Presentation

Det jag skriver i mina texter är mina privata reflektioner. Jag gör inget anspråk på att vara vägvisande, detta är mina tankar om utveckling och även om inveckling. Sannolikt blir det flest texter om livet som rektor på just min rektorsstol.
Välkommen att följa med.

Med ett förflutet i många olika yrken, från nattportier på Stadshotellet via säljare på Svenskt Stål AB till skolans underbars lärarvärld har jag nu ett rektorsuppdrag. Skolan är liten, ca 100 elev…

Source: Presentation

Jag har således sagt upp mig.

För lite drygt två år sedan ställde jag frågan till alla dem som arbetade i skolan där jag var ganska nytillträdd rektor varför de jobbade i vår skola och om de verkligen ville jobba kvar, om de var villiga att chippa in den energi och det mod som skulle komma att krävas. Några ville det, andra sa upp sig.

För ett år sedan nyrekryterade vi i princip hela lärarlaget och stor del av fritidspedagogerna . Det var många som efter en tid med mig som chef, kände att de ville inte, orkade inte eller kunde inte göra den kultur- och värderingsförändring som krävdes för att gå från en skola med så många anmärkningar inom området trygghet, kränkningar och leverera Lgr11 att de fasat ut sig. Och handen på hjärtat, jag var inte helt genom omtyckt som chefen som kom in och hade som uppdrag att vända på varje sten. Helt förståeligt. Men. Helt nödvändigt.

Vid anställningsintervjuerna var vi tydliga med att det här är ingen vanlig skola och att arbeta här kommer att krävas tydlig värdegrund levererad genom synligt elevfokus, engagemang, samarbete, öppen och rak kommunikation. Det här är ingen vanlig skola för vi har inget elevråd, vi har ett Ledningslag bestående av elever, rektor,skolsköterska, rektor, fritidspersonal och idrottslärare som hanterar i stort sätt alla frågor utom orosanmälningar, medarbetarsamtal,och lönesättning. Det här är är ingen vanlig skola för vår skolsköterska arbetar hos oss alla dar i veckan och fungerar som en biträdande rektor i fler sammanhang än vad man kan vara van vid. Det här är ingen vanlig skola för här kommer du med jämna mellanrum få frågan om du inte kommer till jobbet för att du vill förändra världen, vad gör du då här? Det här är ingen vanlig skola du måste ha en bärande idé med varför du vill arbeta här och du måste vara beredd att ibland omvärdera dina ställningstaganden och andra gånger slåss för dem.
   I januari 2014 möttes jag som ny på den här rektorstjänsten en medarbetare som hälsade mig med bara så du vet, jag gillar inte kvinnliga chefer varpå jag svarade fast jag är en rätt bra karl så det löser sig kanske. 

Jag visste när jag klev på det här jobbet att det var en stridspilot och inte en rektor som efterfrågades, uppdraget var att flyga den här gamla tunnan genom ett slimmande krig och komma ut på andra sidan som en rätt styckad JASgripen. Det är gjort nu.

Av de dryga 30 medarbetare som fanns i januari 2014 finns endast sex kvar och 15 är nya sedan ett- till ett och ett halvt år tillbaka. Idag är vi totalt 22 på personallistan så det där med att flyga genom skärseld och omgruppera för ny succé , det har vi verkligen lärt oss.

Besättningen är till stora delar nyrekryterad, erfarna flygare från blandad flotta, flyger numera vår enhet säkert och stabilt och de kan navigera med de nya styrdokumentern på visirets insida även om motljuset är starkt. Den besättning som valt att stanna kvar är de som varit nödvändiga stabilisatorer och de har fungerat som nejsägare och träningspass när nya hetsiga spjutspetsar har drivit på onödigt snabbt framåt.

Kvar är markkontrollen rektorn. Jag flög ofta i början, varje dag faktiskt. Först som navigatör, sedan ett tag som pilot och ett tag som stabilisatoransvarig. Nu står jag mest på marken och vinkar när de gör en flyby. Det vill säga, attesterar en och annan faktura, gör verksamhetsbesök och fyller ett och annat möte med innehåll.

Jag, som person, behövs inte längre. På samma sätt som jag ställt frågan vill du verkligen jobba här, är du beredd att lägga ner den energi som krävs? Så måste jag fråga mig är jag rätt person att fortsätta i den här flottiljen? Jag har kommit fram till att jag inte är det. Det här jobbet är inte jag rätt person för längre. Mitt uppdrag, så som det var utformat är utfört. Det behövs andra tankar och vägval nu och de ska göras av en som har den kartan. Det har varit fantastiskt att få vara den möjliggörare som krävdes att få vår skola upp i luften igen, synlig i rätt division och skvadron. Det har varit en riktig och enormt tidskrävande utmaning att få alla dokument och certifikat i ordning innan liftoff, men det har absolut varit värt det. Absolut! 

Jag, som person, behövs inte längre. Det är ju i reda ord en sorglig mening men i det här fallet är det värt att fira! Tänk att ha fått det hedervärda förtroendet att vända en skola och efter såpass kort tid som två år kunna säga ja, nu har vi gjort det till alla inblandade. Det är stort.

Jag, som person, behövs inte längre. Jag har således sagt upp mig. Det finns ingen schism i detta, jag har inte fått sparken, jag har inte blivit ombedd att sluta. Det är mitt eget beslut grundat i att det jag kontrakterades för är genomfört och med den äran snyggt gjort, om jag får säga det själv. Jag har hela tiden haft förtroende för min huvudman och åtnjutit förtroende från chefer och nämnd. Men, det som är viktigt för mig är att leva som man lär.
Jag är inte rätt person att driva detta vidare. Det var inte avsikten från början och jag vill inte konstruera en ny verklighet i en gammal karta. Så jag sa helt enkelt upp mig. Det får bli det som blir. Jag är öppen för förslag.

Jag har aldrig, på så kort tid, lärt mig så mycket om människors vilja och förmåga, ovilja och oförmåga, mina egna styrkor och tillkortakommanden – det har varit lärorikt. Jag är verkligen inte samma människa nu som i januari för dryga två år sedan. Jag är en bättre chef och medmänniska men också en väldigt mycket mer lösningsorienterad ledare. Att gå från chef till ledare för en grupp medarbetare är en ljuvlig sträcka att få uppleva. Att det var möjligt här på detta uppdrag är helt igenom baserat på Det här är ingen vanlig skola och möjligheten att leva sina värderingar i en arbetsgrupp som delat uppfattning om innebörden av dem.