Ett år har gått och hur gick det? Eller kanske mer en homage till en Morris.

via Efter 17 år i pedagogisk omsorg checkar vi ut unge nr 1

Texten i länken ovan skrev jag för ett år sedan. Det har varit ett magiskt år av hårt arbete och målmedvetenhet för 19 åringen, som fyllde 20 igår.

Han kom in på drömutbildningen. Efter att ha skrivit introduktionsbrev, varit på intervju och genomfört ett antal utbildningsrelaterade tester blev han en av de 35 som kommer in på den här skolan. Den enda i sitt slag i Sverige. Vilken målbildsseger!

I förra texten sågade jag en del av den skolgång sonen tillgodosetts och så här ett knappt år in i högskolelivet kan konstateras att den viktigaste byggstenen saknas:

– nämligen förmågan att lära sig saker för att imorgon ska man lära sig något nytt som bygger på det man lärde sig igår.

Sonen har verkligen kämpat hårt med just det. Han säger att i skolan har han inte någonsin BEHÖVT lära sig något för att lära sig nästa steg. Han upplever att allt så här i backspegeln handlat om snuttar ”idag gör vi det här för att det hör ihop med mål x” inte att ”nu gör vi detta för att senare kunna lära oss det här”.

Det handlar sannolikt inte om att han inte fått chansen, men han har aldrig lärt sig att se sambandet.

jag granskar min egen yrkesutövning som lärare och nu senare rektor. Vi talar ofta om de kortsiktiga MÅLEN och BETYGEN men sällan om sedan och konsekvenskedjan.

Det är årets insikt och reflektion.

Skolan handlar inte om mobilförbud eller katederundervisning den handlar om att unga människor ser nyttan och får användning för skolan som en klivsten i floden som utgör livets alla möjligheter.