Kroppens främsta uppgift måste väl ändå vara att transportera runt hjärnan.

Träffat min läkare idag. Det var både uppmuntrande och nedslående. Det som piggade upp mest var att besöket var kostnadsfritt. Tack för det regeringen, fast det var inte så dyrt förut heller. Fattar inte riktigt vitsen. Men okej, bra. Det som inte piggade upp så mycket var att jag vägde mig. Vi har ingen våg hemma. Det här lämnade en hel del att fundera över.
Dagen i en bild och en tanke 27/100

Idag har har jag varit hos doktorn och konstaterat att jag är om inte akut döende så inte heller helt hundra frisk. Det började i incheckningen, jag fick en nummerbricka. Det var bokad dropin idag. Notislappen är en signal till läkarna om att det är dags att börja på nr 1 igen antar jag. Fast med de prover som togs kan man undra om det ändå var ett kodat meddelande i något slags metaled.

Trevlig och tydligt kunnig läkare konstaterade fortsatt behandling men ville ta några nya prover. Typ sex normala rör plus ett diffust litet rör som skulle matchas med rätt vikt. Sköterskan fick jobba rätt hårt med att hitta blodådror till att börja med och hela avlämnandet av dyrbara droppar slutade med att jag fick läggas i planläge. Så ynkligt är det när jag lämnar blod. Det ska tippas och baddas panna, likblek och torr i munnen. Så är det varje gång. Så har det alltid varit. Men det är inte traumat för dagen. 

Alltså jag har ju speglar hemma och vet ju att jag inte är direkt trådsmal *skrattar medan jag skriver* det är ingen stor grej det här med vikt i vår familj. Men nu kan jag säga att det blir det nog ett tag framöver. Det är lite synd. Men helt nödvändigt. Läkaren sa inget, sköterskan sa inget – men vågen på labbet den skrek ut siffrorna i knalligt lasergröna digitala siffror som brände fast ända in i gula fläcken. Och jag undrar om det inte gick igång en saftblandare utanför så att alla var beredda att stirra när jag kom ut i korridoren.

Jag brukar säga att man ska vara snäll mot sin kropp. Den tar mig till platser min hjärna beslutar sig för att utforska, den har byggt fantastiska barn och den är mycket sällan sjuk. Men att vi vägde så sjukt mycket kunde jag faktiskt inte ana. Av hela läkarbesöket, med en arsenal av prover och allt, så är min enda bestående fråga: hur i hela världen kan man vara tjock och hungrig samtidigt?

Detta om detta. Vikt är känsliga saker. Så nu talar vi inte mer om det.  Jag har lunginflammation. Den är galen i sig. Kroppen har man ju ändå egentligen bara för att transportera runt hjärnan med. Och i mitt fall väldigt tydligt även lungorna. Sjuka lungor väger kanske mer än friska. Minst 8 kg mer. 

#blogg100