Samla minnen i en låst låda, och köp en fin rom och ställ in där också!

När vi väntade äldsta sonen byggde jag en låda av trä och glas, av spillvirke helt utan skruv eller spik. Dymlade i fogar och satte framsida av begagnat antikt glas. På högkantens mitt fasade jag ur en skåra att släppa ner brev, lappar, biljetter och annat genom. En mössa visade sig också komma igenom liksom tidiga alster från sonens egen slöjdtid. Framtiden är nu, har präglat hela den här aktiviteten. 1998-2019 vilken resa!

Det är dryga 21 år sedan lådan byggdes och sonen anlände en vårtvekande och kall marsdag, den fina romen är lagrad sedan lika länge och nu var det dags eller kanske mer läge i livet, att öppna lådan och romen tillsammans.

Han lossade själv botten i lådan så berättelsen om hans och vårt gemensamma liv gick från förr till nu i kronologisk ordning. För varje minne sonen lyfte upp och läste blev livet än en gång genomlyst. Så synligt hur viktigt det är med att få sin historia återberättad av sig själv med andras anteckningar som stöd. Somt kom han ihåg, somt var första gången han hörde om det.

Främst är det ju jag och barnets pappa som stoppat minnen i lådan, men även andra viktiga personer i våra liv har lämnat en hälsning genom åren på olika vis. Halva natten satt vi ute på baksidan i det hus där barnen alltid har bott och pratade om tiden som varit och tiden som kommer. Om drömmar han som barn och vi andra hade då och vilka drömmar vi har nu. Vi tände ljus i den vindstilla natten och han konstaterade att vi är lyckligt lottade som får dela den här typen av liv och minne ihop. Att vi har varandra.

När jag byggde den här lådan hade jag ambitionen att fylla den med både dråpligt roligt så som bilder på varenda bula i huvudet de första åren till viktigt som någon artikel från nuläget i världen och ett enormt kärleksfullt brev från mig själv ifall jag skulle gå och dö plötsligt. Alla ambitioner hanns med, jag lever ännu och de där breven med öm moderskärlek blev liksom bra och meningsfulla ändå. Jag tänker att man måste inte dö för att man ska bli ett bra minne. Man kan bli ett bra minne medan man lever.

De allra flesta minnen är snabbt nedklottrade händelser på udda lappar, en anteckning om krupp på baksidan av en räkning, en strof om nattvak och nya tänder i mariginalen på en utdragen sida i morgontidningen. Idén var att det är viktigt att det blir av, inte hur snyggt det ser ut. Nu i uppackat läge ser jag att det blev så himla bra, att alla udda bitar bildar ett pussel av ett levt liv som ännu pågår. Jag ser och förstår också att det här kommer att föras vidare till en eventuell nästa generation.

Den roligaste noten är sannolikt den när jag skriver den här, med glimten i ögat varnar jag min då ettåriga son för dålig sprit. Ja, vad ska man säga – vi hade ”det samtalet” tidigt. Och kanske spelar det ingen roll om man tar det med dem vid 1 eller 15, man kanske har samma grad av uppmärksamhet för samtalet. Roligt blev det i alla fall nu.

Högt och lågt, djupt och ytligt – det blir vad man gör det till och jag vill verkligen slå ett slag för den här modellen av att samla minnen från när barnen växer upp. Det blir minnen på förälderns villkor förstås, men handen på hjärtat – är det inte våra föräldrars bild vi ändå har av våra tidiga barnaår?

Det här blev en oförglömlig kväll att dela tillsammans, en memorylane av ett gemensamt pågående liv. För vår del har vi en låda till att få ta del av när yngsta sonen om ett par år ska få öppna sin.

Tack Morris, bra och roligt levt so far❤️nu tar vi resten.

Du har varit här i skolsystemet och påverkat framtiden – en homage till Hugo och en lätt sågning av det svenska skolsystemet del II.

Jag brukar alltid refera till skolans användarperspektiv och ansvar genom att berätta om Edit. Det är min berättelse. Du får gärna låna den.

2019 (Jag byter varje år, berättelsen är indexreglerad sedan 2011) börjar Edit i 6års. 2029 lämnar Edit grundskolan . 2032 går Edit ut gymnasiet. 2035 går Edit ut högskolan eller universitetet. Då har Edit passerat sin 20årsdag.

Hur gammal är du 2035?

Om Edit själv får egna barn och följer trenden just nu för förstföderskor börjar hennes eget barn i 6års runt 2050.

Var befinner du dig 2050? Och vad har du varit med och påverkat i skolsystemet fram till dess?

Om skolsystemet ser likadant ut då som nu kommer Edits barn att lämna grundskolan 2060 och och högskolan runt 2064.

2064 är det 100 år sedan jag föddes. Det skapar perspektiv på uppdraget utbildning och läraruppdrag, på rektorers ansvar och politikers oförstånd om att värna visionerna och personerna i systemen.

Det skapar också perspektiv på hur länge en elev dels bär med sig sina minnen dels kanske det viktigaste av allt – hur vår syn på lärande bygger möjligheter att hantera en okänd framtid.

I skrivande stund är detta årsdagen av 100årig kvinnlig rösträtt. Hundra år kan vara en lång tid. Hundra år är också en mycket mycket kort tid.

Det här är vår yngsta

I år går 00orna utgymnasiet. Hugo, vår yngsta lämnar det nära nog obligatoriska skolsystemet. Det har varit en lycka och en plåga de här 13 åren.

Hugo, precis som storebror Morris, gick på Montessoriförskola i början av omsorgs- och utbildningstiden. Ett val som egentligen inte var ett medvetet val. Det var de som hade plats först i vår hemkommun som alltid släpat lite i sina kösystem i förhållande till faktiska platser. Jag är glad för de där åren av förskola i annorlunda regi mot vad vi var vana vid. Tydliga ramar, riktiga grejer, träning i turtagning och simskola varje vecka från det år de fyllde 3 år. En trädgård to die for i en miljö där utsikten var havet och hamnen. Havet är en viktig del av barnens liv idag och det är förskolans förtjänst tänker jag.

6års var roligt även om Hugo,precis som Morris tystnade i sin omedelbara glädje den första terminen. Den andra terminen blev lite bättre men den efterlängtade skrivboken eller matteboken fick han aldrig. Han tränade detta år på att vänta. På sin tur. På utmanande samtal. På att bli synlig. Ett skitår från mitt perspektiv.

I 1an kom Katarina, Morris gamla fröken. Jag är henne evigt tacksam för lässtrategierna! Hon kunde skapa magiska stunder med samtal om bok och text med Bornholmsmodellen som grund. Hugo läste och skrev till julen i 1an.

I 2an kom beskedet att skolan skulle läggas ner och klassen skulle delas och flytta till annan större skola. Vi gillade läget. Hugo led. I slutet av 2an önskade denna unge få flytta till nya skolan för att ‘det är ingen idé att gå kvar när man vet att det ska ta slut. Det är som att dö levande’ sa sonen. Och vi bytte skola.

Där kom fröken V och en räcka av skitår tog sin början. Trista lektioner, samma och lika hela tiden sedan om igen. *samma lika och repeat samma lika och repeat* Där och då beslutade jag mig för egen del för att kliva ner som tyst mamma på läktaren till att engagera mig i den svenska utbildningspolitiken. Jag blev medvetet en aktiv del av och i det nationella nätverk som finns i Sverige för oss som vill bygga en bättre skolorganisation i stort.

4-5 mer av samma och lärare utan glöd eller ny planering. Läxa på det han redan kunde. Obstinat och skolointresserad. Ifrågasatte skolan, skrev långa och korta Mail till Jan Björklund och debatterade i alla lägen varför han behövde gå i den här skitskolan. ”Det jag kan har jag lärt mig hemma och det jag lärt mig i skolan har jag lärt mig av Katarina i 1an”. Det sved. I oss alla.

Klass 6 i friskola, ett bottennapp. Inte för skolans skull. Storebror gick där 7-9. Men det passade inte Hugo. Han hade redan ruttnat på skola. Det var för sent med ny pedagogisk finess.

7-9 i stadens kommunala högstadium. Mörker. Depression. Total känsla av oduglighet. ‘Oxelösunds kommun har förstört mitt liv” sa sonen. Vi frågade hur menar du? Och han berättade om hur nedläggningen av första skolan skapat en ständig oro av att man kan skickas ensam utan kompisar åt vilket håll som helst som vuxna beslutar. Herregud, den sved. Vi hade ingen aning.

Hugo skrev blogg och jag publicerade den mot bättre vetande då, och han fick löpa gatlopp på twitter som ett barn vars ord anklagades vara mammans. De elaka vuxna som sa sig vilja vara en röst för elever och en bra skola högg och slog på tonåringen. Läraren vars ämne kritiserades var en cool katt som mötte frustrerad elev med lugn och ett öppet sinne för att ändra sin metodik – och då hände det här👇🏼Tack AK!

Så vände allt en bit in i klass 8 vet Hugo plötsligt vad han vill bli yrkesmässigt när han blir stor, han ser sig plötsligt kunna gå exakt den väg han behöver för att ta sig till den önskade gymnasielinjen. Och skolk blir närvaro. F blir E, C och B över en enda termin. Idrottskläderna packas och debatterna om skola och politik bör honom hela vägen fram och gymnasievalet blir lätt då meritpoängen räcker till nästan vad som helst på gymnasiet. Här finns såklart ännu en engagerad lärare med i bilden. En som såg. En lärare som tyckte om personen och lyfte självkänslan genom att bemöta jämlikt som människa. Tack Cina!

Finalen är nära. Om tio-tolv dar är det utspring och studenthippa. Om ytterligare några dagar reser han iväg till sitt årliga sommarjobb i Kosterhavet, som andrekock. Den där trötte, oengagerade som skulle räcka upp handen mer, vara mer aktiv på lektionerna, sitta still och vara tyst, passa tiden och göra läxan i tid. Målgång Hugge, underbart! Och du visar att resan varit lång men motivationen motorn med rätt bränsle (engagerade lärare).

Hugo, vi är så stolta över dig. Du har ända från start i det tidiga 2000talet visat att du har en inneboende drivkraft. Vi vuxna har skruvat till vardagen, så som vuxna gör, med påföljd som ibland blev dig övermäktigt. Jag är imponerad av den kraft du har inom dig att ta dig dit du vill. Att du använder kraften att vara framtidsmedveten när det lika lätt hade kunnat bli destruktivt.

Om du likt Edit får egna barn så börjar de 6års om ca 16 år. Jag hoppas och tror att du kommer att upptäcka att de förändringar du kämpat för och belyst genom blogg och brev till makthavare kommer dina barn till del. Du har varit här i skolsystemet och påverkat. Det är mer än de flesta. Kudos!

Och nu är du äntligen fri från svenska skolobligatoriet. Fy fan vad du är bra!

En positiv del av min historia – till slut ser man det självklara.

Facebook skjuter ju fram minnen på årsdagar och idag dök den här upp

och jag tänker att det är en del av min historia som av de flesta kommer att ses som en merit, en erfarenhet att ta vidare genom att vara uppmärksam på maktstrukturer vi inte vill föra vidare i ett jämställt samhälle. Några kommer att göra allt de kan för att använda det till att smutskasta mig för att nå egna syften i angelägenheter där de vill förskjuta fokus från sak till person. Det är naturligt. Inte farligt. Normalt.

Aldrig i livet att jag skulle vilja vara utan erfarenheten att komma på kant med en svag chef, stå upp för mina ideal och strävan att varje unge har rätt till en bra vardag med lärare som vill dem väl.

Det kostade mig jobbet. (och det kostade Sävsjö ett par miljoner – pengar som behövts till renovering och löner, för att inte tala om tapp i förtroende mellan chefer, lärare och rektorer.)Det finns såklart en sorg i det. Men det finns också en erfarenhet om att även chefer är rädda och några av dem räddar hellre sin egen prestige än tar konflikten om sanningen.

Jag kommer aldrig att bli sån.Jag har lärt mig vad som föder rädslan för förlust. Statusjakt. Politisk makt eller politiskt inflytande.

Man ska aldrig arbeta med eller i skola om man måste gå emot vad som är ett godtagbart etiskt uppdrag.

Aldrig. För mig är det så. Det borde kanske vara så för alla?

Ett år går fort. Sävsjö är en del av mina minnen, en del av min historia på gott och ont och en stor stor del av mitt hjärta. Tack gode gud för internet och 128an!

Ett år går fort och jag är i ett spännande skede i yrkeslivet, har en fin rektorstjänst i en Waldorfskola och lär mig nya saker om mitt eget yrke. Jag prov-designar klänningar ihop med en skräddare, jag målar och jag har startat ett eget AB där jag ständigt får nya uppdrag av människor som behöver hjälp med organisationsutveckling i sina uppdrag. Det är så roligt!

Så som många vittnat före mig, även om livet tar en märklig väg så kommer det ofta något bra ur det som i förlängningen är bättre än det man förlorat och delvis saknar.

Några tankar om mentorskap

Idag har jag träffat den adept som jag är tilldelad genom ett mentorsprogram som jag ingår i. Det har varit en lärorik dag. För oss båda. Jag är helt slut, på ett bra vis.

Det här är en ung person som ännu formas av sina egna erfarenheter på det där viset man gör när allt är nytt och ledarskapet och chefsskapet nästan är samma sak och nyanserna däremellan är diffusare än någonsin senare. Att med ungdomens klarhet samtidigt självklart säga ”jo men så här är det” och få möta sitt påstående med den något längre livserfarenhetens berätta hur du tänker för att tillsammans få syn på att svart är sällan svart och vitt sällan vitt och att i skarven är det aldrig knivskarp.

Jag kan avundas ungdomens resa samtidigt som jag är så innerligt tacksam att vara på den andra halvan av livets ledarskap och chefsuppdrag. Att vara mentor och fylla det med lyssnande tystnad när adepten har bröstet fullt av händelser, tankar, känslor och frågor eller med reflekterande frågor och konkreta uppgifter när det behövs. En balansgång som kräver både mot, tålamod och en hel del egen reflektion. Att förstå frågan är halva svaret.

Idag träffades vi på Nationalmuseet i Stockholm och första uppgiften var för min adept att spana på folk. Se vilken blick de hade, hur de agerade och kunde man genom att titta och lyssna på människor utröna vilken typ av ledare de är? Kunde man få en hum om vilken typ av följare de är. Passiva följare, passiva ledare och kanske tydliga chefer – kunde vi se det? Ja självklart. Här fanns alla Karaktärstyper med sina tydliga drag. Ett museum är en sjö att ösa ur när man är mentor och vill tydliggöra allt från härskartekniker till medling via helt okomplicerade gruppstrukturer med eller utan offerkofta. Jag rekommenderar det varmt.

Adepten går ett ledarskapsprogram och i min uppgift som mentor finns friheten att anpassa samtal och uppgifter efter behov som uppstår. I vårt fall finns en överenskommelse om att det är reflektion över andras beteenden och förmågor kopplat till egna tanken, känslan och jaget som är intressant. Idag, mitt i långa trappan, satt vi och delade in besökarna i följare, ledare och medföljare. Vi tittade på deras ögon – var de öppna eller halvt slutna, tittade människorna ut i världen eller var de introverta? Och samtalet flöt lätt kring medarbetare i egna framtida grupper med förmågor till öppenhet eller slutenhet och om vad gör det med oss som ledare.

Det är lätt att föra samtal med en som vill föra samtal. Det är lätt att vara mentor till en som vill göra en inre resa. Det är utvecklande att vara mentor till en person som vill utvecklas tillsammans men som samtidigt förstår att de egna kunskaperna är till utveckling för mentorn. En ömsesidig resa. Ett förhållande som har ett slut.

Lite som när konstnären förstår att sluta måla på sin tavla när den inte kan bli bättre, lika viktigt är målet att mentor och adept blir jämlikar i relationen tänker jag. Idag pratade vi om drivet att vilja leda, om varför och om visionen med vårt respektive ledarskap. Vi pratade om ansvaret vi har att vi bör leva våra värderingar och om hur galna och irriterade medarbetare och vänner blir på den som hela tiden är i huvudet och i teorierna istället för att vara i sig själv och ha egna ståndpunkter och tankar man står upp för själv utan att peka på akademiska teorier eller filosofiska resonemang. Your language reflects your onthology och då är det bra om den är din egen världsbild så att tanke och handling sker i harmoni.

En lång och fin dag blev det. Vi har båda en läxa till nästa gång och det handlar om ett slags inre framework, alltså vilka inre modeller styr mina steg i vilka riktningar. Vart är jag på väg med mitt liv- och ledarskap och till vems glädje och enligt vilken och vilkas norm.

Ser redan fram emot nästa träff.

Jag behövde alltså inte den där stora villan trots all oro om precis motsatsen.

Vill dela en tanke, eller om det kanske blir två.

Vi har dragit upp vår stora lilla familj i ett litet litet radhus på dryga 80 kvm i fyra plan under drygt 20 år. Våra barn har inga andra egna-hems-referenser egentligen och därför har det fungerat hyfsat smärtfritt att bo lite trångt

När barnen var små letade vi ett större hus. Särskilt jag nojade över att de aldrig skulle vilja ta hem kompisar om vi bodde för trångt. Jag hade fått för mig att vi behövde ett hus där barnen skulle få egna rum, jag ett arbetsrum och maken ett syrum – och borde vi inte ha ett lekrum i en gillestuga för barnen och deras kompisar? Ett hus med stora ytor när släkt och vänner samlades. Särskilt födelsedagar och stora helger. Under en lång tid ägnade jag sysselsättningen ”gå på husvisning” många helger och kvällar. Aldrig nöjd, aldrig tillräckligt snabb på budgivning eller med tillräckligt med pengar.

Vi hittade inget lika bra hus som det vi har. Vi kom också efter en del dealande till en punkt där vi inte tyckte det var värt pengarna med ett eller två extra rum. I vårt lilla hus kunde vi istället vara mer föräldralediga, få tid att odla på baksidan, resa ibland och leva lite mer. Vi la pengar vi fick över på att inreda smartare, renovera klokare och tänka konstruktivt vartefter behoven växlade med barnens stigande ålder.

Idag, när barn och flyttat ut och den sista är på väg ut, är jag så innerligt tacksam för att vi stod ut de där åren när många av våra vänner köpte hus (alltså till och med de eviga ungkarlarna köpte stora hus). Att barnen delade rum länge, att jag jobbade på jobbet (lärare) och att maken sydde i köket. Vårt smarta flervåningsradhus har fungerat för fester och kalas och många människor. Då ska tilläggas att närmsta familjen/släkten landar in på 25-26 personer.

Nu är det julhelg och barnen har partners och alla får plats här hemma. De går in och ut i det här lilla huset som det naturligaste i världen. De får plats. Livet levs mest runt köksbordet dagar som dessa. Det nära livet ger näring åt själen. Samtalen vattnar torra tankar och jag är så innerligt glad att vi bor precis exakt här.

Så om jag kunde skänka en enda stressad småbarnsförälder ett par tre råd skulle de vara – bo trångt, satsa på samtalen och tiden runt matlagning och lek. Vägra och orka strunta i villorna och bekantskapskretsens hets till större boenden med växande familjer. De egna barnen kommer ändå tro att det liv ni lever är det det normala och naturligt bästa.

Granen som alltid får hänga på väggen är på ren inspiration från Pettson och Findus-böckerna av Sven Nykvist. Allt går att lösa om man vill.

God fortsättning önskas från Styrbord.

Än finns det tid att sy ihop en fin studenthippa 2019

För några år sedan hade vi vår första student i huset och i år har vi den sista och av en jobbarkompis fick jag tipset att skapa en kalenderstyrd ”what to do and when to do it”.

För dig som inte börjat än – här kommer snabblistan.

Foto

X Leta fram 1 eller 2 foto för studentskylt. Det vackraste fotot. Inga pottbilder – varför förnedra ungdomar inför andra?

Välj dubbelsidig skylt, två olika bilder. Då slipper man stå där och snurra på skylten. Hjälper gäster som kommer från olika håll att hitta er grupp vid utspringet.

Beställ skylt med regnskydd. Tag bort regnskyddet om solen skiner #töntvarning

Mat/fika/dekorationer/transport

Pappersdukar

Engångsgrejer

Champagneglas

Serpentiner

Girlanger

Servetter

Bestäm vart ni ska vara och håll er till det.

Behöver ni extra bord och stolar boka upp det nu även om det är hos kompisar.

Boka chaufför och bil om det inte ska åkas flak.

Studentmössa – måste man inte ha men om;

Studentmössa, gå in på http://www.abcgruppen.se/studentmossor/

designa en egen. Välj inte bort fodret, man har sett många studenter med hatten ner över ögonen – det beror på just detta.

Strunta i låda och champagneglasen i erbjudandet inte värt priset.

Tips: texten inne i mössan på kanten ange mobilnumret till en förälder, bra av väldigt många olika anledningar…

Betala direkt, väljer du faktura hinner den inte komma fram.

Inbjudningar

Det är för sent för inbjudningskort. Många har student samtidigt. Konkurrensen om tiden är stor.

Kläder, nu är det brådis om du inte gjort det här

Fixa med: (till hela familjen)

Klänning/kostym till studenten.

Skor

Väska/tröja/kappa

Snygga och PRAKTISKA underkläder

Din egen present, fixa med den/beställ den nu. Ditt barn får en studenthippa, vet du – det räcker!

Att tänka på vid kostym/klänningsval:

Det ska klättras upp och ner på flak på stegar, det ska sittas på filtar och bjudningar.

Många använder en slags genomskinlig haklapp på studenten för att skydda mot fläckar från blommor och champagne. Ser inte klokt ut. Möt studenten innan avfärd på flaket och bär det mesta själv. Det besparar alla både fläckar, gnäll och nackspärr.

Mat

Tänk enkel och billig plockmat, ingen vill stå i köket på en mottagning. Snittar funkar alltid. Snacks som chips eller salta pinnar är mer praktiskt än man kan tro.

Ska ni ha tårta? Köp eller gör bottnar nu och lägg i frysen.

Kompletteringshandla på bolaget, spar kvitto. Obrutna kan returneras.

Kortegeväg – jätteviktigt

Kolla in kortegevägen, promenera den och välj redan nu en plats för bästa vy. Kom ihåg att du kommer att se bäst och mest om det finns någo du kan stå på. En mur, ett cykelställ, en bänk eller liknande.

Visa din student vart du kommer att stå, då blir det ett gemensamt ögonblick och du får fina foton.

Nära nu, och sista vecka gäller det här

Tokstäda kök och badrum – enda stället där folk verkligen tittar.

Så mycket som möjligt av allt du inte hunnit gör du nu (och lär dig något av det) det är inte nu man börjar bygga en altan.

Håll vuxnas kalender HELT tom HELA studentveckan utöver lönearbete.

ALL ledig tid behövs till fiff, egen vila och studentens (och mammans) ångest och utbrott.

På studentdagens morgon

Allt du kommer på att du inte har gjort hinner du inte.

Så skit i det. Ingen märker något.

Under HELA studentdagen

Detta är din dag som förälder.

Om du är anställd någonstans så har du rätt till ledighet den här dagen.

Ta på bra skor, fina kläder.

Uppför dig som den bästa föräldern av klassens totala samling.

Le mycket.

Fota mycket.

Ta med extra vatten till dig själv och din student. Ta med plåster, många får skoskav. Dela med dig. Om det är varmt är det Fiffigt med resorb vätskeersättningstablett.

Ha några SMÅ påsar med lättsaltade chips i väskan till dig och din student. Allt tar längre tid än man tror den här dagen, särskilt mellan 11-17 finns många perioder av tuggummikaraktär som man inte kan göra annat än att vänta på stället.

Efter studenten.

Vila.

Njut av efterdyningarna.

Kör tillbaka alla möbler – se till att ha hjälp till det.

Skicka alla foton för tryck till LALALAB ladda ner via AppStore.

Välj poster till studenten själv att ta med ut i livet.

Fotobok till dig själv.

Fixa den här listan inför nästa student.

Lycka till❤️

Student 2020? Checklista som funkar.

För några år sedan hade vi vår första student i huset och av en jobbarkompis fick jag tipset att skapa en kalenderstyrd ”what to do and when to do it”.

Jag har delat den vidare till vänner nu ett tag och idag fick jag frågan varför jag inte lägger den på bloggen. Ja, det kan man ju faktiskt fundera på… Här är den:

Varje månad

Köp en omgång champagne/vin/läsk eller vad du nu vill servera för dryck.

Med omgång menas: om du bjuder tex 50 gäster behöver du 10 flaskor bubbel så behöver du köpa typ två flaskor varje månad för att ha rätt antal på studenten.

Kom ihåg kaffe och te. Kaffe är dyrt och håller bra i vaccumpaketen. Ett par kilo på extrapris går att hitta utan besvär för den som är ute i god tid av planering.

Januari

Prata med alla i familjen, alla kommer att bli involverade oavsett. Klokt att veta hur mycket alla medlemmar går igång/verkligen inte går igång på projektet student. Gör en egen plan. Kolla av nätet/butiker och kompisar efter kläder och tillbehör. Gör en budget. Håll den.

Det är ofta REA efter nyår och ofta på färger som hör fester till. Både när det gäller engångsgrejer till dekoration och mat men även kläder och skor i sommarkollektioner.

Februari

Leta fram 2 foto för studentskylt. Det vackraste fotot. Inga pottbilder – varför förnedra ungdomar inför andra?

Välj dubbelsidig skylt, två olika bilder. Då slipper man stå där och snurra på skylten. Hjälper gäster som kommer från olika håll att hitta er grupp vid utspringet.

Beställ skylt med vattenresistens eller regnskydd. Tag bort regnskyddet om solen skiner #töntvarning

Köp

Pappersdukar

Engångsgrejer

Champagneglas

Serpentiner

Girlanger

Servetter

Bestäm vart ni ska vara och håll er till det.

Behöver ni extra bord och stolar boka upp det nu även om det är hos kompisar.

Boka chaufför och bil om det inte ska åkas flak.

Mars

Studentmössa, gå in på http://www.abcgruppen.se/studentmossor/

designa en egen. Välj absolut inte bort fodret, man har sett många studenter med hatten ner över ögonen – det beror på just detta.

Strunta i lådan och champagneglasen i erbjudandet inte värt priset.

Tips: texten inne i mössan på kanten ange mobilnumret till en förälder, bra av väldigt många olika anledningar…

Du behöver hjälp på studentdagen av folk (vänner och släktingar) som fixar i köket/lokalen, plockar fram och bort. Som shitchattar med folk när du själv inte hinner, Du behöver också hjälp med efterfix, köra möbler, sopor etc, kontraktera dem, nu!

April

Ska det skickas inbjudningskort gör det nu. Många har student samtidigt. Konkurrensen om tiden är stor.

Tänk på att en studentkortege tar tid om ni ska ha festen samma dag/kväll.

Fixa med: (till hela familjen)

Klänning/kostym. Om det ska vara studentbal också så tänk på att det ska in i budgeten och det kan vara fifffigt att tänka återbruk och second hand i alla avseenden, inte minst med anledning av kvalitet och pris. Mer pang för pengarna liksom.

Skor

Väska/tröja/kappa

Din egen present om du inte tycker det räcker med festen, kläderna och allt annat – fixa med den/beställ den nu.

Att tänka på vid kostym/klänningsval:

Det ska klättras upp och ner på flak på stegar, det ska sittas på filtar och bjudningar.

Snygga och PRAKTISKA underkläder.

Kort klänning kräver medvetna underklädesval så man verkligen vet vad man visar, och med det avses att det kan vara klokt att som studentska gå över en spegel och se vad som syns från gatan när man åker på flaket. Bara ett tips, inte något annat.

Kostymbyxor kräver kanske inte samma medvetenhet men ett tips är att ha underkläder som följer kroppen så att man slipper mängder av boxershortstyg runt höfterna. Ser inte så fint ut heller.

Många använder en slags genomskinlig haklapp på studenten för att skydda mot fläckar från blommor och champagne. Ser inte klokt ut. Möt studenten innan avfärd på flaket och lyft av och bär det mesta själv. Det besparar alla både fläckar, gnäll och nackspärr.

Heads up För er i storstäder där flakleverantören även levererar sk ‘sprutöl’ (en vansinnig idé som går ut på att skaka öl i burk, öppna och spruta ner varandra och publik längs kortegevägen) Ni behöver sannolikt tänka ut en kläduppsättning som antingen är mer tålig alternativ ha ett ombyte av idrott/träningskaraktär under just flakåkandet.

Maj

Det är inte nu man börjar renovera inne eller ute för att det ska bli fint till studenten. Det är enormt naivt att tro att det blir en bra samkörning av projekt.

Gör menyn

Tänk mycket enkel och billig plockmat, ingen vill stå i köket på en mottagning

Börja handla och fylla frys och skåp.

Beställ tårta

Beställ eventuella blommor

Kompletteringshandla på bolaget, spar kvitto. Obrutna flaskor kan returneras.

Kolla in kortegevägen, promenera den och välj redan nu en plats för bästa vy. Kom ihåg att du kommer att se bäst och mest om det finns någo du kan stå på. En mur, ett cykelställ, en bänk eller liknande.

Visa din student vart du kommer att stå, då blir det ett gemensamt ögonblick och du får fina foton.

Juni

Tokstäda kök och badrum – enda stället där folk verkligen tittar.

Allt du inte hunnit feb-maj gör du nu (och lär dig något av det)

Håll vuxnas kalender HELT tom HELA studentveckan utöver det lönearbete ni har.

ALL ledig tid behövs till fiff, egen vila och studentens (och mammans) ångest och utbrott.

På studentdagens morgon

Allt du kommer på att du inte har gjort hinner du inte.

Så skit i det. Ingen märker något.

Under HELA studentdagen

Detta är din dag som förälder.

Ta på bra skor, fina kläder.

Uppför dig som den bästa föräldern av klassens totala samling.

Le mycket.

Fota mycket.

Ta med extra vatten till dig själv och din student. Ta med plåster, många får skoskav. Dela med dig. Om det är varmt är det fiffigt med resorb vätskeersättningstablett.

Ha några SMÅ påsar med lättsaltade chips i väskan till dig, din tittande familjoch din student. Allt tar mycket längre tid än man tror den här dagen, särskilt mellan 11-17 finns många perioder av tuggummikaraktär som man inte kan göra annat än att vänta på stället.

Efter studenten.

Vila.

Njut av efterdyningarna.

Kör tillbaka alla möbler – se till att ha hjälp till det.

Skicka alla foton för tryck till ett fototryckeri, ladda ner en bra app via AppStore eller liknande. Välj en poster där du lägger på alla bilder till studenten själv att ta med ut i livet. Vi har valt https://www.lalalab.com/en och blivit nöjda.

Fotobok till dig själv om du gillar sånt.

Fixa den här listan inför nästa student så den passar din egen familj och rutiner.

Lycka till❤️

Bucketlist – idag blev det bilbingo

Jag vill vara med om så mycket som möjligt medan jag lever. Jag har därför beslutat mig för att göra lite nya grejer med jämna mellanrum. För att liksom utvidga min kunskapsbank, men också för att öka min förståelse för saker som andra människor anser är roligt, viktigt eller helt enkelt bara en del av livet.

Idag blev det bilbingo. På Enstaberga IP, arrangör IKTun. 

När vi kom (sist av alla ca 100 bilar 30 minutser före start) parkerade vi och gick för att köpa bingobrickor. Vi var tydliga med att detta var första gången. Och det var så enastående vilket fint mottagande vi fick. De som sålde brickorna förklarade, okända bingospelare kom fram och säkerställde att vi fattat. Vi fick berätta att vi stannade på vägen för att kontrollera att tutan funkar med tändningen avstängd. Det gillades!

I pausen kom en funktionär fram och kollade att vi trivdes. Vi hade eget kaffe med och det ansågs vara lite proffsigt, fin feedback fick vi för det och det fick oss att känna oss som normala i en onormal situation. Utroparen var övertydlig när spelbrickor var klara och en ny skulle plockas fram. Vi blev liksom lotsade genom tre timmar (helt osannolikt lång tid) med varsam hand. Vi var de enda nybörjarna, åtminstone vad som kunde urskilja komma i helt egen bil.

Det är roligt att prova saker man aldrig gjort förut tillsammans med en som man är trygg med i andra mer vanliga situationer. Bilbingo kanske inte direkt utmanar intellektet eller fysiken men det är något som många människor sysslar med på helger runt om i sommarsverige. Jag vill vara en del av sommarsverige. Jag vill vara en del av sånt som människor utanför mina vanliga kvarter upplever och det här var roligt. Jag kommer med stor sannolikhet åka på bilbingo igen, men det är inget som kommer bli ett nytt intresse. Det var alldeles för långt för mitt tålamod, jag hade önskat att det gått att klara av fortare. Tre timmar för en sittande aktivitet i bil som står still är något av overkill i min världsbild. Men nu har jag gjort det och det är jag tacksam för.

Jag tar med mig insikten att det här är ett fint folknöje. Jag förstår att många deltar, det är som vilket kör- eller danssammanhamg som helst. Många glada miner hos de som återsåg varandra sedan sist, kaffet i små grupper i pausen, glädjen när någon vann lite eller mycket. Ett spel gav 10.000 kronor så det är ingen småpotatis precis på satsade 130:-

#semestersöndag #bucketlist #bilbingo

Om att klippa törnen på barnens väg

Jag står här och klipper törnen av rosor. Inför morgondagen. Imorgon tar sonen studenten. Det är lätt att fastna i en av livets många backspeglar och memorylanes. Jag klipper några taggar till. Minns hårt och lätt, svårt och mjukt. Barnaarmar om min hals på dagis efter en dag åtskilda av jobb och förskola, jag minns ångesten i barnabröst när betyg blev utskåpande och när liten kämpade med att se sig som en fullgod människa när betygen sorterade i kompisgänget. Jag tänker på innebandypokaler, orrienteringsresor och segelläger. Jag minns alla törnen jag klippt på barnens väg genom livet på väg till studenten. Var det ens nödvändigt? Varför gör jag det nu i bokstavlig mening?

Jag klipper lite till. Imorn ska rosorna hängas runt hals och vila mot studentens bröst. Jag tänkte i affären att de här taggarna skulle göra ont om jag inte tar bort dem. Omtanke? Tramsigt? Det som inte dödar härdar och allt det där. Men jag tänker här och nu att alla taggar vi klipper bort i andra sammanhang kanske är just de där som härdar utan att döda. Kanske inte ens dödar självkänslan…
Under åren som gått har jag sällan, även om det absolut skett något enstaka tillfälle, gått in och protesterat,  styrt och ställt i till exempel skolans organisation, gruppindelning, klassindelning, val av klassföreståndare, val av skola med mera med mera. Jag har medvetet försökt att låta bli det, och oftast lyckats. Det beror på att jag en gång under en föreläsning hörde att de barn som klarar sig sämst i skolan av noormalpresterande elever är de vars föräldrar lägger sig i hela tiden. Och en sån ville jag absolut inte bli. Jag tror det har besparat mig några klipp på barnens rosenvägar. Om ni fattar?

Det har gått bra för sonen. På dagis 5 underbara år, 1-3 på lågstadiet fantastiskt, 4-6 så sopig period, 7-9 sonen var happyhappy men vi föräldrar inte alls särskilt lugna, gymnasiet han valde vilket fantastiskt katastrofalt skol-låtsas-hittepå! Det har gått bra för sonen, morgondagens student.

Imorgon är det student. Jag är så tacksam för mina barn *klipp* de har utvecklats till inkännande, kloka, livsglada, trygga och tydliga individer. Jag må ha tagit taggar av törnen för att i god tro skydda dem från trista upplevelser *klipp*. Jag har väckt, kramat och kokat varm choklad  stor sett varje morgon de senaste tio åren *klippklippklipp*

Men jag har också tvingat ner dem i armod och stress, jag har haft perioder där jag låtit alla törnen sitta kvar. Kanske för att jag valt smärta åt dem genom att utkräva ansvar och konsekvens. Kanske också för att jag inte kunnat förutse en annalkande fara och törnet har skurit djupt in i deras tillvaro. Det bekymrar mig inte, det är inget jag ångrar. Jag tänker att det har danat dem, lärt dem att göra smartare val andra gånger. Det har bidragit att forma deras personligheter. De har fått möta faror och farhågor ansikte mot ansikte och det har stärkt dem i mod och klokhet. De har prövats i tillit till oss föräldrar i sammanhang där vi tillsammans upplevt törnen som ingen på förhand kunde förutse. De har också tränats i villkorslös kärlek genom tillitsprövande upplevelser. Det hör till. Det är kanske också ett slags törne?

Kanske klipper vi för ofta, funderar jag på här och nu. Kanske kunde jag ha sparat några törnen genom åren ändå, låtit dem ta lite mer smällar, låtit dem härdas ännu lite till?

Jag står här på styrbord och klipper för att det 19åriga bröstet inte ska bli en zon för taggar från utsidan. Jag vill och önskar för studenten imorgon där han står på ett flak och skriker skolfrihetens lov att inget ska sticka honom på vare sig in- eller utsida. Jag önskar för honom en milstolpe av inre tillfredsställelse, en dag där alla hans förmågor i socialt samspel kommer till sin absoluta rätt eftersom de törnen vi klippt fram till nu har haft syftet att göra honom till den omtänksamma, solidariska, trygga och framtidsbenägna person han är.

Tack, farväl och hejdå!

Jag visste redan när jag gick in i det här varje-dag-skrivandet att det var en risk att jag nog skulle bryta det. Jag kan liksom för mitt liv inte se att mitt tänkande och vridande och vändande på tankar och företeelser skulle vara till intresse för någon. 

Läsekretsen har varit förvånansvärt stabil på runt 50 pers och runt 100 visade texter från andra datum så gott som varje dag. Det är väldigt förvånande hög siffra för lite lösa tanketrådar. Tänker jag.

Jag återgår till mina mer modesta intervall, sådär nån gång i månaden. Det ser jag fram emot. Följ gärna.

Så då blir det dagens bild och en tanke 61-100/100 i ett slag liksom

Så farväl på ett tag. Tack för hejarop, ifrågasättande och samtal i text. Jag har lärt mig att genom bloggande varje dag finner jag nya kontaktytor, fler än jag har kunnat hantera faktiskt. Några av er har erbjudit nya arenor att verka på, jag är ödmjukt förvånad och lite starstrucked.

Jag har förstått att genom skrivande så vänjer man sig att skriva mer, i andra forum. Det är vinsten skulle jag vilja påstå. Så skriv av hjärtans lust allihopa, det är ett bra sätt att sortera tankar och dagar på. Det är en träningsskola för att ännu bättre formulera sig på jobbet – om man nu har ett skrivarbete.

Så farväl, tack och hejdå. Låt oss använda vår gemensamma tid till något annat, kanske mer introvert eller mer på riktigt-umgås ansikte mot ansikte. 

Tack, farväl och hejdå☀️

#blogg100