Så har jag avverkat ett läsår och en flaska Yes

Ett läsår i Sävsjö har passerat sedan jag för ett år sedan ganska precis drog upp bopålarna ur Nyköpings kommuns trygga arbetsgivarfamn och kastade mig ut i det blå. Helt säker på att få jobb, osäker på om jag skulle hitta ett jag verkligen skulle trivas med. Men ibland är det som om någon har planerat och jag, jag hamnade i Sävsjö.

Men hur har det varit att jobba i Sävsjö då? frågar många. – Lite så här faktiskt!


Grundfärgen i Sävsjös kommunslogga är gul som solen, och barn- och utbildningskontorets hela styrkedja arbetar med en uttalad vänlighet och värme där man vårdar relationen till både anställda och barn/ungdomsfamiljer. Det finns en stark vision som handlar om att vi som arbetar här #tillsammans ska skapa Sveriges mest barnvänliga, gröna och inkluderande kommun. Och vi är på god väg. Lång bit kvar. Men på väg. #Tillsammans med framtidstro och optimism, väl förankrade i verklighetens ramar och frirum.

Här har jag under ett år ännu mera slipat på mina förmågor som chef, ledare, inspiratör och för några även visat förmågan jobbig chef, krävande ledare och förhindrare. Jag trivs i alla roller. Jag gillar inte chefandet lika mycket som ledandet, jag trivs bättre som inspiratör än som förhindrare. Som rektor växlar jag mellan alla förmågor. Jag tänker att det är precis det som är rektors entreprenöriella standard, man kan urskilja en enkelspårig rektor från en mångsidig utifrån hur hon hanterar entreprenörskap där ledning och delegering är stora förmågor. Jante viskar nu i mitt öra skriv för Guds skull inte att du kan det – hantera ledning och delegering alltså. Fast det kan jag, det är inte så svårt om man är bekväm i sin värdegrund, känner att man har ett etiskt inre lod för vad som är rätt och fel, om man är påläst på skollagen, Afsen, bilagaM och skolskjutstidernas eviga sattyg och därtill toppat med orädda ledningskolleger som vågar utmana och ifrågasätta. I sak och inte person. Utan offerkofta eller demagogisk skolidé om att vi ska göra som förr och att år i yrket ger tolkningsföreträde på framtidsfrågor eller organisation.

Det här året är jag en bättre rektor än förra året och sannolikt en sämre rektor än nästa år. Jag är tacksam att jag fått förtroendet att ta kommunens enda 7-9skola in i ett förändringsarbete där samtid och framtid ska hänga ihop. Att politiker och tjänstemän över mig tydligt uttalar förtroende för mitt ledarskap och välkomnar de steg som jag ansett nödvändiga att vi tar #tillsammans, för att elever i vår skola ska ha samma chans som elever i de bästa skolor i landet har att nå så långt deras drömmar kan föra dem. 

Det här läsåret har jag varit en av flera röda trådar i Sävsjö kommun som #tillsammans skapar en väv, ett nät eller en repstege för barn och unga att låta sig fångas upp av vid tappat fotfäste och att klättra vidare på. Det är stort och fint, att vi satsar så uttalat på barnen i vår vision. Det hårda arbetet är att leva visionen.

De röda trådarna skapar också förutsättningar för alla som arbetar inom barn&ungdom att hålla sig ajour med utvecklingen som rör skola och barnomsorg. För min del det här året har en arbetsuppgift varit att lotsa personal vidare till utbildning eller till andra tjänster, ibland mer aktivt ibland mindre aktivt. Det ingår. Det är de svåra bitarna i rektorsuppdraget, men likväl en del av de röda trådar som skapar förutsättningar för elever att växa och att se möjligheterna. Alla pedagoger passar inte alla elever, alla pedagoger passar inte varandra – precis som rektorer, man passar inte alla. Några blir glada när man kommer och uppskattar det man gör och vill. Andra upplever att man är det värsta som hänt sedan dackefejden. Det ingår. I alla yrken. Det är livet. Man får hantera det. 

Ett läsår har gått, jag har klarat att veckopendla, och jag har lärt mig att en flaska Yes räcker från 8augusti ena året till 7e juli året därpå. Jag har köpt en ny flaska diskmedel, det blir ett läsår till i Sävsjö. Minst.

Just precis nu förbereder lärare morgondagen.

Dagen i en bild och en tanke 6/100 #förberedelser

Överallt i världen precis just nu förbereder lärare morgondagens lektioner. De gör sitt yttersta för att alla elever, i deras grupper, ska få en så utvecklande undervisning det bara går. Hjältar är de. Superhjältar.

Jag undrar ofta om andra yrkesgrupper egentligen inser, eller ens förstår vilka superhjältar lärare är. Jag undrar ofta om alla begriper innebörden av allt arbete en enskild lärare lägger ner i form av kraft, engagemang och frivillig fortbildning utan betalning för att få varenda unge till målsnöret. Det är stort, att vara lärare är ett högst medvetet yrkesval. 

#blogg100

Ledig lördag, Litteratur och RUTtillägg

Dagen i en bild och en tanke 4/100

I veckan är det rektorsutbildning och till dess ska de här böckerna bearbetas och avlevereras i text. Den där till vänster, av Lars Svedberg, ingår inte. Den läser vi med stor behållning i studiecirkel under målmedvetne skolchefen Stefan Claessons ledning just nu i Sävsjös rektorsgrupp. Det är den bästa boken av dessa, näst efter den kommer Med ansiktet vänt mot Europa. Söker du kokboksmodellen för skolutvecklande kollegialt utvecklande tar du Elevnära skolledarskap och Strategier och förändingsmyter ger bra på fötterna i SKA-arbetet.

Tanken för dagen är lite gnagande, just nu upplever jag att (rektors)utbildningen är mer intresserad av att bevara akademisk formalia än framtidsspanande forskningsresultat. Det kan bero på att jag arbetar i en framtidsbenägen skolkultur just nu…

#komihågradavståndet #blogg100

Ett soft liv i rektorsoffan

Dagen i en bild och en tanke 3/100

Under en dag passerar i runda slängar hälften av skolans elever. Under en dag byts soffhängarna ut i ett ständigt flöde, likt kvicksilver glider de förbi, in hos oss och ut ner i soffan för att en stund senare ge sig av till lektion – för att nästan genast ersättas av nya softare.

– Gillar ni soffan?                                           

 – Skojar du?! det är det bästa i hEla skolan!

#blogg100 #pedagogisktledarskap #älskaEleverna #öppenrektorsexpedition

Alltså. Vem orkar blogga 100 dar på raken?

– eh…jag uppenbarligen.

Jag har sett uppmaningen och loggan för #blogg100 i flera år och tänkt tanken vem orkar hålla på hundra dar i rad? och varje år varit lite sugen att delta själv men stoppats av tanken vem vill nödvändigtvis läsa vad jag skriver 100 dar i rad? Men så plötsligt i i helgen, slog tanken om och jag väljer att köra fotoblogg. Jag vill dokumentera skolans vardag på ett enkelt och tillgängligt sätt. Det här är en lysande möjlighet till det. Det blir fem dagar jobbtanke med foto och två dagar fritidsbild.

Det som lockar är den demokratiskt grundläggande friheten i att dela en tanke i skrift   ”Vi deltagare enas i entusiasmen och engagemanget, snarare än det beräknande, dömande och cyniska. Vi tar chansen att manifestera det fria ordet genom vårt bloggande, något som länge setts som självklart, men som i år är viktigare än någonsin. Vi respekterar andras åsikter, men accepterar inte kränkningar eller hot mot någon.” – Fredrik Wass

Dagen i en bild och tanke 1/100 

Välkommen till Hofgårdsskolan. Här arbetar varje dag närmare 400 personer. Vi är i och med det en av Sävsjö tätorts största arbetsplatser. På en liten ort märks allt som görs i en så här stor skola. På gott och ont. Det människor utanför vår verksamhet tänker när de hör vårt namn, Hofgårdsskolan, det är vårt varumärke. Det människor tänker när de hör rektors namn, det är mitt varumärke. Det förpliktigar, den saken är säker. En sann utmaning!

Vad tänker folk på när de hör din skolas/företags/ditt namn?