Om att klippa törnen på barnens väg

Jag står här och klipper törnen av rosor. Inför morgondagen. Imorgon tar sonen studenten. Det är lätt att fastna i en av livets många backspeglar och memorylanes. Jag klipper några taggar till. Minns hårt och lätt, svårt och mjukt. Barnaarmar om min hals på dagis efter en dag åtskilda av jobb och förskola, jag minns ångesten i barnabröst när betyg blev utskåpande och när liten kämpade med att se sig som en fullgod människa när betygen sorterade i kompisgänget. Jag tänker på innebandypokaler, orrienteringsresor och segelläger. Jag minns alla törnen jag klippt på barnens väg genom livet på väg till studenten. Var det ens nödvändigt? Varför gör jag det nu i bokstavlig mening?

Jag klipper lite till. Imorn ska rosorna hängas runt hals och vila mot studentens bröst. Jag tänkte i affären att de här taggarna skulle göra ont om jag inte tar bort dem. Omtanke? Tramsigt? Det som inte dödar härdar och allt det där. Men jag tänker här och nu att alla taggar vi klipper bort i andra sammanhang kanske är just de där som härdar utan att döda. Kanske inte ens dödar självkänslan…
Under åren som gått har jag sällan (men jag har absolut ibland likt en tigrinna) gått in protesterat,  styrt och ställt i till exempel skolans organisation, gruppindelning, klassindelning, val av klassföreståndare, val av skola med mera med mera. Jag har medvetet försökt att låta bli det, och oftast lyckats. Det beror på att jag en gång under en föreläsning hörde att de barn som klarar sig sämst i skolan av noormalpresterande elever är de vars föräldrar lägger sig i hela tiden. Och en sån ville jag absolut inte bli. Jag tror det har besparat mig några klipp på barnens rosenvägar. Om ni fattar? 

Det har gått bra för sonen. På dagis 5 underbara år, 1-3 på lågstadiet fantastiskt, 4-6 så sopig period, 7-9 sonen var happyhappy men vi föräldrar inte alls särskilt lugna, gymnasiet vilket fantastikst hittepå! För morgondagens student. 

Imorgon är det student. Jag är så tacksam för mina barn *klipp* de har utvecklats till inkännande, kloka, livsglada, trygga och tydliga individer. Jag må ha tagit taggar av törnen för att i god tro skydda dem från trista upplevelser *klipp*. Jag har väckt, kramat och kokat varm choklad  stor sett varje morgon de senaste tio åren *klippklippklipp*

Men jag har också tvingat ner dem i armod och stress, jag har haft perioder där alla törnen suttit kvar. Kanske för att jag valt smärta åt dem genom att utkräva ansvar och konsekvens. Kanske också för att jag inte kunnat förutse en annalkande fara och törnet har skurit djupt in i deras tillvaro. Det bekymrar mig int, det är inget jag ångrar. Jag tänker att det har danat dem, lärt dem att göra smartare val andra gånger. Det har bidragit att forma deras personligheter. De har fått möta faror och farhågor ansikte mot ansikte och det har stärkt dem i mod och klokhet. De har prövats i tillit till oss föräldrar i sammanhang där vi alla upplevt törnen som ingen på förhand kunde förutse. De har också tränats i villkorslös kärlek genom tillitsprövande upplevelser. Det hör till. Det är kanske också ett slags törne? Kanske klipper vi för ofta, funderar jag på här och nu. Kanske kunde jag ha sparat några törnen genom åren ändå, låteit dem ta lite mer smällar, låtit dem härdas ännu lite till? 

Jag står här på styrbord och klipper för att det 19åriga bröstet inte ska bli en zon för taggar från utsidan. Jag vill och önskar för studenten imorgon där han står på ett flak och skriker skolfrihetens lov att inget ska sticka honom på vare sig in- eller utsida. Jag önskar för honom en milstolpe av inre tillfredsställelse, en dag där alla hans förmågor i socialt samspel kommer till sin absoluta rätt eftersom de törnen vi klippt fram till nu har haft syftet att göra honom till den omtänksamma, solidariska, trygga och framtidsbenägna person han är.

One thought on “Om att klippa törnen på barnens väg

  1. Helena Roth juni 8, 2017 / 20:49

    Sympatiklipper lite så här på distans och blir alldeles rörd av att läsa din reflektion.

    Och så gläds jag åt att snart själv få ge den nybakta studenten en grattiskram om en dryg vecka eller så.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s