Ny på jobbet, ny i stan och utan att känna en enda människa

Det är i skrivande stund fredag och jag upplever att jag äntligen börjar få lite reflektionstid sedan semestern tog slut. Det har gått tre veckor sedan jag tillträdde min nya tjänst i Sävsjö kommun som rektor i en 7-9skola. Det är tre veckor som gått i ett rasande tempo, tidvis har jag varitså trött av alla intryck att jag undrat om jag skulle kunna ta mig hem efter avslutad dag.Ni som följt mig här på Styrbords tankar vet att jag slutade mitt förra jobb i somras eftersom jag längtade efter något annat, jag ville se andra arbetsgivare i samma yrkeskategori och jag sökte en del tjänster och erbjöds några efter intervjuer. När Sävsjö erbjöd tjänst var jag i egentligen redan på väg till Skåne eller Gotland men ville ändå invänta Sävsjös besked, eftersom intervjun varit så löftesrik om en organisation som var allt igenom genomtänkt och strategisk med en långsiktighet som jag saknat.


Utanför bekvämlighetszonen är en intressant plats att utmana sig själv och sina styrkor och tillkortakommanden i. Jag tackade ja till ett jobb på en ort med stor bostadsbrist utan att ha någonstans att bo så första veckan bodde jag på ortens enda hotell. Varje kväll gick jag långa promenader i stan och överallt där jag såg en tom lägenhet tog jag kontakt med fastighetsägaren, när fredagen kom fick jag ett hyresavtal. Jag kunde flytta in måndagen därpå. 

De här tre veckorna har fått mig att reflektera över människors utsatthet under förflyttningar som inte sker av egna val, klimat- och krigsflyktingar till exempel. Ett annat exempel är barn och ungdomar som flyttar från mindre ortens småskolor till stora grannortens stora stora skola. Hur utsatt man kan känna sig och faktiskt vara. Min flytt har varit frivillig, i ett land där jag kan språket och sederna, men även den inhemska kulturen i Oxelösund och Sävsjö skiljer sig åt. Språkbruket skiljer sig också åt. Det finns många olikheter. Jag var inte fullt beredd på det. Dialektala skillnader var det som jag såklart var medveten om men det finns fler bottnar i ett svenskt samhälle än det. Referenserna i samtal, sånt som bygger på historiska verksamheter i en stad påverkar. I Oxelösund är det ‘brukets barn’ medan det i Sävsjö är något annat, hur ordstäv och meningsuppbyggnad ligger lika men innebörden är inte densamma. Detta är nyttigt, tänker jag. Att uppleva. Att utsätta sig för under trygga förhållanden.

Att byta ort, jobb, sakta sakta bygga upp ett kontaktnät av vänner och flytta under en och samma vecka är en utmaning som heter duga, iallafall för mig. Jag ångrar inte en dag att jag tog detta steget. Jag tänker tankar och drar andra slutsatser om ett par saker efter bara den här korta tiden, främst blir det ytterligare mer utkristalliserat att en likvärdig skola oberoende av var man bor aldrig någonsin kan betyda att alla elever lär sig utifrån samma förkunskaper eller utgångslägen. Sverige är långt och fantastiskt unikt precis som alla dess småstäder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s