”För jag är i systemet. Och vägen ut finns inte inritad på den här gamla kartan.”
Läs! Text och bild av min kollega, INGELA NETZ, i det utvidgade kollegiet.
Det finns ett galet glapp mellan formell verklighet och faktisk verklighet i skolans beslutssystem. Inte så att politiker och chefer inom skolvärlden inte vet om och förstår de dilemmor som läraren och rektorn ställs inför ”på golvet” – i den enskilda skolan, utan för att systemet, den modell för att driva skola som Sverige lever efter, inte längre går att använda ens som hyfsat detaljerad karta över verkligheten.
Majoriteten av svenska skolor är kommunala. Det innebär att det kommunala räkenskapsåret – kalenderåret – styr skolans ekonomi. En ny budet ska läggas vid nyår, mitt i ett läsår. I januari ska rektor veta vilka rekryteringar och inköp som behöver göras under året. Över sommaren, då den största rörligheten finns bland eleverna, går det inte att göra korrigeringar; under höstterminen lever skolan med, och måste anpassa sig till, en budgeterad kalkyl som i värsta fall för länge sen har spruckit. En enda…
Visa originalinlägg 1 055 fler ord