Min vän Helena bloggar sina funderingar efter ett samtal vi hade imorse några stycken. Det här med att leva sina värderingar och få uppskattning för det – hur kommer det sig att det ens beröms?
Om att leva sina värderingar eller vad innebär det att vara människa, i en demokrati, i ett sällskap, med sig själv?Kan det vara skillnad mellan att ha värderingar och leva dem? Ja, såklart. Hur har du det med dina värderingar. Har du det civilkurage som krävs i tidevarv av narcissism, rasism och ett obegripligt underhållningsvåld många blundar och tiger inför…
Bland annat i samband med senaste insändaren i Sydsvenskan, även publicerad här, får jag från flera håll höra att jag ‘verkligen lever min värdegrund/mina värderingar‘. Började fundera på vad det verkligen betyder. För…. leva sin värdegrund? Det gör vi ju alla. Det är ju värdegrunden: Det sätt jag agerar i vardagen. Svårigheten är väl att det vi ibland tror och vill ska vara vår värdegrund inte alltid är den värdegrund vi faktiskt lever.
Seth Godin lyfte det under #SethInLondon-dagen när han fick frågan hur man vet vilken värdegrund en person har/tar. Hans svar var kort och koncist: Ignorera allt de säger och titta på allt de gör. Carl Jung har uttryckt något liknande. Värdegrunden ligger bortom alla vackra ord och uttrycks i dina handlingar.
Så jag funderar vidare. Får jag höra detta omdöme för att många lever en annan värdegrund än den jag ger uttryck för? Att det jag agerar i världen…
Visa originalinlägg 613 fler ord
Styrbords tankar 