Source: 6B diskuterar twitter och ger sin syn på hur det känns när vuxendrevet på Twitter rackar ner på elevers starka förmåga. Stort och generöst bjuder de även in till klassen för att möta kritiken personligen. De är de förebilder de borde ha mött i vuxna på nätet.
kudos!
Ligger hemma och är sjuk sedan två dagar tillbaka. Håller kontakten lite sporadiskt via telefon med skolan. Två av dagens telefonsamtal har fått mig att reflektera över de två senaste årens arbetssituation. Det ena handlade om hur vi som yrkespersoner i organisationer ändå når ut i större sammanhang där vårt namn blir personliga varumärken.
Det andra telefonsamtalet var med min skolsköterska (jo, jag säger min skolsköterska det är okej, hon säger nämligen min rektor) som med lite darr på rösten av både spänning och förväntan avslutar samtalet med orden jamen ha det så bra då, så går jag till mitt nya jobb imorgon.
För vår skolas del har det de två senaste åren mest handlat om att inte stoppa huvudet i sanden, eller kanske ännu tydligare: det har handlat om att dra upp huvudet och ta in omvärldens perspektiv på yrkesutövandet. Att ta reda på och stå för svaret i påståendefrågan #VarförSkola.
Katastrofskola, katastrofresultat och mycket missnöjda elever och vårdnadshavare. Dessa rader har varit vår motor till att bli bra skola, goda resultat, trygga elever och nöjda vårdnadshavare.
Jag trodde det skulle ta cirka fyra år att nå dit vi nått idag. Vi är allt det där i fetstil. Vi är en skola eleverna längtar till, som man trivs i, alla elever ca 100 stycken (utom fem) svarar att de trivs, att vuxna ser dem, att det alltid finns en vuxen att vända sig till. Vi möter föräldrar som trivs i vår skola också, som gärna sitter i foajén på mornar och eftermiddagar och surrar med alla som passerar, som bidrar till positiv stämning som hjälper till med praktiska saker för fler barn än sina egna. Det finns sannolikt inte en förälder hos oss som inte hittar till kaffemaskinen i personalrummet. Vår skola er skola. Du är alltid välkommen hit! Det är så vi pratar med föräldrar. De flesta tycker om det.
I januari 2014 hade jag 32 personer på min lönelista att attestera, nu januari 2016 har jag 23. Vi är tio elever färre. Fler gör mer och bättre. Fler delar ansvarsområden mer saker blir gjorda. Fler är ute på rastvärd fler barn leker på rasten. Sedan 2014 är all personal i lärargruppen successivt nyanställd, nyutbildade utan anknytning till bygden vilket gett nytt intresse för närmiljön. Nya kontakter uppstår i samhället när gamla fördomar om varandras verksamheter inte längre finns. När jag letat efter personal har jag medvetet valt olikheterna, jag har tänkt i termer av datorspel och fokuserat på olika spelartyper för att dynamiken i gruppen ska bli självdrivande och det har gett strålande utfall. Lysande idé faktiskt, som jag lånat från företaget Sogeti och en skola i Kramfors och gjort en egen mix av tillsammans med min ledningsgrupp.
Jag behövs inte längre, lärargruppen klarar sig utan rektor som organisatör i alla detaljer. I korta ordalag kan man faktiskt säga att jag anställt så fantastiska människor att jag gjort mig själv överflödig. Så från och med nu i januari jobbar jag bara 80% och jag tror faktiskt att det kommer att dras ner till 75 inom kort. 75% att ägna åt elevhälsa, pedagogiskt ledarskap, pedagogiska samtal och verksamhetsbesök och rimligt med administration av den typen lärarna inte ska hålla på med som är rent rektorsrelaterade.
Under 2014 var det oerhört svårt att rekrytera personal till vakanser, det spelade ingen roll vilken tjänst som var utlyst. Noll sökande. Det pågick till vintern 2014/2015 då blev det plötsligt många sökande till alla tjänster, intresseanmälningar började strömma in och många inledde med jag har hört och läst mycket om er skolas framgångar. Det var stort. Lärare och fritidspedagoger som sökt jobb har fått komma och provjobba med tydliga syften om varför vi rekryterat som vi gör, målet har ständigt varit i fokus. Tystberga skola – en skola att längta till.
Vår skolsköterska som i augusti 2014 gick in i ett ettårsprojekt på heltid det låga elevantalet till trots, fann sig raskt sittandes på en tjänst som var hårt eftersatt när det gäller elevhälsans grundpelare för elever i svensk skola. Projektanställningen ökades på ett läsår och tanken var att hon skulle gå ner till 20% ht17 men vi ser redan nu att det går att successivt dra ner till från denna vecka 40% och från april 20%
Skolan går bra, skolsköterskan har hittat ett nytt jobb som hon sannolikt inte skulle ha fått utan de här åren av att vara med och vända en skola som ligger på fel bog i alla bemärkelser. Jag kan släppa skolan att klara sig lite mer utan rektor, något jag aldrig skulle kunna ha gjort om jag inte fått friutrymmet att bygga upp organisationen som jag tror på. Jag vet att mina lärare är eftersökta från andra skolor, jag gillar det. Det är ett kvitto på att de byggt ett varumärke kring sitt eget namn samtidigt som de stärkt vårt produktnamn. För det är så det fungerar numera ända in i skolans fantastiska värld. Vi är våra egna varumärken, det gäller att vara medveten om det och låta det arbeta för en i en god riktning.
Titel är ingenting, det är vem du är och hur det förmelas till och i omvärlden som avgör ditt nästa steg. Ha en fin dag på nya jobbet imorn Susanne!
Styrbords tankar 