Så har jag avverkat ett läsår och en flaska Yes

Ett läsår i Sävsjö har passerat sedan jag för ett år sedan ganska precis drog upp bopålarna ur Nyköpings kommuns trygga arbetsgivarfamn och kastade mig ut i det blå. Helt säker på att få jobb, osäker på om jag skulle hitta ett jag verkligen skulle trivas med. Men ibland är det som om någon har planerat och jag, jag hamnade i Sävsjö.

Men hur har det varit att jobba i Sävsjö då? frågar många. – Lite så här faktiskt!


Grundfärgen i Sävsjös kommunslogga är gul som solen, och barn- och utbildningskontorets hela styrkedja arbetar med en uttalad vänlighet och värme där man vårdar relationen till både anställda och barn/ungdomsfamiljer. Det finns en stark vision som handlar om att vi som arbetar här #tillsammans ska skapa Sveriges mest barnvänliga, gröna och inkluderande kommun. Och vi är på god väg. Lång bit kvar. Men på väg. #Tillsammans med framtidstro och optimism, väl förankrade i verklighetens ramar och frirum.

Här har jag under ett år ännu mera slipat på mina förmågor som chef, ledare, inspiratör och för några även visat förmågan jobbig chef, krävande ledare och förhindrare. Jag trivs i alla roller. Jag gillar inte chefandet lika mycket som ledandet, jag trivs bättre som inspiratör än som förhindrare. Som rektor växlar jag mellan alla förmågor. Jag tänker att det är precis det som är rektors entreprenöriella standard, man kan urskilja en enkelspårig rektor från en mångsidig utifrån hur hon hanterar entreprenörskap där ledning och delegering är stora förmågor. Jante viskar nu i mitt öra skriv för Guds skull inte att du kan det – hantera ledning och delegering alltså. Fast det kan jag, det är inte så svårt om man är bekväm i sin värdegrund, känner att man har ett etiskt inre lod för vad som är rätt och fel, om man är påläst på skollagen, Afsen, bilagaM och skolskjutstidernas eviga sattyg och därtill toppat med orädda ledningskolleger som vågar utmana och ifrågasätta. I sak och inte person. Utan offerkofta eller demagogisk skolidé om att vi ska göra som förr och att år i yrket ger tolkningsföreträde på framtidsfrågor eller organisation.

Det här året är jag en bättre rektor än förra året och sannolikt en sämre rektor än nästa år. Jag är tacksam att jag fått förtroendet att ta kommunens enda 7-9skola in i ett förändringsarbete där samtid och framtid ska hänga ihop. Att politiker och tjänstemän över mig tydligt uttalar förtroende för mitt ledarskap och välkomnar de steg som jag ansett nödvändiga att vi tar #tillsammans, för att elever i vår skola ska ha samma chans som elever i de bästa skolor i landet har att nå så långt deras drömmar kan föra dem. 

Det här läsåret har jag varit en av flera röda trådar i Sävsjö kommun som #tillsammans skapar en väv, ett nät eller en repstege för barn och unga att låta sig fångas upp av vid tappat fotfäste och att klättra vidare på. Det är stort och fint, att vi satsar så uttalat på barnen i vår vision. Det hårda arbetet är att leva visionen.

De röda trådarna skapar också förutsättningar för alla som arbetar inom barn&ungdom att hålla sig ajour med utvecklingen som rör skola och barnomsorg. För min del det här året har en arbetsuppgift varit att lotsa personal vidare till utbildning eller till andra tjänster, ibland mer aktivt ibland mindre aktivt. Det ingår. Det är de svåra bitarna i rektorsuppdraget, men likväl en del av de röda trådar som skapar förutsättningar för elever att växa och att se möjligheterna. Alla pedagoger passar inte alla elever, alla pedagoger passar inte varandra – precis som rektorer, man passar inte alla. Några blir glada när man kommer och uppskattar det man gör och vill. Andra upplever att man är det värsta som hänt sedan dackefejden. Det ingår. I alla yrken. Det är livet. Man får hantera det. 

Ett läsår har gått, jag har klarat att veckopendla, och jag har lärt mig att en flaska Yes räcker från 8augusti ena året till 7e juli året därpå. Jag har köpt en ny flaska diskmedel, det blir ett läsår till i Sävsjö. Minst.

En tyst minut och en armé av relationssudd.

Tyst minut idag för de som föll offer i fredagens attentat i Stockholm. En tyst minut som jag delade med ett 20tal elever och runt ett tiotal personal från olika yrkesgrupper ute vid vår flaggstång på skolgården här på Hofgård. En tyst minutdär tankar kring liv och död såklart drog genom tanken. En tyst minut där en hjärtknipande nanosekund rörde det hemska om mina egna barn inte skulle komma hem en dag från från skolan på grund av ”fel plats vid fel tillfälle”. En tyst minut där en annan tanke hann formas över förmånen att få ha andras barn i vårt skolhus varje dag. Vilken glädje och vilket ansvar det är!

 Dagen i en bild och en tanke 41/100  

Glädjen över att som idag, första lovdagens lovskola kunna dela en allvarlig minut. Att få dela, lära, visa, uppleva och leva en grundvärdering där vi värnar livets okränkbarhet, demokratins värde och varandras viktighet.

På bilden en armé av lånesudd, rektorns lånesudd. Relationssudd.

#blogg100 #tillsammans

Hur jävla svårt ska det va?

Dagen i en bild och en tanke 17/100

Den här lappen är sedan en frågerunda på mitt förra jobb. Det är, trots namnet på lappen inte min fråga vid tillfället (men jag bär den ständigt med mig). Vi diskuterade relationer och de där ungarna som liksom inte tilltalas av konceptet skola. Hm. Detta var 2013. Det går inte så fort.

Läste en intressant artikel som kommer imorgon på SvDs brännpunkt om eleverna som hamnat i kriminalitet. Såklart funderar jag på vilket ansvar ett ickerelationellt förhållningssätt kan ha bidragit till det, och om det finns en brytpunkt i elevens liv där skolvuxna slutat hoppas att den enskilda elevens drömmar ska bära. Självklart undrar jag om skolsystemet skapar sina egna förlorare genom att vi inte förstår att vi inte förstår vårt evigt föränderliga uppdrag.

Hur svårt ska vi göra det år efter år? Varför händer inte mer trots att vi är så många som jobbar skolutvecklande?

#blogg100