Jag har således sagt upp mig.

Det här var bland det modigaste jag gjort. Att bryta ny mark. Att i alla bemärkelser utmana och utmanas. #memorylane

Styrbords tankar

För lite drygt två år sedan ställde jag frågan till alla dem som arbetade i skolan där jag var ganska nytillträdd rektor varför de jobbade i vår skola och om de verkligen ville jobba kvar, om de var villiga att chippa in den energi och det mod som skulle komma att krävas. Några ville det, andra sa upp sig.

För ett år sedan nyrekryterade vi i princip hela lärarlaget och stor del av fritidspedagogerna . Det var många som efter en tid med mig som chef, kände att de ville inte, orkade inte eller kunde inte göra den kultur- och värderingsförändring som krävdes för att gå från en skola med så många anmärkningar inom området trygghet, kränkningar och leverera Lgr11 att de fasat ut sig. Och handen på hjärtat, jag var inte helt genom omtyckt som chefen som kom in och hade som uppdrag att vända på varje sten. Helt…

View original post 876 fler ord

Varför ska vi inte göra det annorlunda när det så tydligt märks att det här inte längre funkar?

Det är något år sedna jag skrev detta men i Lärarlönelyftets efterdyningar blir det åter aktuellt i mina tankar, det där om behovet av långsiktiga och kommunicerade strukturer.

Återbruk av bloggtext, rätt okej – för det mesta har väl egentligen redan sagts. Jag tänker att det är märkligt att så lite utveckling sker med anledning av att så mycket görs. Eller?

Styrbords tankar

För ett halvår sedan skrev jag en text om ett tvåårigt projekt att få en finnjolle sjöduglig och jag drog paralleller till det skolutvecklingsarbete jag befann mig i tillsammans med mina pedagoger. Det är en avstampstext jag ofta återkommer till, där hämtar jag tilltro till vårt arbete både före och efter. Har det som referenspunkt när vi stämmer av drömmar och mål.

Vi har haft en period av framgång och fart framåt, vi har till och med kunnat unna oss att vila lite för att hämta andan till nästan ansträngning, till nästa avsats i trappan upp till måluppfyllelse enligt skollag, centrala och lokala mål för läsåret. Det går bra. Vår del går bra. Lokalt.

Jag tycker det går sämre centralt beroende på organisation och framtidsutsikter för skolan, direktiv och osäkerhet i skolfrågor som kommer från politiskt håll på nationell nivå bidrar mest med frågor och frustration. För varje vecka som…

View original post 713 fler ord

Är det verkligen allt jag vill – att ungen ska vara lycklig?!

Det har lika säkert som amen i kyrkan så här i terminstartstider börjat dyka upp fina och behjärtansvärda uppmaningar att dela i våra sociala medier. Allt på temat att ”jag älskar mina barn över allt annat”, att ”det enda jag vill är att de ska vara lyckliga”, ”om du har en son som betyder allt så dela denna status” och så vidare och så vidare. Jag har reflekterat över det för något år sedan. Jag kommer att reposta den texten varje vända de här präktiga/ängsliga/tävlande statusarna dyker upp. För att min unge ska vara lycklig – då krävs det lite träning i både med- och motgång.

Styrbords tankar

Det florerar en bild på Facebook som sysselsätter min hjärna snudd på heltid sedan en tid tillbaka. Jag uppmanas att dela den om jag håller med om bildtexten. Jag har inte gjort det. Hela den här tankeströmmen som följer med bilden in i min tankevärld gör mig förbannad och uppgiven, och om jag inte delar som jag uppmanas till så har någon avgjort att jag inte älskar mina barn. Allvarligt?! Stanna världen, jag vill kliva av.

Att ens barn ska vara lyckliga, jo det kan man lätt skriva under på helt oreflekterat men är det sunt? Det där att vara alltjämt lycklig. Och vad innebär det, hur kommer man dit, till det stadiet av tillstånd?
Ja, frågar du en tonåring med medelmåttig skolmotor så inte blir svaret via utbildning i skolan. Inte i Sverige i alla fall.

Jag såg för ett tag sedan en TedTalk med en ung kille som…

View original post 634 fler ord