RUTslut en sorgligt skön dag detta

Klickar på OK vid frågan om jag är säker på att jag vill lämna in min slutuppgift på rektorsutbildningen. Sista uppgiften. Tre år går fort. Och vansinnigt sakta.

Det har hänt så otroligt många saker de här tre åren. Jag minns att jag för tre år sedan bloggade om att jag inte kommer att vara samma typ av rektor, ledare eller person om tre år som då den där ljumma kvällen i september när vi startade upp juridikåret.

Jag har hunnit byta skola och huvudman på eget initiativ och jag har hunnit att bli utfryst och utslängd från en annan huvudman som förlorade sin egen dröm om skolan och fegade ur och sa ”jag har aldrig sagt” trots sin mycket tydliga ledning och detaljstyrning.

Jag har lärt mig saker jag ville och insåg att jag behövde lära mig.

Jag har upplevt och lärt mig saker jag trodde ingen i en civiliserad organisation skulle behöva lära sig eller kunde utsättas för i kommunal förvaltning i Sverige. Men vill jag vara utan erfarenheten? Nej, den har format mig och lärt mig ytterligare perspektiv på den komplexiteten i det faktum att olika lagrum ska tryckas in och processas där vi inte vet om den högsta befattningsinnehavaren i den kommunala styrkedjan är spantad för traden – och att ordet tillit är ett måste även när jag anar att det är riskabelt att lita på ledningen.

Jag är så tacksam att min absolut tuffaste utmaning på jobbet inträffade när jag ännu gick på rektorsutbildningen. Att få det professionella bemötandet, litteraturen och föreläsningarna som handlade om ledarskap, lagrum, mål, uppdrag enligt författning, mod och etik stärkte mig och gav mig redskap att se och förstå att även en skolchef kan tappa sin dröm för sin skola.

– Och jag har lärt mig att den dagen jag arbetar som skolchef ska jag aldrig aldrig marknadsföra något jag inte kan stå för i alla läger i alla väder.

Såklart har jag skrivit min slutuppgift på 3500 ord om mina 18 månader på det småländska höglandet, såklart tycker jag att det är ganska skönt.