Idag ruttnade jag på den akademiska prestigen

Idag är det en dag av tvivel. Det blir aldrig nu, förhoppningen av en skola som är först på bollen i utvecklingsstrategier, innovativa inlärnings- och utlärningsprocesser är utopiska, jag hålls kvar i det förgångna av de akademiska premissernas försvarare. Eller?

Dagen i en bild och en tanke 8/100

Idag första dagen på ännu ett tredagarsinternat på rektorsutbildningen. Det skaver med den akademiska texten, jag har alltid gillat formspråket som bär det akademiska arvet av dignitet. Men de senaste veckorna skaver det. Är det jag eller är det kontexten, eller är det en fas. Det värker oavsett.

Litteraturen är intressant, infallsvinklarna är statiska. Jag uppmanas att ”tänk stort och fritt, var innovativ vi vill inte ge er svaren, ni måste söka dem själva. Studera din egen enhet, kom tillbaka och berätta vad du sett, vad nytt du tänkt!” När jag återvänder är reflektionerna för yviga, sammanfattningen för tunn, mina upptäckter går inte att förankra i litteraturen – och det är där det händer. Jag ruttnar. Boken är från ett tidevarv, jag själv verkar i ett annat. Visst, mycket är samma men mycket är olikt. Några kursledare har – vilket jag är tacksam för – en fot i skolpraktik, men flera har inte varit i skolverksamhet på många år. Kan skolledarrollen ens förändras när nytt bemöts med gammalt på skolledarnivå? Ta ut svängarna men inte för mycket, och kom för Guds skull ihåg att bifoga en korrekt referenslitteratur. 

För här är det precis som i grundskolan, inte en självklarhet att det du presterar  är det som är det viktiga utan hur det kan bedömas.

#blogg100

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s