twitter egentligen avser, utan en ska förstå det och en ska passa sig för att twittra emot. För då går drevet åt ens eget håll. Det är lite som att alla är ute på rast men lärarna sitter inne och fikar medan mobbingen pågår inför öppen ridå. Den kloke går runt och tittar inte, den mindre modige hänger i utkanten och väljer inte synligt sida, den modige säger ifrån och drabbas själv. 

På Twitter bland flera medier hörs ibland att vi inte ska omge oss med likasinnade då dynamik och utvecklande diskussioner uteblir, men på Twitter bland andra medier blir det ett jäkla hallå om någon problematiserar ett påstående och genast vill de med olika-tänkande-önskemål för andra trycka in den oliktänkande i sin egen rätt tänkande fålla. Det är jätteintressant. Som fenomen betraktat.

De senaste dagarna har 10 myter om skolan av Jessica Schedvin fått löpa gatlopp i medierna. Det är  intressant tycker jag, att så många har ett så stort behov av att liksom trycka till henne, plats i korgen typ. En punktad lista som jag själv inte till fullo har erfarenhet av men som jag tänker är en bra utgångspunkt för väldigt många viktiga samtal som bör föras om lärares vardagar till exempel. Det jag gillar med Jessicas bloggtext är att hon har förmågan att problematisera utifrån ett lösningsfokuserat perspektiv.och det är det jag saknat i stora stycken på tex Twitter i år.

Flera av dem som hängav sig åt att såga Schedvins lista, dessa kloka skolmänniskor som säger sig vilja utveckla och förädla skolan i Sverige men väljer problemfokuserad lösningsorientering istället för lösningsfokuserad problemorientering. De där som säger sig företräda den rätta idén, de som efterfrågar samsyn och samverkan men som hackar på dem  som startar i lösningsfokuseringen med problematiken som bas, för att de liksom inte förstår att grunda sitt tänkande i ett egenformulerat svar eller mening med sin problemfokusering. Jag fattar inte snävheten och undrar om de saknar eftertanke och nyfikenhet inför annat än sin egen förträfflighet. Det måste bli ensamt med åren att vara den enda sanna liksom.

De som jag särskilt fastnat för under året som gått i skolditvecklingssammanhang på Twitter är personerna här nedanför. De har en ton i sina resonemang och funderingar som tar avstamp i att vara lösningsfokuserad men väl problemorienterad. De har tänkt, det märks, och de har läst in sig, de är säkra på att sitt sätt att tänka och visar ett öppet förhållningssätt där vi andra har en stående inbjudan till att delta med tankespjärn och diskussion. Det är så mycket värt att förvalta och värna om. Klicka dig vidare till respektive persons blogg och njut av framtidstro baserad på väl undersökt problem, väl underbyggda resonemang.

Emma Dawson,Ola Berg , Peyman Vahedi , Jan Bidner och Mats Björk , Anna Kaya , Therese Linnér , Ingela Netz , Jonas Johnsson , Gunilla Ordell , Maria Sandqvist 

För egen del vill jag tacka er alla för ett tankestimulerande år, jag ser mycket fram emot ett till. Fortsätt att skriva!

  

You have to own it before you can do it

  

Efter två år i rektorsstolen på min skola kan jag äntligen skriva ett kort, kärnfullt terminsavslutningsbrev till föräldrar och vårdnadshavare. Det är en stor känsla. I synnerhet som hela skolan i helgen totalvandaliserades med stängd måndag som följd. Här ett inslag från morgonnyheterna och Här en artikel från Expressen.

Att stänga en hel skola med kort varsel och med bibehållen föräldraglädje går bara om all personal arbetat på sitt förtroendekapital. Vårt kvitto på det är föräldrastödet i vått och torrt. Igårmorse, från klockan 6 till 8, stog personal på parkeringen för att möta upp lämnande föräldrar med beskedet att ta med sina barn hem igen. Av drygt 100 föräldrar misslyckades vi med att få tre att förstå varför vi var så sent ute. 3% inte fullt ut bra utfall. Men man får vara nöjd. Kommunikation i måndagsmorgonstress är en konstart i sig. 

Vi har haft ett magiskt år, eleverna har klättrat i resultat, personal har klättrat i modernt arbetssätt och elevernas samverkansgrad med varandra och i vuxengrupper har ökat med flera hundra procent. Vår skolsköterska och jag själv kan gå ner i arbetstid från första januari, och det bara för att skolan nu går så himla bra. I alla bemärkelser. Den väsentligaste framgångsfaktorn för all vår skolas verksamhet är och har varit relationsbygget med föräldrar och vårdnadshavare. Utan deras önskan om framgång för vår skola hade jag inte kunnat skriva årets julbrev hem.

Det är den 22a december, det är 12 grader varmt i solen och terminen är inne på sina sista timmar. Det är en delikat uppgift att summera de två år som gått sedan jag tillträdde i Tystberga. Då med uppgiften att städa upp, senare med målet att sätta visionen Tystberga skola – en skola att längta till och nu vid datorn och utsikt över skolgården där lek pågår med skratt och skutt som tillbehör känner jag att visionen är ett mål vi till stor del nått.

För att lyckas med en uppgift måste människan göra den till sin egen att äga i tanke och värdering, you have to own it before you can do it. Inte en dag har jag tvivlat på kraften i Tystbergabygdens vilja att tillsammans skapa en bra skola för våra elever. Inte en dag har jag tvivlat på ert stöd, föräldrar och barn. Visst, en del meningsskiljaktigheter har vi hunnit med – men det hör också till. Utveckling är ingen enkel sak, och att låta sig styras in i en ny kultur är inte heller enkelt eller roligt alla gånger.

Tack för i år och vi hörs igen i januari. Jag kommer att vara ledig fram till 11e januari. Min första riktigt långa ledighet sedan januari 2014. Skolan börjar igen den 11e januari klockan 08.00, fritids är öppet hela lovet.

God jul och ett riktigt Gott nytt år!

önskar Rektor´n

Jag är helt tillfreds. För tillfället😉

Skolan en lärande organisation!

”När jag tänker skolutveckling anser jag att man måste börja med kulturen på arbetsplatsen och den psykosociala arbetsmiljön.”

Så nära mina egna tankar om ledarskapet och rektorsrollen. Delar här @RektorElsemarie tankar och utmaningar i vardagsorganisationen. Jag anser att hon genom att exemplifiera och koppla egen praktik till forskning lagt en inspirerande och högst utmanande organisation. Du hittar henne på Twitter och här i hennes egen blogg rektorelsemariesfunderingar

Rektor Elsemaries funderingar

För att rektor ska kunna följa och stödja lärarens utveckling behöver bedömningen vara en integrerad del i vardagsarbetet. Då kan den enskilda läraren fortlöpande få återkoppling på vad hon eller han hittills har utvecklat och behöver utveckla för att nå verksamhetens mål. Ett sådant arbetssätt kan även ge rektor återkoppling på hur arbetet med det pedagogiska ledarskapet fungerar och vad hon eller han behöver ändra eller utveckla för att nå bättre resultat. Rektor behöver därför med jämna mellanrum se tillbaka, sammanfatta och synliggöra lärarnas lärande.”

(Ur Skolverkets allmänna råd för bedömning i vuxenutbildning. Jag har bytt ut lärare mot rektor och elev mot lärare och lektion mot vardagsarbete liksom undervisning mot pedagogiskt ledarskap)


Under hösten har just det pedagogiska ledarskapet ifrågasatts och man har i en del debattatiklar i olika tidningar problematiserat runt själva begreppet pedagogisk ledare. Begreppet har ställts i relation till att vara ”teknisk ledare”…

View original post 1 663 fler ord