Gräsrotsrörelse av idag

Gräsrotsrörelse av idag. Av Helena Roth, en av oss i #skolvåren.

”Är skolan svaret på frågan?” – Tänk att man har varit med att skapa denna frågeställning…

”Är skolan svaret på frågan?” – Tänk att man har varit med att skapa denna frågeställning….

Det va då ett jä*la flyttande hela tiden

I bloggen Men var ska rektorn sitta funderade jag över var i verksamheten jag skulle fungera bäst i min administration. Och då kom jag fram till att just då och en tid framåt skulle jag sitta i vår skolas personalarbetsrum. Jag fattade beslutet  linje med Skolinspektionens formuleringar i sin rapport om att rektor måste vara mer synlig och närvarande. Det var då. Nu har det hänt grejer. Jag flyttar igen.

  
Jag tycker mig förstå att jag uppnått det jag ville och nu har behovet skiftat, ja rent av bytt ägare och perspektiv. Jag kan inte längre vara en i gänget. Skolan är i sin grund återuppbyggd. Alla förtjänar en chef som tar ut distansen igen, som håller sig lite lagom på sin kant och lite lagom i verksamheten. Eller kanske mer så att jag ska schemalägga mina verksamhetsvandringar istället som det här året när jag har varit väldigt synlig hela tiden. Nya mål, men vilka? Leda, såklart. Inte visa.

Gränsen mellan chef och medarbetare har tenderat  att börja suddas ut till den milda grad att delegering uteblivit, alla har gjort allt och ingen har varit direkt ansvarig. Det blir så med täta skott att  chefen minskar sitt förtroendekapital när hen är mer kompis för vissa än för andra. De som hänger ofta i arbetsrummet har mer tillgång till chefen, det skapar – vare sig vi tänker på det eller inte – relationer som kanske inte ifrågasätts men som skapar avund, osäkerhet och spekulationer. Dags att flytta, alltså.

  

På resan till att bli en skola att längta till ingår , hos oss, för all personal att offensivt bidra till utvecklingstankarna och modeller i tanke- och idéform. Vi bygger tillsammans och utvärderar tillsammans. Vi lär oss att ge och ta feedback. För min del gjorde jag så att jag i fredags efter skolavslutningen bad om feedback i fråga om läsåret som gått. Jag fick flera goda tankar om vad jag gör bra och vad jag borde göra mera av. En sak som var tydlig är önskemålet om att fortsätta leda, våga leda lite mer, fortsätta ta beslut och att bestämma mig för vilken chef jag vill vara. Den sista tycker jag är mest intressant. Bestämma dig för vilken chef du vill vara. Smaka på den.  För mig är den ett kvitto på att det är dags att lämna personalen ifred i arbetsrummet, en tydlig markering att de kan klara sig själva, de vill inte ha mig hängandes där. Hela tiden. Friskt!

Så efter ett år i arbetsrummet flyttar jag in i rektorskontor. Det känns så rätt och så dags! Vi är redo att starta nästa läsår som fullvärdiga skolmedarbetare och lite var person på sin plats. Det är skönt, ett mål uppnått. Jag är redo, personalen är redo och jag tror hela skolsverige är redo för lite mer mainstream rektorsstuk i Tystberga. Har jag berättat att vi kommer att satsa på att profilera oss nästa läsår? Inte det. Hm, ja men det kommer. Vi ska bara flytta ner slöjden till musiken och förskoleklassen till fritids och fritids till tvåans klassrum och fyran in i gamla syslöjden. Sen så återkommer jag med det som blir Tystberga skolas framtida profileringar att passa i ett framtidsbenäget utbildningssamhälle där vi kan ta tillvara på glesbygdens alla fördelar och humankapital både bland elever och hos personal. Vi har några spännande år framför oss. På kärleksfull och intresserad distans.  

  

Det blir ingen blogg om helgens Dreamhack…

…för vad kan jag rimligtvis berätta som får en oinvigd (vuxen) att förstå och förvalta värdet av att tusentals speltekniska och språkbegåvade människor samlas för att äta-sova-andas digitalt interagerande i en gigantisk mässanläggning i tre dygn. Jag orkar inte, lär er att intressera er för det säger jag bara.

Men några av de många frågorna som vaknat i min hjärna senaste dygnet delar jag gärna med mig av: Hur ser framtidens äldreboende ut, hur kommer vi att lösa uppkopplingen, kan vi ha panoramafönster mot havet utan att bilden försämras på skärmen, behöver vi ha IKTansvariga nattetid på äldreboendet, blir det 1-1datorer till alla över 82 eller profilerar hemmen sig med googleglasses…och hur blir det med garderobsutrymme för alla Cosplaymänniskor? 

Edit 6 år börjar förskoleklass i höst. År 2036 då är jag 72 år, och Edit hon lämnar gymnasiet. Det blir hennes och hennes klasskamraters problem att lösa mina digitala behov och önskemål. Har vi skolan för den typen av problem? 

 

Skolsyster i ledningsgruppen – vilken vinst. För alla.

Under läsåret som gått har jag haft en skolsköterska anställd på 100% trots att skolan endast har 100 elever. Jag fortsätter med det ett år till. Sedan måste jag sluta med det. Säger de styrande över mig. Det är synd. Jag vill berätta vilka vinster jag ser med att skolhälsovården funnits på heltid i skolans organisation, både ur elevperspektiv och ur verksamhetsperspektiv.

SKL presenterar i sina forskningsmaterial att psykisk hälsa är den enskilt största faktorn till att lyckas i skolan. 

Jag vill slå ett slag för att skolhälsovården ska vara synligt och tydligt representerad i skolutveckling och vid läggandet av organisation i skolor inför lärsårsstarter och även vid rektorsrekryteringar. Jag vill höja en röst för att kommuners centrala skolhälsovård och utbildningskontor ska sitta ihop. Min erfarenhet och min inre kompass säger mig att sålänge skolhälsovård/elevhälsa och utbildningsenheter lokalgeografiskt inte ligger nära varandra så uteblir helheten kring elevens förutsättningar till en god skolmiljö sett ur alla nödvändiga aspekter. Kanske ska det vara så att skolchef och skolsköterskechefen delar kontor. På riktigt. 

Den psykiska ohälsan bland våra elever ökar och det sker i takt med att elevhälsan blir allt mer osynlig (och att annan skolpersonal resurs, bespisningspersonal, vaktmästare minskas ner och  grupper blir större). Elevhäloperspektivet finns inskrivet i skollagen men jag ser att det kan säkras upp på andra sätt än de jag oftast sett. 

Skolsköterskan hos oss har flera uppdrag. Hon sitter med i ledningsgruppen med anledning av att hon tillför elevhäloperspektivet ur andra synvinklar än det pedagogiska, hon ingår naturligt i elevhälsogrupp och trygghetsteam och hon deltar i arbetslagens möten. Kort sagt hon finns med i alla delar av vår skolas verksamheter. 

Skolsysters rum är numera centralt belägen i skolhuset vilket innebär att hon är tillgänglig för både elever och personal. Tidigare satt hon i källaren, och skolsyster före henne satt på vinden. I min tanke är placeringen av skolhälsovårdens rum ett tyst statement om elevhälsans reella position i organisationen. Var sitter din skolsköterska?

Hon har rastvärdstid, hon äter pedagogisk lunch och hon gör klassrumsbesök för att handleda pedagoger och elever vid ergonomiska spörsmål men även när det gäller rent medicinska eller neurologiska diagnosfrågor. Hon är ett samtalsstöd till alla i skolan och en väl nyttjad länk mellan hem och skola för barnen som inte direkt går i fåran. 

Hon deltar i alla ärenden vi har på den centrala skolhälsovården, resursteamet, till exempel när det gäller utredningar rörande allt från läs-och skrivproblematik till neurologiska diagnoser. Hon är en ovärderlig resurs utifrån att hon kan röra sig mellan flera infallsvinklar när det gäller de enskilda eleverna och deras vårdnadshavare. Det har visat sig vara mycket framgångsrikt i ärenden där pedagogen behöver ha tät kontakt med hemmen, där växeldrar pedagogen med Skolsyster som kan bidra med både elevhäloperspektivet och pedagogisk kunskap.

Jag har haft förmånen att kunna anställa en erfaren skolsköterska med gedigen elevhälsoerfarenhet men även med ett pedagogiskt välseende öga. Hon vill vara aktiv i skolan och jag låter henne gå in med den kombinationserfarenheten hon visar. Det leder vår skola framåt och uppåt på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Elevhälsoorganisation och skolorganisation är så beroende av varandra om utfallet ska bli bra. För alla. Vi har det här året visat att vår idé om elevhälsans position och synlighet i all verksamhet är en nyckel till att våra elever mår allt bättre.
Vinsten med det här är som vi kan se det här läsåret som är vårt första i den här konstellationen är: tryggare barn, friskare barn, tryggare personal, friskare personal och en bättre inomhusmiljö i alla avseenden. Det kostar såklart med heltid Skolsyster men det genererar andra vinster, såklart och tyvärr icke mätbara ännu men om fem-sex år kan man fråga eleven Kalle om skolsysters betydelse för hans mellanstadietid och då få fram att han inte längre är den hemmasittarna han var vid ingången av läsåret ht14. Och att det beror på att Skolsyster fanns där varje dag i foajén och sa hej för hon var den enda han litade på. Jamen det kan väl vem som helst göra tänker du. Nej, det kan inte vem som helst, för alla andra har lektion då när den som inte vill vara i skolan smyger in.

En annan vinst är att Skolsyster har rätt att göra hembesök på ett annat sätt än övrig skolpersonal. Det har för vår del inneburit att när barn inte kunnat ta sig till skolan beroende på tex psykisk ohälsa har syster kunna göra hembesök och snabbt få åtgärder i rull. Helt odramatiskt och på väldigt kort tid kunnat dra i rätt trådar tillsammans med vårdnadshavare och rektor.

Min vinst som rektor är att elevhälsoärenden kortas ner i tid. Det är bra för administrationen såklart men det är också bra för elevens relation till sig själv och till sin framtid. Med en Skolsyster som är på plats hela veckan blir ingenting liggande i månader, möjligen någon vecka. Det är på sikt en vinst för hela samhället. Och det är där vi ska vara tänker jag, i vinsten för samhället för där ligger vinsten för individen och individen för mig är eleven. Hänger du med?

Psykisk hälsa är den enskilt största faktorn för att lyckas i skolan.

Att ha en synligt och tydligt representerad elevhälsa i all skolorganisation kan bara generera vinst. För alla. Det blir billigare i längden.