Att ‘få löpet’

En skapligt skränig löpsedel mötte mig igår när jag klev in i kvartersbutiken. Rektor spräcker budget för att rädda skola. Den där rektorn är alltså jag slår det mig ett par steg in i butiken. Jag går tillbaka och tittar. Länge. Kan inte avgöra om det egentligen är ett bra eller dåligt budskap.

Provocerande bestämmer jag mig för att jag tycker. I alla bakomliggande aspekter och nivåer.
– Ska det behövas att rektorer spräcker budget för att klara daglig drift av utbildningsverksamhet?

Nu är min verksamhet en över år nedgången skola, härifrån har levererats budget i balans tillsammans med undermåliga resultat och elever som hatar skolan både som verksamhet och hus. Nu levereras en uppsäkrad kvalitet med en ständigt ökande glad och trygg elevskara som sakteliga även visar högre kunskapsnivå. Om rektor spräcker budget nu – blir det ekonomiska årsresultatet nästa budgetbas då?

Skolinspektionens besök hos oss har visat att vi är på god väg att bli en fungerande utbildningsenhet, alla inblandade förstår att det kommer att ta några år innan vi är helt läkta av de sämre åren bakom oss. Och jag undrar – har vi råd att nå toppskiktet av skolor? Kommer det ges ekonomiska förutsättningar att helt och hållet kunna leverera och möta upp författningens krav på god skola?

Det är så många frågetecken kring projektet huvudman-rektor-skola-elev-utfall, har ni tänkt på det? Ta det här med förtroende till exempel. Kan man verkligen lita på att det är ett bra tecken när pengarna inte räcker och rektor övertrasserar – är det bra?
Nästa fråga blir automatiskt hur många budgetar kan man spräcka med bibehållet förtroende? Det beror såklart på vem man frågar. Frågar jag uppdragsgivaren huvudmannen får jag ett svar och frågar jag uppdragsgivaren, via röstsedeln, föräldern så får jag ett annat svar.

Jag tänker att det vore allra bäst med en väl tilltagen budget från start. En som inrymde allt som får en blomstrande skola att bli just en skola för barn som andas och lever nyfikenhet, trygghet och lärande av lust. Då skulle vi för all framtid slippa se såna här förstasidor överhuvudtaget

Det är i sanning en hemsk rubrik. Den borde aldrig ha behövts. Det finns så många steg man kunde ha tagit innan. Som borde tas i alla skolor med bristande trygghet för eleverna. Steget heter närvarande vuxna. De kostar pengar nu och här och de är en investering i framtida självtillit. För framtidens vuxna och nutidens barn.