Pokémon Go – 2000-talets största digitala hype

Jan Bidner testar och levlar i nya IRLvirtuella succéspelet Pokémon go. Missa inte det!

Det här behöver man känna till, i synnerhet om arbetsplatsen stavas skola. Det är slutvattnat i korridorerna är en kort slutsats.

Bra spelat (och delat!) Bidner!

bidnerdonethat

Från ingenstans till fler användare än Twitter på en vecka. Och då har appen formellt inte kommit till Sverige än.

Sedan appen släpptes i mitten av förra veckan har Nintedoaktien skjutit i taket med 25 procent och marknadsvärdet har ökat med över 60 (!) miljarder kronor. Sällan har en mer sensationell digital hype skådats. Inte sen Facebook slog igenom har en app rusat i användande på samma sätt.
Så vad handlar det om? Jo, en osalig mix av nostalgi och modern appteknik med platspositionering och augmented reality som bas. Men också en smart spelmekanik och en hel del #gamification och utnyttjande av drivkrafter, levelups och utmaningar. Framförallt handlar det om överraskningar och upptäckarlusta som väcker nyfikenheten och barnet i vem som helst. Vansinnigt beroendeframkallande och engagerande!

Pokémon har funnits sen mitten av 90-talet och har engagerat generationer av unga genom sina figurer, spelkort och filmer. Framför allt handlar det om…

Visa originalinlägg 414 fler ord

Räv. Jag skulle kunna tänka mig att vara räv.

I en tid då vi gör så många olika saker av lika många olika skäl. Det här med att vara människa, att ha en egen kärna av självkänsla, självmedvetenhet och självinsikter – cores…det är många nivåer av medvetenhet i den sträckan och förmågan.

Vem är du, kan du leva dina värderingar, kan du ta med hela dig och ditt jag till jobbet, till festerna, till släktträffarna och grillkvällarna.

Almedalsvecka pågår, jag undrar hur många människor det är där, vilka är sina agendor och vilka bär sina jag?

Djupare än så ska jag nog inte fundera. Idag.

Styrbords tankar

Forts påHelenasblogg tidigare idag om vårtDigitala samtalhärom morgonen. Det där med att tänka och samtala i grupp för utvecklande syfte är inte alls dumt. Inte dumt alls. Man får syn på saker.

Det där är en mening jag burit med mig i många år men inte förstått förrän nu vad den innebär – eller vad den KAN innebära. Det startade för 10 år sedan, en höstlördag och familjen var på väg ut på svamptur i skogen. Yngste sonen säger plötsligt utan tidigare konversation ”är det bara jag i den här bilen som tycker det är konstigt att vara människa?”

Det blev tyst en stund och jag frågade sedan ”hur menar du nu, tänker du dig att du vill vara nåt annat?” Nu blev det tyst jättelänge och så svarar 5åringen ”Räv. Jag skulle kunna tänka mig att vara räv…”
Jag tycker det är en bra ingång…

Visa originalinlägg 60 fler ord